måndag 18 januari 2016

En himla massa bussar och folk från jordens alla hörn


När vi skulle vidare från Hua Hin till ön Ko Pha-Ngan, en bra bit söderut, köpte vi biljetter på en VIP-nattbuss med färja inkluderat. Priset var endast 1200 Bath/person (300 kr) så det var helt ok med tanke på att vi sparade en hotellnatt.

Vi blev hämtade med minibuss på hotellet vid 21:50 och var fem minuter senare på busshållplatsen där vi var tvungna att vänta 35 minuter på att VIP-bussen från Bangkok skulle stanna.

VIP-bussarna ska ha kraftigt fällbara säten till nästan liggläge så att man kan sussa gott på resan. Glöm det. Det gäller endast kortvuxna människor, inte ståtliga nordbor som  vi.


Bussen var fullsatt förutom våra två platser och vi klämde oss in och tillbringade sedan några timmar i en ytterst svag slummer tills det gjordes en 40-minuters paus vid 24-snåret.


Här bjöds det på ris och någonting till. Vi testade aldrig då vi hade ätit middag innan vi klev på i Hua Hin. Alla våra medpassagerare däremot, ungdomar i 16-25 års åldern som åkt hela vägen från Bangkok, ställde sig glatt i bamba-kön och slevade i sig maten. Vi kan ju lugnt konstatera att vi sänkte medelåldern en smula bland alla backpackers men å andra sidan, vår generation uppfann den ju :)


Många coola bussar stannade det vid paushaket. Alla verkar gilla att pimpa sina fordon här - tuk-tuk som buss.


Vid 5:30 var vi framme på en "bussterminal" en bit från Surat Thani. Där släpptes vi av från bussen utan någon direkt information och bussen åkte iväg. En kille sa att vidare transporter kommer senare.


De tog 5 Bath för ett toabesök, en avgift som brukar bekosta rengöring och underhåll. Kolla på bilden ovan och bedöm själva var de 5 Bathen tog vägen :(


En otrevlig incident inträffade på detta stopp. När bussen lämnat oss var det en italiensk tjej som med väldigt knagglig engelska försökte förklara, förstod vi senare när hon lugnat ner sig, att när hon gick av bussen så lämnade hon alla sina personliga tillhörigheter. Då "reseledaren" inte förstod direkt gick hon upp i falsett och skrek som en stucken gris varav ingen begrep nåt av vad som sas.

Hon fick iaf sina prylar till slut, ett telefonsamtal löste detta, men med tanke på vad och hur hon släpar runt på sina prylar är det ett under att inte fler saker har tappats bort under resans gång.



På det sunkiga stoppet delades vi upp i grupper beroende vart vi skulle. Ko Tao, Ko Samui, och vi som skulle till Ko Pha-Ngan (och några mer avlägsna platser). Vi fick resesällskap för resesällskap träffa en "agent" för resebyrån och fixa våra biljetter och få anvisningar om var färjan finns etc. Sedan lastades vi sällskap för sällskap in i minibussar för vidare transport till färjorna, trodde vi. Nu var klockan 8:30. Vår destination var sista destinationen att behandlas.

Minibussen rullade iväg och ca 20 minuter senare fick vi lasta om till en ny buss. En stor en. Där satt alla våra reskamrater som skulle till de andra destinationerna och ytterligare ett gäng som kommit med tåget. Tillsammans kördes vi till piren därifrån färjan skulle avgå.


Nästa överraskning. Alla skulle med samma färja(!) Varför i hela friden hade de inte kunnat köra våran stora buss direkt ut till piren så kunde vi sluppit allt detta bytande?


Framåt 10:30 lämnade färjan till sist hamn och vi tuffade på mot öarna.


De hade en servering på båten som sålde läsk, öl och kakor. Vi hade jordnötter i en påse så en Chang och nötter fick bli frukost.



Till slut var vi framme vid Ko Pha-Ngan vid 13-tiden och fick kliva av färjan. Vi tog en transport till vårt hotell som nu var mycket efterlängtat måste jag säga efter nästan ett dygns resande.



Hotellet var perfekt. Fint rum, fina miljöer och stranden, stranden....




När vi klev ner mot poolbaren och kunde skymta vattnet blev vi alldeles till oss. När vi kom ner och såg hela härligheten var vi mer eller mindre i vattnet på nolltid. Detta var värt allt idag, haha :)


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar