onsdag 26 september 2018

Kaos i fönsterbytets spår


Dags att byta de sista fönstren på kåken och med det blev det tidernas kaos. Tidigare stod skrivbordet vid fönstret med ett antal väggskåp hängande ner framför fönstret och ett fönsterbyte utan att ta ner hela klabbet var helt orimligt.

Därför blev det sonika att montera ner och samtidigt passa på att möblera om en smula. Med tanke på den makalösa mängd kabel som finns i detta rum och att det byggts ut efterhand gjorde det till en mindre mardröm (som pågick i ett par dagar).

Nu är det klart och med detta ett mycket ljusare och mer tillgängligt arbets/gästrum samtidigt som i stort sett allt kablage är osynligt.


Det blev ett fast fönster här som tillåter ett lite större ljusinsläpp än ett öppningsbart dito. Även vardagsrummet fick ett likadant fönster så nu är hela huset försett med nya täta fönster inför vintern.


Vi passade samtidigt på att byta fönster nere i lillstugan också så att man slipper frysa häcken av sig om man sover över på vintern. I den vevan så flyttade vi ett av fönstren 60 cm åt vänster genom att helt enkelt kapa balkarna och "slajda" över dem till andra sidan. Nu återstår bara målning.

söndag 16 september 2018

Deltidsbrandman - kan det vara nåt? Njae


Deltidsbrandman! Det hade varit kul, och nyttigt, tänkte jag så jag slängde in en ansökan till Järlåsa Brandförsvar...och blev antagen.

Det första som händer är att man får göra fystester. Med full mundering, inklusive mössa, hjälm och feta handskar samt en 24 kilos lufttub på ryggen ska man knata på ett rullband i 4,5 km/h (om man över 50, fortare om man är yngre). En minut i två graders lutning, en minut i fyra graders lutning och till sist sex minuter i åtta graders lutning. Jobbigt? Så in i helvete men jag klarade detta.


Man blir knappt uppvärmd och sedan kommer mjölksyran i benen. Dessutom blir man supervarm då kroppen knappt kan andas. Som sagt, det gick bra och min kondis är rätt OK om man får tro testledaren.

Nästa moment var ett simprov, 200 meter bröstsim samt livräddning av en docka på två meters djup med tillhörande 25 meter ryggsim (med nämnda docka på släp). Lätt som en plätt!


Inplanerat var ytterligare en testdag med en massa tungt fysiska övningar och läkarkontroll. Jag är helt övertygad om att jag även hade fixat detta men när vi satt i helgen och ältade om vad deltidsbrandmansjobbet egentligen  innebär så bestämde jag mig för att ändå hoppa av det hela.

Man går beredskap 164 timmar/månad och då vår brandstation har mest brist på dagtidspersonal hade jag fått gå beredskap i stort sett halva månaden dagtid (inklusive helger) för den rätt kassa ersättningen på 25 spänn i timmen. Då jag bara hade haft sex minuter på att inställa mig till stationen är det omöjligt att göra någonting som tar mer än 90 sekunder att plocka undan dvs i stort sett ingenting.

Visst, man får lite mer vid utryckningar men det händer inte så ofta. Så det mesta man kan tjäna ihop på denna tid är runt 5500 spänn brutto i månaden så har man inget annat jobb att luta sig mot så är det rätt kass. Ingen social samvaro med andra och i praktiken är man fotbojad vid hemmet. Sitta och spela dataspel eller läsa böcker funkar säkert ett par dagar men sen då? Att ha nattberedskap är så sett lite lättare, man sover in pengarna, men det har de inget jättebehov av härute utan det är dagtidsberedskapen som är problemet här i Järlåsa.

Så efter en hel del ältande med Helene och vad detta skulle innebära för oss och bland annat min mentala hälsa så ringde jag den lokala brandchefen och konstaterade att detta, trots att det verkar väldigt intressant och spännande, ändå inte är något för mig även om jag hade klarat av det fysiska.

Det blev i alla fall en kul erfarenhet och en bekräftelse på att gubben är "still going strong" men ska man lösa bristen på brandmän i det här landet får man nog bättra på villkoren en hel del.