fredag 23 januari 2015

Port Ghalib, Egypten


Denna gången bar semesterplanerna oss till Port Ghalib i Egypten, ett vad jag tror lite mer okänd plats i detta vintersemestermål. Port Ghalib ligger några 10-tal mil söder om Hurghada och till skillnad från Hurghada, som är ett samhälle med hotellområden i utkanten, så finns här ingenting förutom hotellområdet, Marsa Alams flygplats och Port Ghalibs marina.


 Detta är skapat för turister. Hela området består av hotell samt marinan med diverse restauranger och barer. Inte ens minareter finns. Runtomkring finns sand. Punkt. Det gör det lite tråkigt om man vill uppleva främmande kulturer. Visst, jag är ingen större entusiast av religioner och minareter kan vara minst sagt störande om man inte har den trosuppfattningen men lite avlägset hade jag ändå förväntat mig att höra dem.


Vi flög med Ving och Thomas Cook från Göteborg kl 0700 och var framme i Marsa Alam 5 timmar senare. Som en parentes kan nämnas att maten å planet var bland det godaste jag någonsin ätit på ett flygplan. Inte illa måste jag säga!

På flygplatsen fick vi först köa för att få våra visum, sedan för att komma igenom passkontrollen, vidare för att visa upp våra visum och slutligen för att få våra väskor. Efter detta skulle vi hitta vår respektive buss till hotellet och en Vingvärd pekade oss mot buss nr 2 vilket inte var så självklart att hitta då bussarna var märkta med ett nummer på sidan och ett annat framtill. På vår buss var det ett par som hamnat fel.


Efter bara 20 minuters transport genom ett sandlandskap var vi framme vid vårt hotell, Siva Oasis, ett all-inclusive hotell, där vi hann med en lunch innan incheckningen. Siva Oasis är ett typiskt all-inclusive hotell med bra service, hyfsat bra mat, lokal sprit (gin & tonic är väl det som går att dricka då whiskey, rom och konjak smakar flygfotogen)

Det finns ett stort poolområde med uppvärmda pooler och det är givetvis nära till stranden. Servicenivån är hög. Då det är ett all-inclusive blir personalen glad åt dricks men förväntar sig det inte. Den enda baksidan på myntet är att det inte finns gratis WiFi. Vill man ha tillgång till Internet får man betala, och betala dyrt. Ca 600 spänn för en vecka. Då ingår WiFi-täckning i lobbyn och poolområdet. På rummet finns ett LAN-uttag. Vilken tur att jag av en händelse hade en trådlös router med mig ;-)




En annan iaktagelse är, förutom frånvaron av minareter, det jobbar inga kvinnor här. Alla är män. I ett muslimskt land där kvinnan ska skylas måste det vara antingen väldigt underligt eller väldig förmånligt att få jobba på ett sånt här ställe. Synd bara att kvinnor inte får samma chans