söndag 31 juli 2016

Turist i min egen stad


Som ett litet avbräck i byggandet åkte vi till Gamla Uppsala och turistade min egen stad så att säga. Jag har inte varit där på 25 år och det var ett trevligt avbrott.


Heléne med söner var så klart med och Andréas, med sitt intresse för historia, hade både mycket att berätta och fick sig lite till livs på denna fina gamla anrika plats.


Det blev många panoraman fotograferade här för att försöka få med helheten.





Kullarna kan tyckas små när man ser dem på bild men de är rätt branta och kan med fördel användas för backträning.




Den gamla anrika kyrkan som var föregångaren till Uppsala Domkyrka.







Det finns alltid små intressanta detaljer i kyrkor.




fredag 29 juli 2016

SIFO - jävla stolpskott!



Jag har under de senaste veckorna blivit uppringd av SIFO i tid och otid och har av olika anledningar låtit bli att svara då jag ofta suttit olämpligt till. Senare har det blivit en ren princip med en undran om när fasen de ska ge sig.

Igår svarade jag till slut. Samtalet blev som följer:

SIFO: "Hej jag ringer från SIFO och vi har på uppdrag av....bla bla bla....bla bla bla...bla bla bla...bla bla bla...och undrar om du var nöjd med besöket."

Jag: "Kan jag få börja med att ställa en motfråga?"

SIFO: "Javisst!"

Jag: "Ni på SIFO genomför ju en himla massa undersökningar om allt mellan himmel och jord"

SIFO: "Ja?"

Jag: "Har ni någonsin genomfört en undersökning där ni tittat på förhållandet av antalet uppringningsförsök relaterat till om folk är villiga att svara på undersökningar eller ej?"

SIFO: "Nej, en sådan undersökning känner jag inte till"

Jag: "Jag skulle tro att om man ringer upp en person en massa gånger, ni har ringt mig runt 20 gånger, och vederbörande (notera att det redan existerat ett utmärkt ord istället för hen) inte svarar, tror du inte att man inte är intresserad då?"

SIFO: "11 gånger"

Jag: "11 gånger! Folk brukar ha rätt bra koll på sina telefoner och när någon ringer så pass många gånger och man inte svarar så betyder det sannolikt att man inte är intresserad av att prata med den som ringer."

SIFO: "Så länge vi inte vet att folk inte vill vara med så fortsätter vi ringa"

Jag: "Jag vill inte vara med"

SIFO: "Då får jag tacka så mycket"

Klick

torsdag 28 juli 2016

Oxfilé Wellington - på grillen!


Med Heléne och pojkarna här testade vi med att göra en oxfilé Wellington, en grillad sådan vilket krånglar till det en smula men jäklar vad gott det blev!


Det gäller att få upp grillen till en mycket hög temperatur men inte direkt underifrån. En kolhög i varje ända av grillen och köttet i mitten. För att begränsa hettan på undersidan la vi den i en form på en pizzasten. När den fått fin färg var det dags att sänka temperaturen ner mot ca 180 grader från de 250 vi körde i början.


Så har kan man göra för att släppa ut lite överskottsvärme och hålla ner temperaturen.


Slutresultatet, uttagen vid 54 grader. En mycket vacker liten Wellington.


Serverat och klart. Resultatet blev en mycket god måltid med Wellingtonens alla goda smaker toppad med smaken av grillat. Fantastiskt god. Enda lärdomen är att ta ut köttet redan vid 51-52 grader för att få det lite blodigare. Men Helénes finsmakare till grabbar så försvann den kvickt och intogs under njutningsfull tystnad :) Ett bra betyg!

Tätt tak över huvudet


Hemma igen från Tallinn och takprojektet rullar på. Igår satte jag plåt på skärmtaket och byggde ihop detta med existerande tak på framsidan.

Det knepiga här var att hitta den exakta punkten där hus och skärmtak skull jacka i varandra så att det inte läcker bakåt. När det väl var på plats åkte resten upp rätt snabbt.


Det slutliga resultatet blev rätt ok.


Resultatet sett framifrån. Kvar var bara den sista biten ovanför sovrummet. Nu kan man se vilken skillnad det blir.


Idag lovades fint väder från morgon till kväll så då passade jag på att riva ner det sista gamla plåttaket.


Det var rätt slitet på sina håll. Underlagspappen hade lossnat i flagor och jag hittade en massa fågelskit och fjädrar därunder. Trät hade mot all förmodan klarat sig hyfsat så inget av detta byttes ut.


Här borstas den sista skiten bort och eventuella uppstickande spik dras bort innan den nya pappen skulle på plats.


Min "byggnadsställning" har fungerat bra och det har gått att jobba snabbt och effektivt på den...


...vilket var en jäkla tur då jag precis hann stressa på pappen över nocken innan skyarna öppnade sig och någon hällde vatten hinkvis över huset. Inget läckte igenom :)



Mycket vatten kom det och SMHI hävdade fortfarande att det var 21 grader och växlande molnighet.
Nu måste det inhandlas fler takplåtar innan det blir helt klart. Sedan återstår detaljer såsom nockplåtar och vindskivor etc.

måndag 25 juli 2016

Vitlöksälskarnas paradis


Om man gillar vitlök är vitlöksrestaurangen Balthasar vid Rådhusplatsen i Tallinn ett absolut måste. Även om man inte är så mycket för vitlök kan man hitta andra goda alternativ också.


Restaurangen ligger i det nordöstra hörnet av Rådhusplatsen med ingången innne i en liten portal. Det är en gammaldags rustik miljö och man har en fin utsikt mot Rådhuset.


Servicen är bra och maten är fantastiskt god och prisvärd. Japp, det är faktiskt inte särskilt dyrt med svenska mått mätt.


Här har vi en laxrätt, utan vitlök, snyggt upplagd och jättegod.


Undertecknad gick för husets specialité, en biff Balhasar, 250 gram biff med en hel grillad vitlök och vitlökspotatis grönsaker och madeirasås. Det gela serverades på en het tjock gjutjärns-skiva som höll maten varm under måltiden. Att få en köttbit medium-rare under dessa premisser är inte enkelt. Det blev klockrent. Det var bland det godaste jag ätit i köttväg.


Dessert med vitlök? Varför inte. Vaniljglass med hackad vitlök serverades med vitlöksklyftor och jordgubbar. Smarrigt värre. Smakerna gifte sig perfekt.



En cappuccino - givetvis dekorerad som en vitlök :) Själv testade jag en Garlic Coffee, som irish men med garlic vodka. God den med fast kanske lite klen med vitlökssmaken :)


Utsikten mot Rådhusplatsen och Rådhuset.


Baren

Entrén i gatuplan 


Ett axplock ur menyn

Sa jag inte det innan så, besöker du Tallinn - gå hit!


Tallinn ur ett annorlunda perspektiv


Sista dagen i Tallinn blev att se staden ur en annan synvinkel bokstavligt talat. Vi mer eller mindre klättrade uppför ett kyrktorn för att få bilder uppifrån.


Vi började med en promenad längs gator vi inte kollat på innan och hittade den här gamla fina träbyggnaden med den gamla träfasaden i dagen.


Det föreligger ett visst renoveringsbehov men som alla kåkar i Tallinns gamla stad kommer den säkert att fixas till.


Intressant att se hur gammalt möter nytt utan att det skämmer.


Vår promenad tog oss till det gamla kanontornet Tjocka Margareta, strax ovanför Estoniamonumentet, som vaktade hamnen med sina kanoner och metertjocka väggar.


Här är Sankt Olavs kyrka, världens högsta byggnad 1625, med ett torn som är 123,7 meter högt. Där stenen slutar och kopparspiran börjar såg vi några personer som knatade omkring så vi stack dit på direkten, Vi pröjsade våra 2 Euro per person för entréavgiften och började klättra mot toppen - dvs drygt halvvägs av dessa 124 meter


Det är ruskigt smalt i trappan och stegen är höga. Det är riktigt svårt att mötas i trappan utom på några raksträckor här och där eller där man kan stoppa ut ändan i en fönsterglugg.


Halvvägs uppe....
På flera ställen satt äldre besökare ner och vilade på trapporna. En låg t o m ned och såg rätt medtagen ut. De borde kanske varna för att det kräver lite kondition att förflytta sig drygt 60 meter rakt upp.


Som sagt....brant och trångt.


Den sista trappan innan man kommer ut på den smala plattformen som omger tornet.


Inte mycket att gå på men man är väl skyddad från att trilla ner. Det var så trångt att det knappt gick att "köra om".


Många fina vyer fanns det att kolla på iom att man kommer upp ovanför allting på detta sätt.






En lycklig och varm Heléne äntligen nere på fast mark igen....


..och belöningen? En Saku Orginaal i solen så klart :)


Det blev lite goa bilder under dagen också där jag lekte med mitt fish-eye objektiv.