torsdag 28 februari 2013

Tunt i spårvagnstrafiken

Det börjar bli väldigt tunt i spårvagnstrafiken i Göteborg nuförtiden. Ständigt ser man 40 år gamla vagnar av typen M28,M29 istället för de moderna "al dente"-vagnarna (M32) som är tagna ur trafik. Dessutom körs de som singelvagnar, inte i ihopkopplade två och två. Det finns inte nog med gamla vagnar för att ersätta de nyare M32:orna.

Anledningen är, vilket man skrev om i GP för en tid sedan, att "al dente"-vagnarna dras med så kraftiga rostproblem att i stort sett halva flottan har fått tas ur trafik. Detta trots att de bara har sådär 3-4 år på nacken(!) För den som inte är göteborgare kommer namnet "al dente" ifrån att vagnarna levereras från Italien och de är inte helt färdiga när de levereras utan det måste till en massa anpassningar och justeringar innan de kan tas i bruk.

Jäkligt intressant är i sammanhanget att de gamla svenskbyggda Hägglunds-vagnarna från 60-talet fortfarande fungerar medan nya, endast några få år gamla, vagnar måste tas ur bruk pga rostproblem. Italienska Fiat var väl ingen rostmässig höjdare heller? Nä, tacka vet jag svensk kvalitet!

onsdag 27 februari 2013

Strålande väder

 
Efter måndagens katastrofpass vågade jag mig inte på ett hårt cykelpass igen så nära inpå som inom 24 timmar. Dessutom var det ett fantastiskt fint väder så först en lunchpromenad och sedan en långpromenad hem från jobbet kändes mer lagom.

Vädret var strålande. Ett par minusgrader, sol och helt vindstilla. Det tog en dryg timme att gå hem i det sköna (vår?) vädret och under vägen erbjöds det även en del möjligheter till att ta lite bilder. Jag har släpat med mig kameran till jobbet varje dag denna veckan i förhoppning om att kanske kunna få chansen att slinka in på nya SATS Eriksberg och plåta lite, dock utan framgång än så länge.

Det finns egentligen inte så mycket mer att tjöta om så jag låter bilderna tala för sig själva istället.





 



Succé eller katastrof - skillnaden är hårfin

Måndagens spinningpass på SATS Landala med Martina som inhoppare på Moas 75:a hade alla förutsättningar för att bli ett riktigt kanonpass. Dels var jag ordentligt utvilad, dels körde Martina samma grymma pass som hennes vanliga 55:a men förlängd 20 minuter. Det fanns förutsättningar för att bli ett riktigt, riktigt bra pass.

På andra blockets avslutande del, dvs runt halvägs in i passet, var deltagarna ordentligt peppade, jag själv inte minst. Jag gav fullständigt järnet samtidigt som jag jagade på Tuve på cykeln bredvid och på sista stående spurten utbyttes succén mot rena katastrofen. Det small till ordentligt i skallen och huvudvärken var ett faktum. Dessutom mådde jag fruktansvärt illa. Pulsen, visade det sig, hade toppat 99% av max.

Rädd för vad som kunde ha gått sönder saktade jag av ordentligt och lät pulsen falla samtidigt som jag kände efter på eventuella tecken av syn- eller hörselbortfall, yrsel etc men när illamåendet väl lagt sig gick det att köra på så länge pulsen inte översteg 85%. Över 85% då bultade det i vänstra sidan av huvudet. Jag slutförde passet på en betydligt lägre pulsnivå och aktade mig noga för att sticka iväg i puls.

Det blev inga efterverkningar av detta, vilket jag är tacksam för, och jag fick samtidigt veta var mitt absoluta max ligger. Nu har jag iaf koll på att pulsklockan är rätt inställd :)

söndag 24 februari 2013

I-landsproblem när tidningen uteblir

I lördags hade Sydsvenskan problem med att få ut tidningar till prenumeranterna pga fel på pressarna och tvingades leverera ut tidningen till olika "nödutlämningsställen", något som det informerades om på Sydsvenskans webbsajt.

Man undrar givetvis; om jag kan gå in på sajten och läsa om nyheten om att tidningen uteblivit - kan jag då inte fortsätta läsa nyheterna på sajten istället för att sätta mig i bilen och åka bort till ett "nödutlämningsställe" för att hämta en papperskopia?



DETTA, är ett i-landsproblem om något.

Snabbvisit i Eslöv


På lördagen åkte hängde jag med bästa vännerna Björn & Nilla till Eslöv för att hälsa på deras son Peter och hans sambo Emma där de bor i ett litet trevligt hus i centrala stan. Jag har inte träffat Peter på bra länge och Emma var för mig en helt ny bekantskap som snabbt tog poäng. De två är som skapta för varandra.


Huset de bor i är hur läckert som helst, ett sånt där lite äldre hus med vinklar och vrår men ändå med en öppen planlösning samt mycket träkänsla. Man kan inte annat än trivas i ett sånt hus. Vi stannade över lunch och åkte sedan tillbaka hem igen efter ett par timmars trevligt umgänge.

 


 

Minisemester i vinterland

 
Helgen tillbringade jag i vinterland, dvs Skåne(!). Tro det eller ej men det var mer snö och kallare där än hemma i Göteborg. Jag hälsade på bästa vännerna Nilla och Björn i Esarp, en bit utanför Lund, och vi hade några goa dagar tillsammans. Kylan utomhus ersattes med vänskaplig värme, het mat och värmande drycker. En riktigt trivsam helg.




 
En stor händelse i huset är såklart det nyrenoverade badrummet som är i klass med vilket förstaklasshotell som helst och ger en vardagslyx utöver det vanliga. Så snyggt, så bra disponerat.  Är man väl där har man inte bråttom ut. Wow helt enkelt!



 Då vi alla tre är lite av datorfreakar och fotoidioter så blev det såklart några tillfällen där vi bara satt vid bordet och "nerdade" med våra datorer och kameror.  Man behöver inte vara långt ifrån varandra för att "Faceboka" eller hur :)

Tack för en härlig helg! Hoppas ni får mycket glädje av det nya badrummet :)


Träningsveckan 18-24 februari


Det har inte blivit särskilt mycket tränat den här veckan då andra saker har haft högre prioritet så veckan har istället fått bli en vecka för återhämtning. Måndagen började med att med nollad återhämtningsskuld ge järnet med en timme i gymmet följt av en 75:a spinning som blev ett alldeles särskilt grymt pass med maximal PTE!

Tisdag och onsdag var jag iväg till Stockholm och tog vilodagar. På torsdagen han jag med en kortis i gymmet med 150 armhävningar följt av ett riktigt grymt mjölksyrapass bestående av 90 minuters Vasalopps-spinning. Det som utmärkte detta spinningpass var att vi jobbade mest sittande och strax under mjölksyratröskeln. Detta innebar att jag befann mig 58 minuter i gul pulszon (80-90%) och 5,5 minuter i röd zon (90-100%) vilket är riktigt bra.

Helgen, fredag till söndag tillbringades i Skåne så det blev till slut bara två ynka träningsdagar vilket iofs gav kroppen en välbehövlig vila.

Måndag:
  • 60 minuter allround i gymmet med  PTE 2.0
  • 75 minuter intervall spinning med Moa, PTE 5.0(!)
Torsdag:
  • 10 minuter i gymmet med PTE 1.5
  • 90 minuter spinning med Moa, PTE 4.3
Resten av veckan blev vilodagar då jag var "out-of town".

PTE = Peak Training Effekt på en skala från 1-5 relativt personlig träningsstatus.

torsdag 21 februari 2013

Våga vägra dumbphone

Min jobbtelefon, en Xperia Neo, har gått sönder. Inga stora grejer men hela ena sidostycket slets av med knappar och hela klabbet. Jag lämnade in luren på vårt telecenter och nu ska den skickas på analys för att se om det lönar sig att laga den istället för att ge mig en ny. Tidsåtgång ca en vecka. Som ersättning blev jag erbjuden en "dumbphone" ur en hög gamla antika lurar de hade i en låda.

Hur i hela friden tror man att en person som är van vid att ha en smartphone ska kunna klara sig med en sån där antikvitet med knappar på? Jag vet ju inte ens hur man använder en sån längre. Ingen telefonbok kommer jag att ha för alla kontakter är synkade via Google. SMS:a med "vanliga" knappar? Hua, det är så man ryser. Inga appar så att boka pass på SATS eller kolla bankgrejer är uteslutet. Kolla vädret? Skojar du?!

Jag tackade såklart nej till en lånetelefon, jag har bättre grejer i mitt eget mobilmuseum, och tillbringade dagen på jobbet helt utan lur medans jag höll på att få total abstinens över att inte kunna kolla FB eller lyssna på musik. Tror jag får rota fram min gamla HTC Hero och låta den gamla harven få arbeta lite igen. Den är åtminstone bättre än alla andra erbjudna alternativ och dit räknar jag också möjligheten att få låna en iPhone.

Lite märkligt är det hur fort man kan vänja sig vid en viss typ av hjälpmedel, att ständigt vara uppkopplad, att alltid ha tillgång till all information och hur svårt det är att avvara detta när det försvinner.

Grymt är att min gamla HTC Hero, med nu säkert 6 år på nacken, fortfarande hänger med, om än lite långsamt!

Vaken, engagerad och vis

 
Jag var på en heldags workshop/föreläsning med jobbet som handlade om konceptet Lean på en övergripande nivå. Lean är ett sätt att arbeta som Toyota har utvecklat och använt i 70 år och som många företag nu försöker ta till sig av och applicera på sina egna verksamheter. Föredraget hölls av Niklas Modig, en av de främsta Lean-forskarna i världen. Han är den första utländska forskare som tillåtits studera Toyota inifrån och har ägnat tusentals timmar på plats för att lära sig hur de arbetar.

Jag brukar ha svårt att hålla mig vaken på de flesta föreläsningar eller workshops då jag blir väldigt sömning när jag inte känner mig engagerad eller har något annat att göra än att lyssna. Detta föredraget var ett stort undantag. Niklas en av de mest engagerande och intressanta föreläsare jag någonsin lyssnat på. Det hade varit omöjligt att somna där även om jag varit riktigt trött. Grymt bra föreläsning! Förhoppningsvis har jag blivit lite visare också :)

onsdag 20 februari 2013

Respektlöst mot kunderna!

 
Har ni noterat hur påläggspaketen numera består av lätt rosafärgad plast på den sida som vänds mot kunden när den ligger upplagd i butik? Ovanstående paket med skinka, av märket Scan, har två olika plastkvalitéer; på baksidan en helt transparent plast och på framsidan en lätt tonad plast som ska göra att skinkan ser mer rosa och därmed aptitligare ut.
 
Detta är väl ändå ett jäkla fusk! Tidigare var det någon enstaka som körde detta men nu börjar det bli allmänt använt verkar det som. Vad är det för fel med att visa upp maten som den ser ut? Man har tagit fasta på att konsumenterna tittar på färgen på köttet och därför förstärker man den för att man tycka att den ser bättre ut och därför köpa den. Hade någon accepterat om bilhandlarna gjorde likadant? Att bilen är inslagen  en plastfilm som förstärker färgen i affären men att den blir lite mer "urvattnad" i färgen när jag kommer hem och tar bort plasten? Knappast!
 
Detta är grymt respektlöst mot kunden anser jag! Jag vill se hur maten ser ut på riktigt innan jag köper den. Skäms!

Hur ser den grisen ut egentligen?

I morse på frukostbordet låg ett paket med Alspånrökt skinka av "svensk rapsgris". Nyfiket undrar jag vad det är för ras av gris till skillnad från de traditionella grisarna vi har ? Är den väldigt gul månde?

 

tisdag 19 februari 2013

Och tiden går...och går...och går

Gatan utanför där jag bor har varit en byggarbetsplats under lång tid nu. Redan för en månad sen så började man plana ut, sätta lite kantsten och förbereda det hela. Jag jobbar hemifrån 1-2 dagar i veckan och hade förmånen, eller skräckupplevelsen, att få uppleva arbetet på gatan nedanför i första hand. På 5:e våningen gungade kåken betänkligt när de tunga maskinerna körde runt därnere. Det syntes t o m tydligt i vattenglaset(!) 

Efter allt var förberett kom några gubbar med en maskin och man lade hela vägens längd till 2/3 bredd med kvadratiska stenar. Tidsåtgång: knappt 2 arbetsdagar. Imponerande...trodde jag.


Efter detta har man i 3 veckor lagt resterande stenar för hand och gått och småpillat med kantstenar och annat lall. Inte mycket förändring som skett varje dag. Ibland undrar jag om det var ett misstag att det gick så fort i början, gubbarna har väl betalt per timma så det gäller att dra ut på det.

Så med dagens takt så borde det hela förhoppningsvis vara klart till sommaren. Det är ju trots allt minst 10% kvar att göra. Fint som snus blir det helt säkert men det tar grymt lång tid!

måndag 18 februari 2013

Bara så att du inte vet

Varje morgon när jag jobbar in på datorn på jobbet får jag upp denna trevliga lilla notifiering som gör mig uppmärksam på att en "silent synchronization" mot min telefon strax ska börja. Vad är det för mening med att sätta någonting i tyst läge om den ändå ska basunera ut sin existens?!

"Jag kommer att smyga förbi dig alldeles strax utan att du inte märker det, bara så att du inte vet"

söndag 17 februari 2013

Träningsveckan 11-17 februari


 
På måndag gick jag in fullständigt återhämtad sedan föregående vecka och körde ett dubbelpass gym och spinning 90. Gympasset skapade en återhämtningstid på endast 3 timmar medan det tuffa spinningpasset en drog till med hela 42(!) timmar. Med 45 timmars återhämtning i bagaget ställde jag snabbt in tisdagens dubbelpass spinning och ägnade tiden åt en timmes minuters gymträning på SATS Kompassen istället vilket lade på endast 6 timmar i återhämtning.

Torsdagens cykel var väl kanske inte optimal att köra med tanke på onsdagens dubbelpass men en 90:a spinning med Moa säger man inte nej till. Passet visade sig bli ett katastrofalt pass avseende min prestation. 2,5 är i sig inte lysande och jag slet för att hålla pulsen över 80% vilket genererade stora mängder mjölksyra. Dessutom saknades viljan (och hornen) efter en alltför stressig dag på jobbet.
Fredagen blev följaktligen en vilodag med både fysisk och mental återhämtning. På lördagen körde jag hårt med Martina vilket lämnade en återhämtningsskuld på drygt 50 timmar, precis lagom för att börja från scratch på måndag.

Söndagen passade jag på att vila ordentligt för att kunna vara på hugget nästa vecka igen.

Måndag:
  • 45 minuter axelträning i gymmet med  PTE 1.9
  • 90 minuter intervall spinning med Emma, PTE 4.1
Tisdag:
  • 65 minuter bål, rygg och triceps i gymmet med PTE 1.7
Onsdag:
  • 30 minuter Absolution ("hard-core") med Helena. PTE 3.2
  • 55 minuter Kinesis med Moa. PTE 3.8
Torsdag:
  • 90 minuter spinning med Moa. PTE 2.5
Fredag: Vilodag

Lördag:
  • 55 minuter spinning med Martina. PTE 3.5

Söndag: Vilodag

PTE = Peak Training Effekt på en skala från 1-5 relativt personlig träningsstatus.

lördag 16 februari 2013

Vart tog alla överblivna människor vägen?

 
 
Ikväll i hissen hittade jag följande trevliga lapp; "Hej grannar. Ikväll kommer jag att ha lite folk över,...." Kul! Nu är de i full gång och ännu har jag inte sett till några överblivna människor ;)

Myskväll

 
Igår kväll fick jag äntligen några timmars mys med Nathalie, något som var rätt länge sedan vi hade. Vi gick och åt en god middag på Danilo och satt och tjötade i ett par timmar. Mycket god mat har de på Danilo och när Linnéa stod i köket blev det såklart strået vassare än vanligt :)

Efter vi hade ätit klart gick vi ner till Bergakungen och kollade på Django. Vilken fantastiskt bra film! Spännande och tänkvärd med inslag som väcker total avsky och avsmak om hur man behandlade svarta i slaveriets södern. Samtidigt hade filmen en sån skön humor så biopubliken tjöt av skratt några gånger. Riktigt tänkvärd film! Denna film kan klart rekommenderas. Det blev en riktigt grym kväll!

torsdag 14 februari 2013

Ytterligare en dimension


Jaha, då har jag blivit med 3D då. Inte någon 3D-TV utan en datorskärm. Jag har länge funderat på att byta ut den gamla energislukande 50-tums plasma-TVn till något annat när priserna börjar att komma ner på vettiga nivåer. Så när det fanns lite erbjudanden ute tog jag en vända för att kika in utbudet.

För strax under 10,000 kunde man få en 55-tums 3D smart TV. Då tillkommer 500 spänn paret för 3D-glasögon. Smart-TV är egentligen rena skräpet om man jämför med t ex en laptop och vad den kan göra så den funktionaliteten är jag inte direkt intresserad av. Hellre då föra över bilden från laptopen till TVn via WiDi. 3D-film då? Nja, det skulle väl bli nån enstaka gång kan jag tänka mig men knappast varje dag. Spela 3D-spel på datorn med TVn som skärm kan man ju alltid göra men det är bekvämare att sitta vid skrivbordet och lira. Då återstår bara storleksskillnaden egentligen. 10% större TV för 10 lakan. Är det värt det? Knappast. Bättre att vänta tills 60-70 tummarna kommer ner ordentligt i pris.

Med tanke på att min 3D användning främst handlar om att spela så blev det ett 24-tums skärmpaket med Nvidias aktiva glasögon till datorn istället. För en bråkdel av priset. Vill jag titta på film kan jacka upp den skärmen på Blue-ray spelaren och sitta lite närmare i så fall. Men nu var det spel det handlar om. Jäklar vilken skön upplevelse det ger till spelen. T o m en del gamla titlar ser riktigt bra ut i 3D. Sen är det alltid gött att ha dubbla skärmar när man pillar med bildredigering och sådant och två 24-tummare i bredd ger mycket bildyta.


onsdag 13 februari 2013

En ängel med horn


Många instruktörer har jag hunnit med att träna för och flera är riktigt, riktigt duktiga men det finns en och annan som sticker ut lite extra och som förtjänar ett litet omnämnande. Moa Richard, med SATS Kungsgatan som hemmacenter, är en av dessa.

Jag har tränat för henne i snart två år och kör främst Kinesis och Spinning men hon har även andra klasser och är dessutom en mycket duktigt PT av vad jag har sett när jag varit i närheten. Moa är som en ängel med horn. Ängeln i att hon är en liten vältränad person som alltid är glad och positiv med en glädje som smittar av sig. Hon ger ett väldigt kunnigt intryck och har ett mycket mjukt och fint sätt som skapar förtroende och som får deltagarna att våga testa lite nya saker eller som får dem att bara släppa på och ge järnet.  Klasserna är i stort sett alltid fullsatta vilket i sig är ett gott betyg.


Den andra sidan, den med hornen, visar sig när det börjar tuffa till sig och bli lite motigt. När man kör en övning på t ex Kinesisen och viljan börjar ge vika för smärtan, så nog är hon där och driver på; "Lite högre!", "Ett par gånger till!", "Bara för att du kan!". Precis det jag behöver höra i rätt tidpunkt för att plocka ur det lilla extra. Det är inte ängeln som är det första jag tänker på när jag vaknar nästföljande morgnar med träningsvärk i muskler man inte trodde fanns, inte alls, det är på henne med hornen. Ändå står jag där, jag och alla andra deltagare, förväntansfullt på plats i väntan på vad nästa träningstillfälle har att erbjuda och för att få uppleva ytterligare ett pass med denna träningsglädje.

Inte minst märker man hornen på hennes egen träning;  det är inte vem som helst som ger sig på att genomföra en Svensk klassiker. Så fokuserad, så målmedveten i träningslokalen men ändå ständigt denna härliga glädje. Tack och bock och lycka till med Vasaloppet!