tisdag 22 februari 2011

Sömnlöst värre

Klockan har precis passerat 05:00 och jag sitter vid datorn och försöker få tiden att gå. Jag har legat vaken sedan 02:15 och det har varit stört omöjligt att somna om. När tidningen trillade in vid halv 5 tiden var det bara att gå upp.


De senaste veckorna har långsamt börjat erbjuda ett allt större urval av mina tidigare stress symptom; taskig sömn, huvudvärk, tjut i öronen, obekväm magkänsla, svårigheter för starka ljud, oro...


Jag har nu hunnit vara på jobbet i 3 veckor och allt kändes bra från början, inga problem med att gå tillbaka, inga problem med att börja jobba lite igen. Men allt känns inte bra, det saknas saker i kommunikationen, undanglidande svar,  påståenden som känns motsägelsefulla. Som den analytiska problemlösare som jag är analyserar jag ständigt indata, både medvetet och omedvetet, och något stämmer inte. Jag får ingen klar bild av nuet, hur jag passar in och vad som kommer att bli. Jag vaknar på natten mitt i ett försök att förstå vad som inte stämmer - och finner inga svar.


Jag vet inte riktigt vad som rekommenderas att kommunicera till de som kommer tillbaka efter att ha varit i väggen och jag är övertygad om att man  gör vad man kan för att detta ska bli så bra som möjligt. Kanske är det för tidigt för mig just nu? Kanske har man inte anpassat planen efter mina behov ordentligt - eller var det jag som inte var tydlig nog med vad jag behövde? Tiden får utvisa. Jag vet bara att JAG VILL TILLBAKA!


Jag vet bara att alla människor måste få känna en trygghet i att vara välkommen och uppskattad, att veta och känna sig bekväm med var man hör hemma och att veta i stort vart man är på väg. När man är som mest nere och sårbar är det än viktigare med dessa fundamentala pusselbitar.


Jag ska ringa min läkare på förmiddagen för att bolla lite tankar och höra vad som rekommenderas - sen ska jag försöka sova.


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar