måndag 23 januari 2017

Mae Rumpheung


Två heldagar på stranden i Mae Rumpheung har vi haft där vi bara latat oss (nästan iaf). En fantastiskt trevlig liten strand, inte så liten heller för den delen, där det verkar vara mest thailändare som besöker. Idag måndag har det varit förvånansvärt lite folk på stranden när thailändarna åkt hem till Bangkok efter helgen.


Igår hade vi en kanondag efter att ha fått sova ut i nästan 14 timmar. Efter frukost stack vi ner på stranden och hittade en trevlig plats att lägga ut våra handdukar på.


Det var ovanligt få försäljare i farten, antagligen ett resultat av militärens åstramningar vad beträffar strandförsäljare och solstolar. Glassmopederna, en moppe med sidovagn, en lokal motsvarighet av glassbilarna, åkte förbi spelandes en lågmäld och gullig trudelutt taget ur introt till något barnprogram. Inget man tröttnar på och något som Hemglass kunde ta lärdom av. Deras signal får en ju att vilja ta fram hagelbössan.



Ett typiskt softande thaipar. Man tar med sig lite mat, nåt att sitta på eller ligga i och åker ner till svalkan vid havet och bara umgås. De här hade det hur gott som helst i sin hängmatta i skuggan hela dagen.


Till lunch intogs favoriten, en "vely spicy" Papayasallad, som får det att svida lätt i munnen. Bara såååå gott!!


Det fanns små räkor i salladen också, pyttesmå. Det ligger en liten en där på skeden. Jag sa väl att de var små?


Kvällen kom och en enastående solnedgång skulle visa sig. Vi högg kamerorna, la benen på ryggen och drog ner till stranden för att föreviga det hela.


Siluett av en turist som kollar resultatet av sin nytagna selfie.


Är det detta som skulle kunna kallas "halvsol"?


Vadå inte få köra moppe på stranden??! Dumheter!


Lite längre bort låg en massa fina fiskebåtar halvt om halvt uppdragna på stranden. Vi knatade bort för att få några fina bilder mot skymningshimlen.


Vad hittade vi där? Jo, en lokal "photowalk" med deltagare som var på praktik på en fotokurs. De skulle ta skymningsbilder och porträtt.


Ett kvällspanorama ihopsatt av 13 vertikala bilder i bredd blev det också. Panoramor är kul. Dock kan vågor ställa till det när de ska sammanfogas.


Moppe igen...under rörelse. Taget med 1/25 s.



I morse blev det en långpromenad längs stranden mot Rayong. Det var högvatten och inte så mycket strand att gå på. Det är väldigt långgrunt här så det skiljer det sig runt 20-30 meter mellan låg och högvatten.


Det märktes att det var vardag och att de flesta thailändare jobbar. Väldigt många sektioner på stranden var "nedstängda". Här verkar man arrendera en sektion mellan vägen och stranden, ca 30 meter bred, där man ställer upp sina stolar och parasoller samt har en moppe med sidovagn, aka foodtruck, vid vägkanten. Beställer man något att äta eller dricka får man sitta. Dessutom håller de väldigt rent och snyggt på sina sektioner. Varje dag sopas nedfallna löv och annat skräp ihop och bränns.


Maneter kan man kanske råka ut för om man har otur och för den försiktige hittade vi en del av stranden där det fanns hjälp att tillgå. En skylt som beskriver att man ska hälla vinäger på skadan....


 ...och ett första-hjälpen-kit med en vattenflaska fylld med just vinäger.


Detta är inte en stor turistort men har kanske haft fler turister tidigare. Här ett före detta hotell som sett sina bästa dagar...


...vilket också detta parasoll hade.


Parasollet tillhörde en liten sektion nära vårt hotell där vi intog dagens lunch. Maten lagades till på kärran vid vägkanten.


Vi satt vid ett litet lågt bord på sanden i varsin brassestol och mumsade i oss denna goda och rikliga lunch för endast 230 Bath. Ja, jag vet, det var duk på bordet ;)


 Utsikten var rätt ok faktiskt. I skrivande stund är klockan 16 och vi sitter och slappar på balkongen för att spara huden lite. Dessutom är det lite molning så det är rätt skönt att bara softa en stund och dricka lite lokal flygbensin, Hong Thong.

I morgon bär det iväg med båt över till Koh Samet för en veckas vistelse där. Over and out!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar