fredag 16 november 2012

Exklusiv sjukvård enbart för de få

 
Dagens artikel i UNT om nedskärningarna på Akademiska sjukhuset gav mig uppriktigt sagt dåliga vibbar. Ständigt återkommande sparkrav och detta senaste innebär en nedskärning med 325 personer.
Detta känns ingalunda unikt för Akademiska. Sånt här händer hela tiden, över hela landet.

Allt färre ska försöka hålla ihop en alltmer nedmonterad verksamhet. Hur länge kommer detta att hålla innan sjukvårdspersonalen själva behöver vård? Lägg till detta kraven från sjuksköterskeleverna på högre ingångslöner, något de verkligen kommer att behöva om det ska ta över det sjunkande skeppet, och ekvationen för framtidens sjukvård ser rätt illa ut.

Redan de senaste decennierna har man sett en tydlig trend mot att de mindre sjuka har fått vänta eller till och med nekats vård till förmån för de med allvarligare sjukdomar. Samtidigt forskar och arbetar man idogt vidare för att kunna bota de svåraste och besvärligaste sjukdomarna vilket också erfodrar dyr utrustning och läkemedel. Hårddrar man det hela med dagens trend av skenande sparkrav kommer framtidens sjukvård att bli någonting exklusivt för de absolut sjukaste medan övriga blir utan vård.

Det går inte att bedriva sjukvård utan personal, oavsett hur fin och dyr utrustning man har. Du kan ha hur mycket dyr och fin utrustning som helst, finns det ingen som kan använda den är den värdelös. I slutändan är det läkaren och sjuksköterskan som gör jobbet och hjälper patienterna.

Jag tror att det börjar bli dags att tänka om, om sparkraven ska fortsätta hålla i sig, mot att istället hjälpa de många till förmån för de få komplicerade fallen. Det finns otroliga summor att spara på dyrbar utrustning och underhållet av denna. Pengar som istället kan användas till att hålla sig med kompetent personal som kan hjälpa å många som möjligt. Ja, det känns väldigt tråkigt att ens tänka i banorna av att gå tillbaka i utvecklingen, att inte hjälpa någon man kunde ha hjälpt pga att samhället vill spara pengar men faktum kvarstår - vi är snart, om inte redan, där.  Frågan är bara; vill vi hjälpa många eller ett fåtal?

2 kommentarer:

  1. Min erfarenhet säger att det läggs pengar på väldigt konstiga saker inom Landstinget. På saker som man i privat sektor ser som självklara, krånglar man till så in i Norden. Det kan pågå diskussioner i det oändliga om skitsaker som då kostar skitmycket pengar.

    SvaraRadera
  2. Man har på UAS dålig koll på sin ekonomi. Det går att operera billigare än vad man gör där. Alla avdelningar har utgiftsbudgetar men den inkomst varje separat enhet som inbringar stoppas in någon annanstans. I privata verksamheter ser man helheten med patienten i centrum och har kontroll på ekonomin vilket ger billigare vård.

    SvaraRadera