tisdag 31 oktober 2017

Blåsigt värre kan det ju bli


De två senaste dagarna har varit minst sagt blåsiga nu när monsuntiden går mot sitt slut. 15-20 sekundmeter kanske inte känns så mycket hemma, framförallt inte i Göteborg där det är vardagsmat, men här, med tunna väggar och lösa plåttak, känns det som husen ska lossna på natten.

Vi har haft lite problem med att vårt AC-aggregat har skallrat ordentligt på natten när vinden legat på från sidan (när den varit igång alltså). Ett par kuddar intryckta bakom sänggaveln och en ordentlig spark med en fot av storlek 43 i fotändan löste problemet (ute-enheten sitter alltså skruvad på andra sidan väggen). Detta, mina vänner, är en typisk fältreparation utförd av en svensk luftvärnstekniker med tillgång till minimala resurser. Känns gött att takterna sitter i än :)


På morgonen när vi vaknade var det strömavbrott efter nattens halvstorm. På en stolpe intill bongalowen hängde en lampa slakt ner och såg rätt död ut. Någon hade rest en bambustege för att börja kolla in problemet. Någon syntes däremot inte till.


En stund senare kom strömmen tillbaka och någon hade han baxat in ytterligare en stege under lampan och...problemet var löst. Vi käkade vår frukost och lagom när vi passerade härligheten kom en rejäl vindby och lampan kroknade igen.


Ytterligare resurser krävdes alltså och någon fick sällskap av ett par man till. Så småningom blev iaf felet fixat och lampan fastskruvad igen.


Vi gick ner till stranden och softade en stund. Visserligen kan det tyckas lite tidigt att, som vi gör, ta en öl något innan 12 men de här lirarna, ryssar såklart (blir jag kallad rasist nu när jag så "tydligt" pekar ut en "ras"?) började tidigt med ett helrör lokal Mehkongwhisky. Kanske tur att de satt ner. Killen med kepsen var rätt "go" när han skulle därifrån.


Sedan skulle papporna också leka i sanden och bygga lite med barnen. Som alla pappor vill man ju sätta avtryck så varför börja smått? Ungarna hamnade strax lite utanför, tappade intresset, fortsatte med sina sandkakor och det fantastiska megaprojektet blev aldrig avslutat utan slutade i en....jättehög med sand efter att fruarna bannat dem att ha tutat i sig för mycket sprit innan lunch (antog vi efter att ha hört en lång ensidig harang)


Bygger man inga stora sandslott kan man ju alltid bättra solbrännan på underarmarna.


Vi tröttnade till slut och tog en fruktstund med kaffe vid vårt lilla hus för att sedan gå och ta lite bilder på saker runt omkring i grannskapet.


Det ligger lite fiskebåtar precis vid flodmynningen. Färgglada som allt thailändskt.


Lite fusk, men detta är fiskeredskapen nattetid....


...och apropå lampor, är inte den här den coolaste cykel ni sett?!


Nåväl, vår lilla tur tog oss ut på en udde från vilken vi kunde se stranden vi legat på.


Där fanns också en utsiktspunkt längst ut och man var tvungen att klättra på rätt rangliga stegar för att komma hela vägen upp.


Utsikten var rätt ok faktiskt och resulterade i detta lilla panorama åt nordväst.


Någonstans där nere bland klipporna gömmer sig ett unikt exemplar av feminus telephotus photographis som tar bilder på långt håll när man minst anar :-D


En liten närbild på fenomenet:)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar