torsdag 28 januari 2016

Sjögång och ulkande besättning


Revelj 06:00. Vi vaknade till ett trumsolo. Det bara vräkte ner. det blev en snabb ompackning där allt skulle fuktsäkras. Någon frukost hann vi inte med innan transporten till piren i Mae Nam kl 07:00. Det fick bli två bananer så länge.


Framme vid piren hade regnet lagt sig för ett tag och vi hann checka in och också få reda på att färjan med Lomprayah verkligen skulle gå som det var sagt igår. De lite mindre katamaranerna klarar inte vågor i 3-4 metersklassen så de var tvungna att vänta några dagar innan trafiken kunde starta igen.


Färjan skulle gå kl 08:00 men fortfarande vid 07:30 var piren tom och alla stod och väntade.


Det regnade och blev uppehåll om vartannat och när vi så äntligen skulle gå ombord började det såklart regna igen. Vi hade lite tur. Vi hann på färjan innan det värsta drog igång.


De är inte så stora Lomprayahs färjor men de är moderna, snabba och bekväma. Ca 500 passagerare klämmer man in men då sitter man tätt.


En dubbel regnbåge lyckades jag fånga på vägen ut på piren.



Då trafiken stått still några dagar så var transportbehovet stort. Färjan blev totalt fullsatt. Nu gick rutten från Koh Samui via Ko Pha-Ngan och Koh Tao till Chumpon där de två sista etapperna var de längsta.


Framme i Ko Pha-Ngan pisseregnade det. En del gick av färjan - en del väldigt blöta personer klev på.


En bit ut efter Ko Pha-Ngan mot Ko Tao, en resa på drygt en timma, började eländet. Det rullade rätt bra med de kvarvarande vågorna från monsunen i kombination med nordliga vindar. Folk började må illa och det började ulkas både här och där. Akterdäck blev en populär plats att vara på. Det delades ut spypåsar och toapapper i parti och minut. Till och med ett par i besättningen var tämligen gröna i ansiktet och satt och tyckte synd om sig själva.


I Koh Tao blev det nästan ett totalt byte av passagerare. De flesta skulle av men vi fick snabbt sällskap av massor med människor som i flera dagar väntat på att få komma till fastlandet. Det blev fullsatt!


Ryggsäckar och väskor staplades upp längst fram så högt att fönstren framåt och några TV-skärmar totalt doldes. Nu hade vi ju plockat på en massa dykare och människor med lite sjövana. Inga större problem på sträckan till Chumpon förutom några enstaka fall av pizzor. De enda som mådde riktigt dåligt var faktiskt besättningen. Der var så illa så att t o m styrman fick komma ner och hjälpa till att serva passagerarna. De andra satt och mådde dåligt :)


Fast mark under fötterna. Framme i Chumpon på Lomprayahs egen pir. Där lastades först all packning ut på kajen och så fick var och en gå av och hitta sin. Rörigt men det funkar.



Man är väldigt förtjusta i klisterlappar när man reser i olika komboresor i Thailand. Mycket smart egentligen. Personalen läser snabbt av färgkoderna/formerna på etiketterna och kan peka en rätt utan att man behöver fråga.



Det jobbiga är att man måste banka dit dem på en fuktig tröja så de inte ramlar av.


Här var vi nu, 500 pers i väntan på transporter vidare till olika destinationer, alla med olika färger på etiketterna.


 Ett tiotal bussar hämtade upp oss och körde oss till våra respektive destinationer.


Hyfsat bekvämt, toalett ombord och AC. Vi var framme i Hua Hin kl 19, 12 timmar och runt 35 mil senare. Trötta men nöjda. 1400 Bath/person dvs ca 350 kr hade vi betalt och till skillnad från när vi åkte ner funkade detta klockrent. Tips: res med Lomprayah.


Då vi inte kom iväg som vi tänkte har vi nu bara två nätter i Hua Hin, dvs bara en heldag, innan vi rör oss vidare norrut igen så imorgon blir det pressning! Over and out :)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar