söndag 16 september 2018

Deltidsbrandman - kan det vara nåt? Njae


Deltidsbrandman! Det hade varit kul, och nyttigt, tänkte jag så jag slängde in en ansökan till Järlåsa Brandförsvar...och blev antagen.

Det första som händer är att man får göra fystester. Med full mundering, inklusive mössa, hjälm och feta handskar samt en 24 kilos lufttub på ryggen ska man knata på ett rullband i 4,5 km/h (om man över 50, fortare om man är yngre). En minut i två graders lutning, en minut i fyra graders lutning och till sist sex minuter i åtta graders lutning. Jobbigt? Så in i helvete men jag klarade detta.


Man blir knappt uppvärmd och sedan kommer mjölksyran i benen. Dessutom blir man supervarm då kroppen knappt kan andas. Som sagt, det gick bra och min kondis är rätt OK om man får tro testledaren.

Nästa moment var ett simprov, 200 meter bröstsim samt livräddning av en docka på två meters djup med tillhörande 25 meter ryggsim (med nämnda docka på släp). Lätt som en plätt!


Inplanerat var ytterligare en testdag med en massa tungt fysiska övningar och läkarkontroll. Jag är helt övertygad om att jag även hade fixat detta men när vi satt i helgen och ältade om vad deltidsbrandmansjobbet egentligen  innebär så bestämde jag mig för att ändå hoppa av det hela.

Man går beredskap 164 timmar/månad och då vår brandstation har mest brist på dagtidspersonal hade jag fått gå beredskap i stort sett halva månaden dagtid (inklusive helger) för den rätt kassa ersättningen på 25 spänn i timmen. Då jag bara hade haft sex minuter på att inställa mig till stationen är det omöjligt att göra någonting som tar mer än 90 sekunder att plocka undan dvs i stort sett ingenting.

Visst, man får lite mer vid utryckningar men det händer inte så ofta. Så det mesta man kan tjäna ihop på denna tid är runt 5500 spänn brutto i månaden så har man inget annat jobb att luta sig mot så är det rätt kass. Ingen social samvaro med andra och i praktiken är man fotbojad vid hemmet. Sitta och spela dataspel eller läsa böcker funkar säkert ett par dagar men sen då? Att ha nattberedskap är så sett lite lättare, man sover in pengarna, men det har de inget jättebehov av härute utan det är dagtidsberedskapen som är problemet här i Järlåsa.

Så efter en hel del ältande med Helene och vad detta skulle innebära för oss och bland annat min mentala hälsa så ringde jag den lokala brandchefen och konstaterade att detta, trots att det verkar väldigt intressant och spännande, ändå inte är något för mig även om jag hade klarat av det fysiska.

Det blev i alla fall en kul erfarenhet och en bekräftelse på att gubben är "still going strong" men ska man lösa bristen på brandmän i det här landet får man nog bättra på villkoren en hel del.

fredag 24 augusti 2018

Höstprojekt: Star Tracker



Nu är det dags att börja förbereda sig för vinterns stjärnfotografering och i år ska jag försöka få klart min 3D-printade star-tracker som ska kompensera för jordens rotation så att jag kan få riktigt långa exponeringstider utan att stjärnorna blir långa linjer.

Bland annat handlar det om att fixa till en mjukvara som styr en stegmotor väldigt exakt så att det inte blir någon vibration i bilden. 

Då det är känt hur fort jorden roterar t ex 45 grader så handlar det om för mig att räkna ut hur många steg motorn måste göra och därmed hur lång tid som får förflyta mellan varje steg.


Jag laddade ner en färdig konstruktion från nätet och har provkört riggen. Tyvärr så hann inte motorn med i att hänga med jordens rotation.


Anledningen är att utväxlingen på konstruktionen var nerväxlad för mycket. Jag behöver kunna köra snabbare för att ha möjlighet att kompensera för om jag ligger före eller efter vid varje given tidpunkt. Dags att konstruera egna kugghjul med andra ord.


Här är de på gång, dessa ska kunna öka på hastigheten 3-falt så att jag har lite "overhead" att ta till. Bara att köra nya försök.


Så här är det iaf tänkt att det ska se ut när det är klart. En kamera som kan stå och suga i sig stjärnljus i flera timmar.