söndag 13 september 2015

Sjukvårdens kvarnar maler långsamt

Man kan väl inte med bästa vilja kunna anklaga den svenska sjukvården för att vara flödeseffektiv. Den gör sitt jobb och den vård man får håller hög klass men fort, det går det inte.


Efter två akutbesök för gallstensanfall blev jag remitterad till ultraljudsundersökning. Pappret som skickades konstaterade att eftersom vi har en tre-månaders regel så skulle jag bli kallad inom, gissa, tre månader. Det blev jag. Redan efter 2 och en halv. 

Förra söndagen traskade jag genom tomma korridorer på Akademiska sjukhuset i Uppsala för att få ett ultraljud av min gallblåsa. Det verkade vara når extrainsatt helgspecial för den delen kändes väldigt öde. Lte intressant i sammanhanget är att det tog 10 veckor för en remiss från akutens ingång 60, via Enköping, remittera mig till en undersökning vid ingång 70, bara 50 meter därifrån. Undersökningen tog 10 minuter. 


Ett riktigt trevligt rum hamnade jag i. En himla massa sladdar och skärmar fick mig att känna mig som hemma. Det liknar ju mitt arbetsrum :)

Läkaren kom fram till, inte så mycket. Det kanske kunde vara en gallsten, kanske. Min gallblåsa, som efter 6 timmars fasta, borde varit fylld var det inte. Nåt var iaf fel och läkaren som remitterade mig fick sitt provsvar. Läkaren tillade också att då det var en akutläkare som remitterade mig så skulle antagligen inte mycket hända då de bara är där tillfälligt. Jag borde kontakta min husläkare. (Jag har inte ens varit på någon vårdcentral sedan jag flyttade hit).

Väl hemkommen kontaktade jag min vårdcentral och lyckades få en bokad tid om ett par veckor vilket man kanske kan anse vara hyfsat snabbt i sammanhanget. Med ca två anfall i veckan så känns dock två veckor som en rätt lång tid. Får hoppas att jag kan få en läkare som vill ta tag i bollen.


Det tog inte mer än tre dagar efter mitt besök på Akademiska som det small till igen. Natten mot torsdag kunde jag återigen hålla mig för skratt samtidigt som jag proppade i mig (läs stoppade upp) stolpiller av den ena roligare sorten efter den andra. När det inte släppt vid lunchtid , vilket det annars brukar, var det dags att åka in till Akuten igen. Tredje gången gillt!

Det var en fantastisk vacker dag denna torsdag och jag var säker på att akuten skulle vara tämligen tom då alla ville nyttja det fina vädret. Tyvärr inte. Jag hade glömt alla 80+ vars krämpor inte bryr sig så mycket om vilket väder det är. Jag rullades in - medelåldern halverades ;) Jag fick en ventil instoppad i armvecket och ett all-inclusive-band med mitt personnummer på ifall jag skulle tappa bort mig.

Jag fick till slut träffa en mycket trevlig läkare, hyfsat nyutexad, som gav ett kunnigt och professionellt inryck. Hon hann t o m med att vara trevlig medan hon bokstavligen sprang mellan undersökningarna. Hon kom snabbt och föga överraskande fram till att det var gallan och konstaterade att detta går att operera bort. "Bra!" sa jag "Kan du beställa detta då?" Det visade sig inte vara riktigt så det gick till men en remiss till Enköpings operationsfabrik blev det....och en ny hög med piller. Först får jag jag ju träffa nån där för att diskutera operation. Jag antar att tre-månadersklockan startar om här.

I skrivande stund nu på söndag morgon är jag fortfarande öm efter nattens attack. Denna gång funkade pillret. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar