fredag 4 december 2015

En oförglömlig taxiresa

Efter gallstensoperationen i Enköping fick jag en sjukresa hem med taxi, en resa jag sent ska glömma.


Taxin dök upp på utsatt tid utanför entrén till Enköpings Lasarett för att köra mig och en annan man, som också hade opererat gallan, till våra respektive hem. Jag satte mig bak och han tog framsätet och utnyttjade varje mm av benutrymme han kunde få på Helenes bekostnad som råkade sitta bakom. Jag behövde inte riktigt så mycket utrymme för benen, det var ju magen jag hade opererat.

Leveransordningen taxichauffören hade fått var mig först, sedan honom. Tänkt väg var antagligen småvägar till Järlåsa via Heby och sedan till Uppsala där den andre mannen bodde. Pga blixthalkan valde chauffören att ta stora vägen mot Uppsala och sedan vika av mot Järlåsa strax innan Uppsala. En omväg på ca 3 mil. Tidsmässigt går det nog på ett ut och framförallt i detta väglag som rådde.

Mannen där fram hade inte sagt mycket men när vi nästan var framme i Uppsala och svängde av mot Sala  blev det liv i luckan. Han började kräva att han skulle släppas av först. Han bodde ju bara en liten bit bort. Chauffören menade att dels tog det minst 15 minuter enkel väg till honom, dels hade hon en beställd körordning att utföra. Då började han gapa och leva om men lugnade sig igen efter några minuter när hon sa att hon var beordrad att köra denna rutt och att det annars hade tagit lika lång tid iaf den andra vägen.

Nästan framme vid Järlåsa där vi skulle av satte han igång igen och började gapa och leva om. Han tyckte det var helt fel att han skulle behöva åka denna omväg när han var så nära sitt hem innan. Tidsmässigt var det, kan tilläggas, ingen större skillnad, 15 till honom, 20 minuter till mig.

Hon vidhöll fortfarande att hon bara gjorde vad som var beställt och att han isf kunde framföra sina åsikter till Landstinget. Han menade att hon borde tänka själv. Det tjafsades ett tag till och det började bli riktigt otrevligt i bilen och så drog han plötsligt fram "invandrarkortet". Det var pga att han var invandrare som hon körde mig först och han minsann fick vänta.

Från att ha kört lugnt och säkert hela vägen blev hon så arg att bilen krängde över på andra väghalvan när ha sa detta. Jag försökte lugna ner detta genom att med att väldigt lugnt be honom lugna ner sig och inte skälla på chauffören som bara gjorde sitt jobb.

Då fick jag reda på, med hög röst, att han minsann hade varit där sedan 8, han hade genomgått en bukoperation (gallblåsan alltså) och hade ont. Jag kom ju på eftermiddagen typ så jag hade minsann ingen talan.

När jag då, fortfarande med väldigt lugn röst (ibland förvånas jag över mig själv), talade om för snubben att jag minsann också genomgått en bukoperation och varit där sedan åttatiden, att jag heller inte hade ätit nåt sedan kvällen innan och att jag också hade ont, då spelade han ut "ålderskortet". Jag men du är ju ung och klarar sånt bättre än mig, jag skulle ju kunna vara din pappa, sa han.

Jag frågade hur gammal han var. 59 fick jag reda på. Vad bra då sa jag, då är du 5 år äldre än mig. Sen var han tyst.

Hoppas chauffören slapp bli utskälld sen när vi gått av.

Varför måste vissa dra fram invandrarkortet och gapa och skrika så fort de inte får som de vill? Hade han varit först att bli avsläppt hade inte jag klagat över det. Däremot hade jag haft fördelen av att kunna skälla ut honom på ett språk han inte skulle begripit om detta fortsatt och synat hans kort. Just nu ville jag bara lugna ner det hela så det inte skulle hända en olycka.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar