måndag 23 november 2015

Där kom vintern!

Med -11.3 på termometern kan man nog säga att vintern har kommit på allvar. Det har varit en fantastisk helg med sol men också kyla. Vi har hunnit med att både vara ute och plåta samt sitta i solen och dricka den hemkörda glöggen :)


Sjön har börjat frysa på och på söndagen låg där ett nästan heltäckande islager över sjön. Det var bara några få öppna ytor mot mitten kvar. Vassen såg lite intressant ut med sina isbollar runt stråna vid ovanför vattenytan.



I vanlig ordning är det en del som slarvar med att ta hand om sina båtar i tid och tråkigt nog kommer nog dessa att bli förstörda om inget görs.



Sommarens fasadbyte med tillhörande isolering visar sig nu göra nytta. Det är nu ett hyfsat behagligt inomhusklimat  med undantag från köket där golvet behöver fixas. Nästa år blir det bättre med det.



fredag 20 november 2015

Musis-attacken avvärjd


Jag gillar verkligen inte möss. De hör hemma i skogen, inte i mitt hus där de förstör och skitar ner. De är säkert jättetrevliga djur och det är säkert jättesynd om dem nu när det börjar bli kallt ute men det spelar ingen roll, jag vill inte ha dem här. Efter hårda strider under två månader verkar det som kampen mot de små musisarna börjar luta åt min favör.

Under fasadbytet i somras satte vi igen alla tänkbara vägar in via fasaden med finmaskigt aluminiumnät och det har gjort stor nytta. Det är inte längre, som det var förra hösten, en massa spring i väggarna. Dock har de ändå tagit sig in till sitt förstahandsmål i köket via angreppsvägar grunden och upp genom golvet.


Under höstens upprepade anfall från fienden har jag besegrat elva möss hittills och allt eftersom hittat och satt igen ingång efter ingång. Jag har hört rekognosceringen smyga utmed husväggen på utsidan i fruktlösa försök att bryta försvarslinjerna för att sedan upphöra och inrikta sig mot att försöka komma in underifrån.


Det finns nu två troliga angreppsvägar in i huset kvar och dessa kan inte åtgärdas förrän till sommaren då golvet måste plockas ur och göras iordning. Däremot är det nu kraftfullt försåtsminerat med diverse fällor och även kemisk krigföring mot de små gynnarna har inletts. Lacknafta luktar illa i de små nosarna så doftbomber av olika kaliber har strategiskt placerats på sannolika framryckningsvägar.


Det verkar som angriparna för närvarande konsoliderar sig och funderar på en ny anfallsplan då de senaste två veckorna har förflutit utan några skärmytslingar.

Sjukvården kan allt sätta fart när den vill


Sjukvårdens kvarnar maler långsamt, mycket långsamt. Rätt var det är, utan att man är riktigt beredd, så  kan det sätta en himla fart. Då gäller det att hänga på.

Jag har haft återkommande gallstens attacker sedan början av juni och efter ett otal besök på akutmottagningen på Akademiska sjukhuset så blev jag till slut remitterad till Enköpings sjukhus för ett ultraljud - som sedan på konsultbasis utfördes av - Akademiska sjukhuset i Uppsala(!)

Fynden var, som det stod på pappren, icke konklusiva men det kunde vara en gallsten. Redan då hade jag själv listat ut vad problemet var efter vad jag upplevde,vad som sagts och vad som visats mig. Gallblåsan var liten och förkrympt och kunde inte arbeta som den skulle, Detta var i början av september.

I början av oktober fick jag prata med en läkare på kirurgen på Akademiska som för säkerhets skull ville göra en skiktröntgen för att utesluta eventuella problem med njuren. Jag lade fram min teori men som vanligt ansågs väl en patient inte veta tillräckligt mycket.

Efter skiktröntgen kunde jag läsa i remissvaret till läkaren att jag mycket riktigt hade haft rätt hela tiden. Det var exakt det problemet jag trott hela tiden. Nu började det iaf hända saker. Efter att i förrgår träffat min läkare på kirurgen igen så har jag nu en operationstid om ett par veckor. Jävlar vilken fart det blev plötsligt. En kronisk gallblåseinflammation är inget man vill ha kvar.

En intressant, och kanske inte så bra, detalj i allt detta. Man får fylla i hälsodeklaration innan operation. Där ska bland annat uppges om man är allergisk mot vissa läkemedel och vilka mediciner man tar så att det inte blir fel vid själva operationen. På mitt papper hade någon annan kladdat en massa saker i dessa fält och det var varken mina eller läkarens kråkfötter. Vi insåg att det var någon annan som fyllt i en annan patients uppgifter på fel (mitt) papper. Vederbörandes (notera frånvaron av hen) hälsodeklaration lär alltså vara felaktig när det är dags. Det kan ju sluta illa om man inte dubbelkollar innan. I mitt fall är problemet löst då vi såg detta i god tid.

måndag 9 november 2015

Jakten på Norrsken fortsätter


I år har vi en väldigt aktiv sol och det är förhållandevis stora chanser till Norrsken, bortsett från att det alltid är mulet då :( Men skam den som ger sig!



Bilderna ovan är tagna i lördags då det oväntat blev hyfsad aktivitet i atmosfären ett dygn tidigare än beräknat samtidigt som det blev en lucka i molntäcket vilket inte heller var planerat.

Heléne och jag pallrade oss snabbt ner till sjön. Det låg en lätt dimma över sjön vilket gav ytterligare lite känsla i bilderna.

Bilderna nedan är tagna vid ett tidigare tillfälle där skenet var lite svagare men å andra sidan var det kristallklart så stjärnhimlen syntes desto bättre. 



...och sjukvårdens kvarnar maler vidare...


Nu har jag varit på datortomografi, dvs skiktröntgen, som utfördes på Enköpings lasarett. En cool liten apparat som jag fick lägga mig i efter att ha hällt i mig nästan en liter vatten med kontrastvätska som för övrigt smakade som det var uppskopat från en vattenpöl.



Det hela tog ungefär två timmar med tid för kontrastvätskan och sedan alla skanningar som gjordes. Resultatet, som jag precis har läst mig till, är att jag har tre stenar i en gallblåsa med kronisk inflammation. Allt annat från hals till skrev var tydligen i ordning iaf.

Nu är det bara att invänta nästa steg Att någon förbarmar sig och tar bort eländet så jag slipper detta. Efter nästan fem månader börjar det bli lite jobbigt.För närvarande känner jag av den eländiga gallblåsan dygnet runt men är den inflammerad så är den.


måndag 2 november 2015

I firandets tecken


I skrivande stund sitter jag på ett SJ-tåg från Göteborg på väg mot en arbetsdag i Stockholm. Helgen har jag tillbringat i Göteborg med Heléne och även hunnit med att träffa mina döttrar. Det viktigaste i helgen var att fira min dotter nummer två som dels fyller år, dels har flyttat in i en alldeles egen lägenhet. Nu har jag bägge tjejerna i ordning i Göteborg, och bägge har jag fått krama på :)


Men det hela började alldeles ypperligt på fredag kväll när jag kom ner där Heléne hade grejat till en alldeles fantastisk räkmacka, en sån där som man bara kan få i Göteborg. En liten en, med ett halvt kilo räkor på. Säger bara; Gothia - släng er i väggen.



På lördagen hälsade vi på Pauline och kollade in lägenheten under några timmar. Vi fick i oss en lätt lunch medan vi hade lite catching-up. En riktigt fin lya i ett trevligt område har hon fått tag på. Där kommer hon trivas.

På kvällen var det dags att käka middag med Helénes pojkar och då bjöds det på oxfilé Wellington. Det är grejer det. Detta hamnar helt klart i kategorin; bland det godaste jag ätit! Ett drygt kilo på fyra personer och det försvann i ett nafs.

Igår samlades hela den kanske inte så tjocka släkten hos Pauline igen för en mysig födelsedagsfika där vi alla fick chansen att träffas och umgås en stund.

En helt klart trevlig helg blev det och glad och nöjd sitter jag på tåget på väg norrut igen medan det snarkas lätt omkring mig. Klockan är inte ens sju än.