tisdag 31 oktober 2017

Blåsigt värre kan det ju bli


De två senaste dagarna har varit minst sagt blåsiga nu när monsuntiden går mot sitt slut. 15-20 sekundmeter kanske inte känns så mycket hemma, framförallt inte i Göteborg där det är vardagsmat, men här, med tunna väggar och lösa plåttak, känns det som husen ska lossna på natten.

Vi har haft lite problem med att vårt AC-aggregat har skallrat ordentligt på natten när vinden legat på från sidan (när den varit igång alltså). Ett par kuddar intryckta bakom sänggaveln och en ordentlig spark med en fot av storlek 43 i fotändan löste problemet (ute-enheten sitter alltså skruvad på andra sidan väggen). Detta, mina vänner, är en typisk fältreparation utförd av en svensk luftvärnstekniker med tillgång till minimala resurser. Känns gött att takterna sitter i än :)


På morgonen när vi vaknade var det strömavbrott efter nattens halvstorm. På en stolpe intill bongalowen hängde en lampa slakt ner och såg rätt död ut. Någon hade rest en bambustege för att börja kolla in problemet. Någon syntes däremot inte till.


En stund senare kom strömmen tillbaka och någon hade han baxat in ytterligare en stege under lampan och...problemet var löst. Vi käkade vår frukost och lagom när vi passerade härligheten kom en rejäl vindby och lampan kroknade igen.


Ytterligare resurser krävdes alltså och någon fick sällskap av ett par man till. Så småningom blev iaf felet fixat och lampan fastskruvad igen.


Vi gick ner till stranden och softade en stund. Visserligen kan det tyckas lite tidigt att, som vi gör, ta en öl något innan 12 men de här lirarna, ryssar såklart (blir jag kallad rasist nu när jag så "tydligt" pekar ut en "ras"?) började tidigt med ett helrör lokal Mehkongwhisky. Kanske tur att de satt ner. Killen med kepsen var rätt "go" när han skulle därifrån.


Sedan skulle papporna också leka i sanden och bygga lite med barnen. Som alla pappor vill man ju sätta avtryck så varför börja smått? Ungarna hamnade strax lite utanför, tappade intresset, fortsatte med sina sandkakor och det fantastiska megaprojektet blev aldrig avslutat utan slutade i en....jättehög med sand efter att fruarna bannat dem att ha tutat i sig för mycket sprit innan lunch (antog vi efter att ha hört en lång ensidig harang)


Bygger man inga stora sandslott kan man ju alltid bättra solbrännan på underarmarna.


Vi tröttnade till slut och tog en fruktstund med kaffe vid vårt lilla hus för att sedan gå och ta lite bilder på saker runt omkring i grannskapet.


Det ligger lite fiskebåtar precis vid flodmynningen. Färgglada som allt thailändskt.


Lite fusk, men detta är fiskeredskapen nattetid....


...och apropå lampor, är inte den här den coolaste cykel ni sett?!


Nåväl, vår lilla tur tog oss ut på en udde från vilken vi kunde se stranden vi legat på.


Där fanns också en utsiktspunkt längst ut och man var tvungen att klättra på rätt rangliga stegar för att komma hela vägen upp.


Utsikten var rätt ok faktiskt och resulterade i detta lilla panorama åt nordväst.


Någonstans där nere bland klipporna gömmer sig ett unikt exemplar av feminus telephotus photographis som tar bilder på långt håll när man minst anar :-D


En liten närbild på fenomenet:)

söndag 29 oktober 2017

Hotellägare i vardande?



Vårt hotell på Ko Chang heter Blue Resort & Spa och är ett klassiskt exempel på hur Thailändare tror att bara namnet är tillräckligt bra så får man kunder. Well, det lyckades ju - vi är ju här :)



De flesta hotell i närheten av stränder heter ju resort. Har man en egen massör kan man ju utöka det hela till Spa också, eller hur? Inte för att jag bryr mig om spa-biten direkt. De små bungalowsen ligger ju perfekt vid den lilla minisjön.


Som små stugor är det hur mysiga som helst.


Inga mygg har vi heller, vilket vi hade befarat, för fisken - och det dräller av fisk i den lilla pölen - käkar nog upp alla mygglarver.


Ägarna verkar rätt nya och oerfarna. De har nog precis tagit över stället. När vi kom var vi de enda som kom den dagen. Det var lite bökigt att hitta bokningen. Hela stället stod tomt utom ett par som precis skulle iväg. 

Ägarinnan har varit sprudlande glad och positiv men det saknas helt klart rutiner. Städningen har varit bortglömd, man har glömt att ställa in vattenflaskor i kylen som utlovat. När de väl kommit har de hamnat i bungalown bredvid. Å andra sidan är de oerhört villiga att hjälpa till. Vi erbjöds, utan att fråga, en vattenkokare ifall vi ville koka eget kaffe. Kopparna, det hämtade jag själv i köket.

Igår dök det upp 16 nya gäster, thailändare allihop och då sprang de som yra höns för att få alla på plats. Frukosten i morse hade de stackarna också lite problem med att hinna få fram mat till alla. 


Låsen på rummen är minst sagt kassa. De sitter löst och idag har mannen i huset ägnat några timmar åt att gå från hus till hus och skruva åt allting. Skulle jag boka detta igen. Inte omöjligt, stället är mysigt som bara den. Lite mer rutin så blir det nog bra. Enda smolken var nog att vi pröjsade 320 spänn natten när vi bokade via Agoda för ett halvår sedan och nu, med nya ägare, är priset droppat till 200:-   :-(  Jaja, man kan inte har tur jämt :-)

Nu är vi återigen de enda gästerna och kan antagligen åtnjuta full service (om nu städerskan blir informerad om att vi bor kvar här)


Idag bestämde vi oss i alla fall för att knata söderut längs stranden för att se hur långt man kommer. Efter några kilometer tog den slut vid ett litet utlopp från en flod. Det gick inte att komma över. Bilden ovan är tagen norrut mot vår del av stranden som är längst upp innan udden som sticker ut. Sanden är ju helt fantastisk här. 




 Allting slutade i en liten vik med några hus och antagligen ett hotell. Det kom ett par paddlande i en kanot från längst in i viken och gick i land där vi stod för att sola och bada. Inget bra bad därinne alltså.


På vägen tillbaka fick vi se något vi inte sett innan. Ett trebens selfie-stativ för mobilkamera. Weird!

lördag 28 oktober 2017

Som barn på nytt



Idag tog vi en ordentlig sovmorgon och vaknade inte förrän frukosten hade stängt. Men det gjorde absolut ingenting. Vilken fantastisk syn att vakna till och dessutom behagliga 29 grader.

Vi hittade ett litet hål-i-väggen uppe vid vägen och fick i oss en Pad Thai och fyra koppar kaffe för en spottstyver.


Sedan var det dags att dra ner till stranden och få oss det första doppet. Alltså, vi snackar en lufttemperatur på ca 30-31 grader och lika varmt i vattnet. Helt otroligt. T o m en badkruka som jag kan tänka mig att gå i flera gånger, hahaha :)


Men nu är ju Heléne och jag som vi är. Efter ett par timmar så satte rastlösheten igång och vi var tvungna att röra på oss lite. Så det blev en kortare beachwalk ett par kilometer. Imorrn blir den lite längre då vi behöver något på fötterna för att korsa ett litet "hinder" på vägen. 


Det som är bäst med att åka så här års är att det är förhållandevis folktomt. Vårt hotell t ex har bara en boende just nu förutom oss. Det ska visst komma några fler under kvällen. Det ser rätt tomt ut på de andra hotellen också. Detta medför att det känns luftigt och fint på stranden och man slipper att folk sitter på en. Dessutom är personalen på restaurangerna sprudlande glada och entusiastiska så här i början av säsongen.


Sen hör det till saken att om man är på en ö som heter Ko Chang så måste man väl dricka Chang, eller hur?


I diverse träd och palmer längs stranden har man hängt upp gungor. Intressanta redskap det där. Barn gillar dem såklart, men även vuxna. De blir ju som barn på nytt! Kan man dessutom bli fotad av sin respektive så håller man på ett tag för den perfekta bilden.

Det blev en hel del roliga bilder av människor idag och det kommer att bli fler under resans gång. Vi sparar detta till ett dedikerat inlägg senare, nån dag när det regnar och vi har tid att redigera bilder :)


Nu är det också dags för en betraktelse. På bilden syns ett poolområde med en hyfsat stor pool. Avståndet till stranden är 5 meter och till vattenbrynet är det mindre än 20 meter. Fråga: varför i helvete tar man sig tiden av att lida av en 12+ timmars flygresa till Thailand för att bada i en pool när man har en superfin strand och havet intill??! Det är ju mycket billigare att åka till Vattenlandet i Borås för att ta ett exempel. Jaja, "igal lollil oma lõbu" som man säger på estniska.


I den lilla viken vi befinner oss i finns en hel del fisk och det åker runt små fiskebåtar med ett stort nät framtill för att försöka få lite fångst för dagen.


De kommer sedan in till en liten hamn som vi har strax nedanför vår bungalow. Vart fisken tar vägen vet jag inte. Antingen äts den av lokalbefolkningen eller säljs till restaurangerna.


Nu sitter vi i, efter att ha intagit en superb måltid på stranden,  och trixar med dagens bilder i Lightroom och bloggar såklart. Mörkret faller snabbt och en vy över vår lilla lokala "sjö" ser ut så här.

fredag 27 oktober 2017

En bit av paradiset


Idag bar det av åt sydost och den fantastiska ön Koh Chang. Minibussen lämnade vårt hotell nio på morgonen och vi var framme vid halv fem-tiden inklusive pauser och färjetur.


För bara 1200 Bath (drygt 300 spänn) fick vi resan dörr-till-dörr med överskeppning och allt. Det är billigt för 35 mil + färja. Bilen på bilden har inget med saken att göra mer än att den stod parkerad på en av våra rastplatser och såg jäkligt cool ut :) Vi åkte tyvärr i en ordinär vit minibuss, precis likadan som alla andra vita minibussar här.


Här är vi framme vid Trat och färjeläget där bilfärjorna avgår mot Koh Chang. Vi fick kliva ur och skrota runt en timme i väntan på färjan sa chauffören. Jävligt dumt att säga sånt till mig och Heléne, vi gillar ju att gå runt att plåta. Efter 20 minuter kom en lite andfådd chaufför och sa till oss att sitta upp igen (det hade tydligen inkommit en tidigare färja)


Thailändare gillar att pimpa sina fordon och busschaffisar är inget undantag. En buss ur högen.


Färjan, dock inte vår utan den som gick innan, startade med ett moln av rök (vår gjorde iofs likadant).


Här puttrar vi iväg mot Koh Chang, en tripp på ca 30 minuter. Apropå puttra, tror ni att någon stängde av sina bilmotorer under överfarten? Inte då! Då funkar ju inte AC:n!



Inlastade i bussen igen och väntar på att komma fram.


En sådan här åkte vi med. Tar ca 10 passagerare och flyger lågt och snabbt som ett JAS-39 Gripen med rätt förare bakom ratten som sitter på fel sida.


Koh Chang är en rätt bergig ö och det går en ringväg runt ön då det är stört omöjligt att åka rakt över med tanke på bergen. Det är lite svårt att fånga brantheten på vägarna med detta är ett försök iaf.




Sådär. Framme vid vårt lilla bungalow-hotell, Blue Resort. Alla bungalows ligger vid en liten sjö, eller rättare sagt avkrok av en liten flod, innan den rinner ut i havet. Mysigt som tusan. Det visade sig att vi hittills är de enda gästerna då säsongen knappt börjat.


 Utsikten från terrassen/balkongen/piren är fantastisk. På kvällen är det dessutom ett fantastiskt oväsen av diverse syrsor och grodor.


Bungalown är dessutom riktigt mysig inuti. Precis sådär lagom för två.


 Hungriga som vargar gick vi de drygt 00 metrarna ner till stranden för att kolla in hur det såg ut. Det är en mycket trevlig strand med fin sand och lagom med turister. Tyvärr började det mulna på framåt kvällen. Regnsäsongen är inte helt slut än och den försöker in i det sista att släppa ifrån sig lite väta.


Vi hann iaf med ett par Chang i solen och en god måltid innan molnen tätade till sig och himlen öppnade sig.


Så här såg det ut precis innan det började. Då tog vi våra pilsner och drog in under tak.


Sedan följde en halvtimmas pisseregn, typ som i Göteborg en vanlig höstdag, och efteråt lite blixtar över havet och en massa muller. Vi drog till 7-11 och bunkrade upp lite inför de kommande dagarna.

Over & out!