fredag 25 mars 2011

Mohammed får väl gå till berget

Igår var jag på KBT, kognitiv beteende terapi som det så fint heter, för att försöka reda ut några saker och få lite svar och idéer om lämpliga verktyg.


Jag har under tiden jag gått hemma analyserat problemen och har kommit fram till en del slusatser om hur jag borde förhålla mig till saker hädanefter. Jag kände att det var dags för en sittning med KBT för att få bolla lite tankar och kanske få lite bra tips.


Efter en rätt lång diskussion med terapeuten så kom vi fram till att de yttre omständigheter som påverkat mig negativt är ingenting som jag själv kan göra någonting åt utan det gäller istället att hitta förhållningssätt till dessa och försöka acceptera dessa som de är - vilket i sig inte är enkelt.


Det visade sig under diskussionen att jag på egen hand redan hittat rätta förhållningssätt och metoder för att kunna klara detta så det fanns egentligen ingen anledning att fortsätta med fler besök. Detta enda besök fick räcka men jag var givetvis välkommen att höra av mig om jag stöter på problem när jag väl är tillbaka på jobbet igen.


Att bara acceptera saker som man inte tycker om eller förstår är inte det enklaste men det är ett måste om man inte ska sugas ner i en spiral negativa tankar och olösliga problem. Jag blev rekommenderad en bok som skulle hjälpa mig att bortse från saker jag inte kan påverka och bara acceptera faktum. Det kommer nog bli en intressant läsning. Man kan också fråga sig om bildspråket på bokens framsida antyder hur man blir efter man har lärt sig detta - störst, bäst, vackrast och opåverkbar Laughing 


'Om berget inte kan komma till Mohammed får Mohammed helt enkelt komma till berget' 


Jag hade tidigare förhoppningen att berget kanske skulle erodera lite under tidens gång och kanske bli lite flackare, rundare och lättare att förutsäga men har nu insett att berget står där; tyst, fast och orubbligt på sin plats. Det är bara att anpassa sig, gilla läget som vi sa i det militära, eller hitta något annat berg. 


Fler berg i sikte


Det hela muntrades upp igår av att företaget varslar en hel del folk och jag ligger antagligen i riskzonen. En del löser man som vanligt med frivilliga avgångar, andra med omplaceringar inom företaget.  För några månader sedan hade detta antagligen fått min puls att rusa och det hade inte hjälpt till men nu ser jag det mer som en eventuell möjlighet till att hitta ett annat berg med som är lite mjukare och mer förutsägbart, internt eller externt. Tiden får utvisa....


...och, det är bara att gilla läget!


 


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar