tisdag 16 september 2014

Som att kasta sin röstsedel på soptippen



Då är valet över och med den finns en sur eftersmak i munnen av hur dåligt ett partipolitiskt system fungerar. Alla är mer eller mindre förlorare.

Istället för att tycka om sakfrågor röstar vi på partier, antingen pga att de står för en del frågor vi särskilt brinner för, att de har en partiledare vi tycker är sympatisk eller helt enkelt för att vi alltid har gjort så. Det fiskas röster med populära åtgärder samtidigt som de försöker gömma undan de mindre populära sakerna. Går det inte att visa vad man själv klarar av så går det alltid att smitskasta den andra parten och försöka sabotera för dem istället.

Inte nog med det; för att verkligen röra till det för människor och se till att deras lilla röst inte egentligen har någon större betydelse har vi dessutom blockpolitik. Partier grupperar sig med varandra, t ex Alliansen och den gamla S+V-kombon där även MP har fått vara med. 

När då människor går till val spelar det plötsligt egentligen ingen roll på vem man lägger sin röst så länge man "håller på rätt block". Blockpolitiken leder så klart fram till behovet av taktikröstning där en del Socialdemokrater på vänsterflanken stödröstar på V för att säkra att de kommer med på banan. Likaså sker säkert en del stödröstning mellan Allianspartierna för att säkra att de minsta partierna klarar sig.

Nu med valet genomfört och avlsutat kan man då tänka att ett S+V+MP block, visserligen i minoritet, skulle köra på som vanligt men inte då. V fick kalla handen av S och S sträcker istället ut handen mot mitten för att få stöd av C och FP dock utan framgång som det ser ut. Partier som har många saker gemensamt som t ex M och S skulle antagligen kunna regera ihop om det inte varit för den där detaljen med "blocken" och "ideologierna". Hur skulle en arbetare kunna samarbeta med en kapitalist?! Det har man ju aldrig kunnat innan. Helt otänkbart!

Vad tänker man då som väljare? V:s väljare ser sig säkerligen ordentligt svikna av storebror S som plötsligt dissar vänstern och makligt rör sig år höger. Vad skulle C och FP:s väljare säga om man plötsligt blir del av en Socialdemokratiskt ledd regering istället för att vara i den allians man röstade på? Vem som kommer att leda landet kan lika gärna bestämmas av "Sten,sax och påse", frågan är om det inte blivit rättvisare? Många chockas dessutom över att SD fick 13% av rösterna, hänger upp sig på detta faktum och vägrar samarbeta med dem. SD, å andra sidan, kommer att skjuta en massa viktiga frågor, t ex budgeten, i sank om det inte får vara med och påverka. Att rösta denna gången var nog för många som att kasta röstsedeln på soptippen oavsett vilken färg den hade.

Ett parti som blev tredje största enskilda parti och totalt en sjundedel av rösterna i Sverige ska frysas ut från allt samarbete. Oavsett vad man tycker om partiet i fråga eller deras politik, är det inte lite moraliskt tveksamt att, i ett land där man högljutt stoltserar över åsiktsfrihet och mångfald, värdera vissas åsikter lägre än andras istället för att bemöta dessa med vinnande argument?

Vi får inte heller glömma att runt en sjättedel av befolkningen inte röstade alls, en signal som mycket väl kan betyda ett förakt för hela detta system som det fungerar, eller kanske inte fungerar. Hade dessa "ickeröster" fått ett vettig återspegling  i Riksdagen borde en sjättedel av stolarna vara tomma under kommande fyra år. Då kanske det skulle börja hända nåt när resterande politiker fått jobba lite mer för sina slantar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar