tisdag 2 juni 2015

När man kan spy galla - bokstavligen


Denna dagen blev verkligen händelserik med en ambulanstransport till Akademiska sjukhuset, sannolik gallsten och ett anfall på apoteket, visserligen galla men dock inte från gallblåsan.

04:00 i morse. Vaknade med magsmärtor, såna där som biter sig fast med en konstant nivå. Spelar ingen roll hur man ligger, om man sitter eller om man står. Ingen skillnad alls. Jag hade haft exakt samma uppvaknande två nätter tidigare och då ebbade det hela ut framåt förmiddagen så jag tog det lite lugnt och försökte vänta ut det hela. Vid 8 gav jag upp och ringde vårdcentralen. De hänvisade mig till 112. Jag var trots allt oförmögen att köra bil på ett säkert sätt. Ett tag hade jag så ont så jag spydde vilket inte direkt minskade obehaget i magtrakten :/

Det skickades iaf en ambulans och det var första gången i mitt liv jag fått åka ambulans. De kom och hämtade upp mig hemma och tog mig till Akademiska sjukhuset i Uppsala och akutintaget där. Bra personal. Lugna och metodiska. Så var också kvinnan som svarade på 112.


Inne på akuten fick jag "korridorplats 19", ett tydligt uttryck för att det finns lite för lite pengar till vården. Där fick jag ligga en dryg timme i väntan på ett rum. Tack och lov hade de lite att göra idag så det kändes som det gick undan. Efter att sköterskan ha tagit en del blodprover och undertecknad fått pinka i en mugg så hamnade jag så småningom i ett eget rum.


En läkare och hans "aprentice" dök upp, efter en diskret knackning på dörren, och ställde massa frågor. Samma frågor som alla andra ställt innan. De klämde och tryckte både här och där på magen och bad mig säga när det gjorde ont. Det gjorde ju ont hela tiden men jag nöjde mig med att grymta lite när det blev mer än det vanliga. De lämnade rummet med löfte om att återkomma senare när provsvaren var klara. 

Under tiden jag väntade fick jag en hästkur smärtstillande i röven. Den fungerade! Jag hade inte ont där alls efteråt :) Inte så mycket i magen heller efter ett tag.

När läkaren kom tillbaka berättade han att han trodde jag kunde ha problem med gallan så han skulle skriva en remiss till ett ultraljud för vidare kontroller och om det visade på stenar - operation. Under tiden skulle jag få smärtstillande och undvika fet mat. Typiskt, nu när Heléne tog med sig fritösen å allt!

Så det var bara att pallra sig ur sängen och lämna över rummet till någon bättre behövande stackare som låg i korridoren och bege sig till ett apotek. Det vara bara att svänga förbi vilket apotek som helst då receptet redan skulle vara där sa de. Gött.

Jag promenerade ner till Uppsala Central då jag tänkte ta bussen hem därifrån. Magen kändes vid detta laget rätt ok om jag lät bli att klämma för mycket. Framme vid apoteket, ca 20 minuter senare, fanns inget recept. Jag gav läkaren några minuter till och tog en promenad till ett annat apotek en liten bit bort. Där var det kö så jag tänkte nog att nu minsann skulle receptet vara på plats när det blev min tur. Inte då! Där fanns inget heller :/
- Jassåru, akuten på Akademiska? De glömmer hela tiden att knappa in recepten. Det är bäst att du ringer.

Då blev jag irriterad. Hungrig, ont, trött och inget recept. Spydde lite galla där för mig själv....och ringde sedan till Akademiskas växel. Jag fick hänga i vänteläge under de 15-20 minuter det tog att komma fram till akuten. Där fick jag tag på en sköterska som till slut lyckades jaga tag på läkaren och ta honom i örat.
- Han skriver ut receptet nu så du borde ha det inom en minut.
Tack och bock, så blev det. Tråkigt att man måste tjata bara.

Hopps nu bara att han kom ihåg remissen... 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar