tisdag 2 juli 2013

Den nya lagen om kränkande fotografering


Igår, den 1:a juli, infördes då den omdebatterade lagen om kränkande fotografering. I korthet säger lagen att det är straffbart att i smyg fotografera eller filma någon i en privat miljö såsom toaletter, omklädningsrum, hemmet etc.

På Riksdagens hemsida står att:

Det nya brottet kränkande fotografering införs i lagen från den 1 juli 2013. Det innebär att det blir förbjudet att i hemlighet fotografera eller filma någon som befinner sig i sin privata miljö eller på en annan plats som är avsedd att vara privat, på en toalett, i ett omklädningsrum eller liknande. För att en fotografering ska vara straffbar krävs också att den sker utan tillåtelse från den som blir fotograferad. Straffet blir böter eller fängelse i högst två år.
En fotografering ska inte räknas som brottslig om den är försvarlig med tanke på syfte och sammanhang. Det kan till exempel handla om en fotografering som utgör ett journalistiskt nyhetsarbete. Bestämmelsen ska inte heller gälla den som fotograferar någon inom ramen för en myndighets verksamhet. För att avgöra om en fotografering är försvarlig ska en helhetsbedömning göras i det enskilda fallet.
Några nyckelord i texten kan man snabbt hitta och fundera över:

  • Det är förbjudet att fota/filma i hemlighet
  • Det blir straffbart först när det sker utan tillåtelse
Lite skumt formulerat. Man borde kunna anta att man antagligen inte har tillåtelse om det sker i hemlighet. Undantaget skulle kunna vara saker som t ex Big Brother där deltagarna skriver på att de accepterar att de blir filmade. Men fortfarande är det enligt texten ovan förbjudet om de gömmer kamerorna.

Däremot borde någon med stöd av texten ovan helt öppet med en stor fet kamera i handen kunna stå i en privat miljö och fotografera då det omöjligen då kan anses vara "i hemlighet". Jag tolkar också att straffbart inte heller gäller då både  villkoren "hemlighet" och "utan tillåtelse" ska vara uppfyllda.


Vad händer i situationer där den enskilde har satt in videokameror i sitt hem för att övervaka hemmet när vederbörande är bortrest. En inbrottstjuv skulle mycket väl kunna anmäla ägaren för kränkande fotografering precis som det har skett när osandade trädgårdsgångar lett till benbrott i samband med inbrott.

Hur mycket problem kan det inte bli när "vanligt folk", som missuppfattar vad "privat" egentligen betyder, får syn på någon som t ex tar en bild i en restaurang eller på krogen och går fram och börjar argumentera eller bråka. Som bekant får man i stort sett fotografera vad som helst och vem som helst i publika miljöer. Där styrs användandet, dvs publicering etc, av bilderna genom andra lagar.

  • Journalistiskt nyhetsarbete
  • inom ramen för en myndighets arbete
Vad skönt att alla paparazzi-fotografer nu får det svårare. Eller får de? "Journalistiskt nyhetsarbete" kan ju omfatta en hel del aktiviteter. Om en tidning ur den absoluta skvallerpressen beställer hemliga privata bilder då de anser att de har en artikel med "nyhetsvärde" om en kändis kan det ändå kanske bli frågan om hårklyverier. Lite lustigt är det också att journalister gnällt såpass över lagen och den begränsning den skulle kunna innebära. Brukar de stå och smygfota på toaletterna?!

Som sista nyckelmeningen antyder kan vi däremot kunna förvänta oss att SÄPO iaf ostraffat kan föreviga våra toalettbesök utan att vi kan gnälla om det :)

I slutändan är det egentligen ingen förändring för gemene man. De som använder sin kamera med sunt förnuft kommer inte att påverkas (mer än kanske drabbas av en och annan surgubbe på stan) men för övrigt är det bara att plåta på som vanligt. Däremot kommer kanske många tonårspojkar och andra äckel att tänka sig för innan de smygfilmar tjejerna i omklädningsrummet.


Som försvar för oss som fotograferar skulle kanske följande paragrafer kunna användas som "motmedel" mot en del påståenden om att man begår brott om man fotograferar dem:

Förtal – 5 kapitlet 1 § Brottsbalken” Den som utpekar någon såsom brottslig eller klandervärd i sitt levnadssätt eller eljest lämnar uppgift som är ägnad att utsätta denne för andras missaktning, dömes för förtal till böter.
Var han skyldig att uttala sig eller var det eljest med hänsyn till omständigheterna försvarligt att lämna uppgift i saken, och visar han att uppgiften var sann eller att han hade skälig grund för den, skall ej dömas till ansvar.”



Förolämpning – 5 kapitlet 3 § Brottsbalken”Den som smädar annan genom kränkande tillmäle eller beskyllning eller genom annat skymfligt beteende mot honom, dömes, om gärningen ej är belagd med straff enligt 1 eller 2 §, för förolämpning till böter.
Är brottet grovt, dömes till böter eller fängelse i högst sex månader.”



Det som skiljer brottet ”förtal” från brottet ”förolämpning” är främst vem det kränkande uttalandet riktats till: om någon (exempelvis någon av dina arbetskamrater) påstår saker om dig som är kränkande är det frågan om förtal. Detta oavsett om det han påstår faktiskt är sant. Det enda som krävs är att personen velat kränka dig (genom att påstå det han sagt). 
Om personen uttalar kränkningen när det bara är ni är i enrum är det inte frågan om förtal utan istället förolämpning. I båda fallen är det frågan om brott.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar