fredag 30 november 2012

Skönt häng på Le Pot

Linda och Mats testar ett litet kamerastativ
Tisdagkvällen blev riktigt trevlig då jag träffade en del sköna före detta kollegor på Le Pot på Karlbergsvägen, en mysig liten restaurang med god mat och schysst öl.
Linda, Mats och Ulf slöt upp för några timmars härligt tjötande. Det känns alltid lika roligt att träffa det här gänget och jag saknar tiden när vi alla jobbade ihop. Några andra sköna vänner som Tanja och Mange saknades men det bjuds väl på fler tillfällen framöver. Tack alla för en go kväll :)

Halleluja-moment

 
Jag upplever precis lite av ett Halleluja-moment där jag sitter på ett X-2000 från Stockholm mot Göteborg - som, trots snö ch kyla, avgått i tid!

Resan började dock lite skakigt. Jag skulle åka 9:09 från Uppsala till Stockholm och vara framme 9:51. Tåget till Göteborg skulle avgå 10:10 så det gav mig en rätt schysst marginal utifall att det skulle bli förseningar. Dessutom räknade jag iskallt med att tåget från Stockholm skulle vara minst 10 minuter sent.

När jag kom till Uppsala Central, i god tid innan, såg jag att mitt tåg till Stockholm var inställt och att nästa skulle avgå så sent att jag omöjligen skulle kunna hinna. Tack och lov har jag några dagar kvar på mitt UL/SL månadskort så jag slängde mig på Upptågen som lite försenat gick 8:51. Framme i Upplands-Väsby hade jag tack vare förseningen missat anslutande pendel och fick vänta 10 minuter men hann tack vare UL och SL med 10 minuters marginal till Stockholm C. Uppenbarligen har personalen på UL och SL, till skillnad från SJ, sett snö innan, något som SJ verkar lika förvånade över varje år.

I skrivande stund sitter jag nu på tåget och förundras över det faktum att det faktiskt lämnade Stockholm i tid. Vad kommer nu att hända? Vad kan nu gå fel? Tiden lär utvisa!

torsdag 29 november 2012

Lappmögel, äntligen!

Äntligen kom då denna snö, lappmöglet, som jag inbillat mig skulle funnits häruppe i norr redan från början. Lite sent iom att jag inte har tid att vara ute mitt på ljusa dagen för att ta en massa sköna vinterbilder. Ni får nöja er med denna tagen för en stund sedan på väg till bussen. Jag får vidare hoppas på lite snö hemma i Göteborg istället.

lördag 24 november 2012

Maxad final rena lyftet

Dagens avbrott i flyttandets vånda var ett göttigt spinningpass på SATS Uppsala med Anne Weyde, det sista passet på ett tag häruppe. Trots att jag kört så många gånger med Anne är jag fortfarande förvånad över uppslutningen på passen trots att det är lördag och skitväder. Men med en kvalité på den nivån så är det inte mycket att snacka om.

Som vanligt blev det ett asgrymt pass som sparkade "ulkometern", alltså Peak Training Effekt på min klocka, till maximala 5.0. Det härliga i det hela är att när jag för en månad sedan körde med Anne fick jag också 5.0 - med en betydligt lägre maxpuls(!) Jag har under månaden höjt min tänkta maxpuls med 6 slag vilket är rätt mycket.

Uppenbarligen har den här månaden med begränsad träning varit bra för kroppen. Jag har varit lätt övertränad innan vilket påverkat mitt pulsmax, ett pulsmax som jag nu kunnat höja med 6 slag dvs runt 3%. Nu blir det en hel träningsfri vecka innan jag inleder en period av maxträning på SATS Landala på lördag när jag är hemma igen.

Har det varit värt att pröjsa 500 spänn för en månad när jag bara kunnat nyttja endast 6 träningstillfällen med en kostnad på runt 80 kr/gång? Med instruktörer som Anne och Karin? Ja, definitivt!
Jag hade en diskussion med min vän Linnéa om det faktum att många tycker att man är helt dum i huvet om man lägger 100 spänn på ett träningspass. Själva tycker de att om man spenderar 100 spänn på två avslagna pilsner i form av Pripps fatöl en kväll så är det helt ok. Mmm..jo, eller hur?!


torsdag 22 november 2012

"Om inte P-A kommer till Linnéa får väl Linnéa åka till P-A"

 
Gårdagen bjöd på en extra trevlig överraskning i form av min alldeles extra fina träningskompis Linnéa som också bestämde sig för att åka till Uppsala en sväng.
 
Vi möttes upp på SATS Uppsala för att köra ett grymt spinningpass tillsammans med Karin som förutom Anne är en instruktör som vi gillar skarpt. Med oss två på första rad blev det ett grymmepass om jag får säga det själv, vilket jag precis gjorde :)
 
Efteråt gick vi iväg till en Thai-restaurang och käkade buffé. Perfekt när man har tränat. Vi hängde någon timma innan jag gick hemåt mamma för att packa fler lådor och Linnéa till sin för att förbereda återresan hemåt. 

onsdag 21 november 2012

Dataspel löser framtida pensioner

En intressant artikel i dagens UNT fångade mitt intresse. Man har gjort en studie på de som mönstrat under en massa år och kommit fram till slutsatsen att dålig muskulär styrka och kondition under unga år medför avsevärt högre risk att dö i förtid.

 
Med tanke på att studien utfördes då vi hade mönstringskontor så har en hel del hänt sedan dess, tänker jag, och införandet av datorer i hemmen har knappast gjort ungdomar mer rörliga. Det är bara att se sig om på stan. När jag växte upp var det någon enstaka som var överviktig, nu är det mer regel än undantag.

Man kanske borde tacka dataspelstillverkarna på sätt och vis, framtidens pensioner kanske räcker till för alla när tillräckligt många dör undan i förtid? Bara en fundering.

tisdag 20 november 2012

Nu tar maskinerna över

På morgonen när jag kom till jobbet och skulle ta hissen upp till 9:e plan så hade hissen bestämt sig för att trilskas. Dörren gick igen och trots att jag tryckt på 9:an hände ingenting och en halvminut senare öppnades dörren utan att hissen rört sig en endaste liten millimeter.

 
Nu har jag blivit lite luttrad då jag har varit med om detta innan, detta var tredje dagen på raken det hände. Första gången gjorde hissen dörröppningsmanövern en gång. Igår så gick jag ut efter att dörren hade öppnat sig för andra gången. DÅ åkte hissen iväg, snacka om att stå där med lång näsa :/

Idag tänkte jag vänta ut den fan och efter dörren öppnades första gången och jag stod kvar fick jag sällskap av lätt förvånad man som antagligen undrade varför jag inte gick ur. Jag förklarade vad han hade att vänta sig. När dörren öppnades för fjärde gången gav vi upp bägge två och gick ut. Vad hände? Hissen åkte iväg(!) Vi tittade på varandra och konstaterade att antingen börjar maskinerna ta över eller så sitter det nån elak jävel med övervakningskamera och fjärrstyrning och har skitkul på morgnarna.

lördag 17 november 2012

Är det nån som funderat över vädret?


Har du det? Tagit en funderare på varför vädret är som det är och varför det inte längre är som det var. Jag har det. Vi skriver mitten på november och temperaturen är runt 8-10 grader. Plus! Som boende i Göteborg sedan väldigt många år är det kanske inte så förvånande med regn, rusk och plusgrader nästan hela vintern men på ostkusten(!).

När jag ändå skulle upp hit från Göteborg till min födelseort, Uppsala, hade jag hoppats på att kunna ta lite fina vinterbilder så som jag kommer ihåg att det var när jag växte upp.Från den tiden minns jag snö. Massor med snö. Varje vinter. Ja, visst, allt ter sig lite större när man är liten och massor med snö kanske inte var fullt så mycket snö men det var snö iaf. Nu är det tämligen snöfritt. I november! Det planterades perenner häromdagen i parken invid. Det brukar man sluta med i september.

Nyheterna de senaste åren har ofta handlat om extremväder, den kallaste och blötaste juni på en himla massa år, den varmaste februari på hur länge som helst, snökaos i New York, översvämningar på ett otal platser, extrem torka där det inte borde vara någon t ex Brasilien och USA, värmeböljor på olika ställen i Europa. Tyfoner, cykloner och skyfall. Listan kan göras hur lång som helst. Vad håller på att hända med vår planet - den enda vi har?

Från att ha diskuterat den kallaste sommaren i mannaminne till att börja snacka om det extremaste väderåret på x antal år. Något håller på att hända med vårt klimat och det är dags att börja fundera över vad det är som påverkar detta. Är det våra utsläpp? Är det solen? Är det en naturlig del av den klimatcykel som fortgår? Ska somrarna och vintrarna närma sig varandra och våra fyra fina årstider flyta ihop till en likartad grå, blöt , halvkall tillvaro son varar året om eller är detta bara en övergående tillfällighet? Forskarna verkar oense. Vissa pekar på naturliga orsaker, en del på människans påverkan. Vilka har rätt? Tiden lär utvisa men fram tills dess börjar jag iaf bli rätt sugen på att flytta till varmare trakter :)


fredag 16 november 2012

Brantans Pizzeria jävligt smaklös

En dassig bild på en dassig pizzeria
Närmaste pizzerian om man bor på Brantings torg är Brantans Pizzeria. Låt bli den! Jag beställde en Ciao-Ciao och ni som inte vet hur en sådan bör smaka så brukar vitlök vara en viktig ingrediens  Jag bad om extra mycket vitlök och fick ett jakande svar av bagaren.

Resultatet...jag kunde inte skönja någon vitlökssmak överhuvudtaget(!) Mamma ville ha en Caprisciosa, eller hur det nu stavas, och den var totalt smaklös. Citat: "Djupfrysta pizzor smakar mycket bättre!" Det betyget talar för sig självt, eller hur?

Till min Ciao-Ciao ingick en vitlökssås á la Tzatsiki....utan vitlökssmak, yoghurt och gurka...blää :(
Sa jag att de tog betalt för pizzasalladen? Horribelt, iaf för en Göteborgare (man gör tydligen så här)

Slutsats; köp INTE pizza på Brantans Pizzeria! 85 spänn utan pizzasallad för en smaklös pannkaka är inte värt priset, långt ifrån.

Exklusiv sjukvård enbart för de få

 
Dagens artikel i UNT om nedskärningarna på Akademiska sjukhuset gav mig uppriktigt sagt dåliga vibbar. Ständigt återkommande sparkrav och detta senaste innebär en nedskärning med 325 personer.
Detta känns ingalunda unikt för Akademiska. Sånt här händer hela tiden, över hela landet.

Allt färre ska försöka hålla ihop en alltmer nedmonterad verksamhet. Hur länge kommer detta att hålla innan sjukvårdspersonalen själva behöver vård? Lägg till detta kraven från sjuksköterskeleverna på högre ingångslöner, något de verkligen kommer att behöva om det ska ta över det sjunkande skeppet, och ekvationen för framtidens sjukvård ser rätt illa ut.

Redan de senaste decennierna har man sett en tydlig trend mot att de mindre sjuka har fått vänta eller till och med nekats vård till förmån för de med allvarligare sjukdomar. Samtidigt forskar och arbetar man idogt vidare för att kunna bota de svåraste och besvärligaste sjukdomarna vilket också erfodrar dyr utrustning och läkemedel. Hårddrar man det hela med dagens trend av skenande sparkrav kommer framtidens sjukvård att bli någonting exklusivt för de absolut sjukaste medan övriga blir utan vård.

Det går inte att bedriva sjukvård utan personal, oavsett hur fin och dyr utrustning man har. Du kan ha hur mycket dyr och fin utrustning som helst, finns det ingen som kan använda den är den värdelös. I slutändan är det läkaren och sjuksköterskan som gör jobbet och hjälper patienterna.

Jag tror att det börjar bli dags att tänka om, om sparkraven ska fortsätta hålla i sig, mot att istället hjälpa de många till förmån för de få komplicerade fallen. Det finns otroliga summor att spara på dyrbar utrustning och underhållet av denna. Pengar som istället kan användas till att hålla sig med kompetent personal som kan hjälpa å många som möjligt. Ja, det känns väldigt tråkigt att ens tänka i banorna av att gå tillbaka i utvecklingen, att inte hjälpa någon man kunde ha hjälpt pga att samhället vill spara pengar men faktum kvarstår - vi är snart, om inte redan, där.  Frågan är bara; vill vi hjälpa många eller ett fåtal?

torsdag 15 november 2012

Utomsocknes bollpojke ointressant


Det verkar som att man i Uppsala tar rätt lätt på detta med fotboll, utomsocknes sådan i vilket fall. Förstasidan på UNT i morse toppades av två idrottsnyheter,  Almtunas och Sirius matcher, sedan huvudnyheten om att använda opinionsmätningar i att forma politik. En bite nere till höger nämndes att "Zlatan fixade fotbollsfest".

Mot vem och med vilket resultat, till skillnad från de lokala lagens resultat, framgick inte. Detta var man tvungen att slå upp i del B.

Inte för att detta på något sätt stör mig, personligen tycker jag fotboll är en totalt ointressant aktivitet, men jag vet att de finns de som älskar fotboll och som antagligen hade uppskattat ett resultat på förstasidan. Det var trots allt en landskamp.

onsdag 14 november 2012

Ersatta ersättningsbussar

Morgonresan till jobbet idag slutade började med sedvanlig trängsel på perrongen följt av ett spårbyte vilket fick den väntande skaran av resenärer att i rask takt, och med diverse placeringstaktiska manövrer såsom vassa armbågar etc, förflytta sig under spåren bort till spår 8. Idag fick jag stå, mina armbågar var inte tillräckligt vassa.

Bytet i Upplands-Väsby gick smidigt och även här var jag för långsam och fick stå. Tåget stannade i Rotebro och alla ombads stiga av då det hade skett en olycka senare på sträckan. Ersättningsbussar skulle ta oss vidare.


Jag trängde mig fram, eller snarare lyfte på fötterna och lät mig föras fram av massan, mot utgången och ner i tunneln under spåren mot bussarna. Där fick vi vänta....och vänta....och vänta... Fler och fler människor fyllde på och till slut stod det folk nere i hela tunneln och i trapporna. Ingen visste nåt. Ingen ytterligare information gavs. Till slut bestämde jag mig för att lägga ner det hela och att åka tillbaka till Uppsala igen.
Alla väntar men var är bussarna?
Jag arbetade mig tillbaka nerför trapporna genom att glida ner på barnvagnsspåret längs väggen (där ändå ingen kunde stå), armbågade mig genom folksamlingen i tunneln och kom till slut upp på perrongen igen. Efter ytterligare en tid strax innan tåget mot Märsta anlände meddelades det att spåret mot Stockholm hade öppnats igen och att det skulle komma ett tåg. Hela folksamlingen fick vända och tränga sig tillbaka mot perrongen igen. Det verkar som ersättningsbussarna till slut ersattes med pendeltåget igen. Det blev mycket fullt på tåget som minst sagt var knökad redan innan.

En sån här gled jag nerför längs väggen :)
Avslutningsvis som en sista munterhetshöjade detalj så klev det på två passagerare med Downs som kraftfullt knödde sig in i folksamlingen under högljudda protester om att det var så trångt; "FLYTTA på dig!"..."AAAAJJ!". Som om någon överhuvudtaget hade någonstans att ta vägen. Skönt när jag kom av vid Helenelund igen.

måndag 12 november 2012

Det kryper i skinnet


På resande fot med kamerautrustningen medtagen har jag hamnat i en situation som gör att det fullständigt kryper i skinnet på mig. Datorn jag tog med mig är alldeles för klen för att hantera bilderna jag har tagit.

Min lilla Netbook, som jag hade med mig i Thailand för att hjälpligt kunna redigera mina bloggbilder, räcker ingalunda till när jag kör in bilder från 5D:n i RAW-format. Den har en väldigt liten processor med ett väldigt litet minne och väldigt få klockcykler. Den är lite som Nasse, en väldigt liten och klen en.

Efter att ha haft med mig kameran och fotat pendlare till ett blogginlägg så tog det jättelång tid att göra de mest basala justeringar av bilderna innan jag publicerade dessa. Jag gjorde i princip bara om bilderna till svartvitt och beskar lite men det räckte för att få timmarna att försvinna. LightRoom, som jag använder, kräver en hel del dator.

Hemma kör jag 8-kärnor, 12Gb RAM och dubbla skärmar, en för själva programmet och en till förhandsgranskningen. Jag ser verkligen fram emot att låta den burken bita tag i en del av de här bilderna. Då kan det bli lite sköna alster att se fram emot. Nu hoppas jag på lite frost, det är trots allt november, det går att få så vackra bilder då.

söndag 11 november 2012

Ben- och hjärnkramp


Jag har fått känningar av kramp i vaden på de två spinningpass jag deltagit i vilket gjort att jag inte vågat släppa på för fullt när vi kört sektionerna med hög kadens. Det är rätt jobbigt när man känner hur det ligger och väger mellan att bara vara väldigt obehagligt till att låsa sig i vaden.

Kramp beror på magnesiumbrist och kan lätt fixas med ett intag av denna metall som kan införskaffas i pillerform på närmaste apotek (givetvis mot en viss ersättning i form av en annan metall).

En reflektion jag hade för en tid sedan avseende detta med magnesiumbrist kopplat mot muskelkramper. Under den tid jag var sjukskriven för utbrändhet hade jag i början, och långt innan jag blev sjuk, ständiga problem med krampande muskler när jag cyklade. Detta försvann mot slutet då jag åt magnesium som i själva verket var ordinerat för att fixa själva utbrändheten. Magnesium är uppenbarligen bra för hjärnan också.

Erfarenheten från den perioden har lärt mig att ta krampen i vaden som ett varningstecken på en magnesiumbrist som inte bara kan krampa vadmuskeln utan på längre sikt också kan krampa hjärnan vilket jag inte kommer att tillåta att det händer igen. Så nu pillar jag i mig magnesium så jag blir självlysande. Det ska bli spännande att se hur fort krampsymptomen försvinner - kanske redan om en vecka?

Att bo i ett flyttlass


Helgen har uteslutande ägnats åt att köra skräp till tippen och att packa lådor. Hela anledningen till att jag är häruppe är att jag hjälper mamma att flytta till en mindre lägenhet med lite bättre servicemöjligheter. Har man bott på samma ställe i hela sitt vuxna liv, jag har själv vuxit upp i den här lägenheten, har man samlat på sig en hel del både nyttigt och onyttigt. Det är rätt mycket prylar att gå igenom, fundera över och sen packa ner eller lägga i släng-högen.

Det känns i vilket fall som att vi ligger i fas med packningen och att vi kommer att vara klara i god tid innan flyttlasset går iväg. Redan nu, efter en vecka, håller vi på att drunkna i flytt kartonger som står staplade lite varstans. De kala väggarna och tomma hyllorna börjar ge ett lite tråkigt intryck men det är trots allt under en begränsad tid vi måste stå ut med detta. Sista veckan blir väl värst vad det beträffar för då åker gardinerna ner också.

Det är rätt lustigt om man tänker efter. Man kan röja ur ett helt rum och fylla en massa kartonger med saker. Ändå ser det knappt ut att man gjort något. Emellanåt blir jag lite nervös och undrar hur i hela friden vi ska hinna med detta men så öppnar jag lite dörrar här och var och det är tomt bakom. Då blir jag lugn igen :)

lördag 10 november 2012

"Är det DU som bloggar?!"


Att blogga är en aktivitet som är väldigt rolig, framförallt om man gillar att skriva vilket jag gör. Samtidigt kan det vara väldigt utlämnande och på samma gång väldigt anonymt. Utlämnande i form av att man skriver mycket om sig själv och vad man gör för okända läsare, anonymt i form av att man egentligen inte har en susning om vem som läser, eller om ens någon läser det man skriver.

De flesta som läser en blogg gör det för att de hittat ett inlägg när de sökt efter något specifikt de vill veta något om. De läser inlägget och surfar sedan vidare. En del stannar en stund, kollar in flera inlägg och drar  vidare. Väldigt få lämnar kommentarer och synpunkter, något som man som bloggare upplever som väldigt värdefullt och som ger en återkoppling från ens läsare. Jag har hur många läsare som helst som läser vartenda inlägg från min resa i Thailand för att få information om resvägar, priser etc. Däremot har jag fått ytterst få kommentarer. Då ställer man sig följande frågor; var inläggen bra? Var de till nytta för någon? Jag har inte en aning. Jag hoppas det.

Lite kul är att jag två dagar på raken har fått exakt samma fråga "Är det du som bloggar?"
Första gången hände det mig på Uppsala Centralstation i fredags när jag sprang runt på perrongen på morgonen och plåtade pendlare. Då kom det fram en man frågande "Är det du som bloggar?"
"Det är väl du som bloggar om centralen och tar en massa bilder och så?"
Tyvärr var jag tvungen att göra honom besviken.

I morse, på SATS Uppsala hörde jag plötsligt bakom ryggen när jag stod och kollade in tavlan med passen "Det är väl du som bloggar?" Jag vände mig om och där stod en kvinna som kör samma spinningpass som mig och som hittat till bloggen och börjat följa den. Muntlig feedback! Total lycka! Härligt att få träffa sina läsare och få reda på hur, i detta fallet hon, tycker om vad jag skriver om och hur jag gör det :)

Tack och bock!

Mjölkar kon mer om man slår den?


En fundering jag har haft angående uppsägningar i industrin är varför man är så otroligt snabbfotad avseende varsel så fort siffrorna inte följer marknadens förväntingar. Senast nu har Ericsson varslat närmare 10% av de anställda i Sverige baserat på att marginalerna inte längre är 2-siffriga och att man med denna åtgärd skall komma tillbaka till den nivån igen. Nu, i början på november meddelade man planerna på att varsla 10% av arbetsstyrkan och först i mars kommer de faktiska uppsägningarna.

Frågan kommer genast som ett brev på posten; kommer kon att ge mer mjölk om man slår den? Knappast! Det har bönderna redan fattat innan Jesus föddes. Att förvänta sig att arbetstagarna kommer att kunna prestera som vanligt, vare sig de vill eller ej, är ett rent önsketänkande. Om marginalerna är dåliga nu så kommer de sannolikt att bli etter värre om ett par månader - och då brukar årets slut alltid innebära en upphämtning för de flesta företag då man vill avsluta påbörjade affärer och stänga året med fanan i topp.

Hade man istället hotat kon och låtit kon förstå att om det inte kommer mer mjölk, då kan det blir allvar så kunde man kunnat uppnå ett vassare resultat. Kostnader är inte bara lön, det är resor och även andra förbrukningskostnader. Hade man gått ut med att t ex tydligt tala om att "vi måste förbättra marginalerna innan månad si och så och för att nå dit måste ni dra ner på resor, julmiddagar, etc".
"Är inte marginalen tillbaka på 2-siffrigt innan xx/yy, då tvingas vi varsla."
Då hade antagligen siffrorna kunnats förbättrats utan avskedningar då de flesta är rädda om sina jobb och gärna drar sitt strå till stacken bara man vet vilket strå som skall dras. I värsta fall hade man behövt varsla ändå men ett betydligt färre antal.

Med en kvartalsekonomi där varje siffra vänds och vrids på av marknaden, och som har en direkt påverkan på aktiekursen, är det mycket svårt för ett företag att göra annat än att tvingas till direkta synliga åtgärder, att ta till piskan, när ett indirekt hot egentligen hade kunnat fungera lika bra - och på sikt gynnat företaget då man ha kunnat behålla sin värdefulla kompetens istället för att göra sig av med den.

Jag har varit med om några vändor av dåliga tider genom åren. Morötter kan fungera rätt bra de med om jag minns rätt :)

Pendlare - ett riktigt tålmodigt släkte


Tidig fredagmorgon på Uppsala Centralstation och sista dagen på min första pendlarvecka mellan Uppsala och Kista. Det var en kall morgon, kvicksilvret stod på -5 grader och det fanns inte ett moln på himlen. Solen var på väg upp borta vid horisonten och det skulle till bli en fantastiskt vacker dag.


Upptåget kom i tid från Tierp för att plocka upp en frusen och otålig skara resenärer från Uppsala. Denna dag var lite lugnare än tidigare i veckan då antagligen en del var lediga,jobbade hemifrån eller kanske reste på andra tider. Perrongen brukar vara knökad med folk som likt schackpjäser på ett bräde försöker hamna på rätt utgångsläge för att snabbt komma ombord och komma över någon av de eftertraktade sittplatserna.


Trängseln var som sagt inte särskilt stor denna morgon och det var förhållandevis lugnt vid påstigningen. Trots detta fick många stå, jag själv inkluderad. Tidigare i veckan har det varit ett hårt tryck på Upptåget mot Upplands-Väsby och när morgontrötta individer tvingas konkurrera om de få sittplatserna vaknar djävulen till liv i många. Det knös och det bökas med vassa armbågar, väskor eller vad man nu kan tillgripa för att hinna först. Den som är hänsynsfull får tyvärr stå.


Jag såg att SL ska börja trafikera sträckan hela vägen till Uppsala via Arlanda och det borde kunna bli ett lyft, i vilket fall som helst för Uppsalaborna som får gå på tåget på ändstation. De som kommer från Tierp och ska vidare mot Stockholm kommer däremot att få lämna sina sköna platser och slåss med alla andra på lika villkor när de ska byta i Uppsala.


På tåget försjunker snabbt alla ner i sig själva. En del sitter och jobbar, många kollar nyheterna på sina surplattor, en del uppdaterar säkerligen sin Facebook på sina telefoner. Vissa pillar i sig frukost och en hel del utnyttjar de sista dyrbara minuterna till att få den sista välbehövliga sömnen innan arbetsdagen ska börja.



Gemensamt är att de flesta hänger med nacken och grundlägger nästa stora folksjukdom - "Facebook-nacke"?



Framme i Upplands-Väsby så kommer anslutande pendel från Märsta med bara några minuters väntan och resan går vidare in mot Stockholm, i mitt fall till Helenelund och Kista.


På vägen hem från jobbet, på Helenelunds station, så slet jag upp kameran och lyckades få till en riktig skön bild på Arlanda Express som fräste förbi transporterande en annan typ av pendlare, flygresenärer, till sina transporter vidare.


Väl framme i Uppsala på kvällen hade det mörknat och ett stort gäng pendlare, denna gången på väg mot Tierp, stod i ett kylslaget Uppsala och stampade för att komma över de nu lediga sittplatserna som vi, som gick av tåget, lämnade efter oss. 


Så slutar en dag i en pendlares liv. Jag gör detta i endast 4 veckor. Jag avundas inte de som gör detta varje dag och hoppas verkligen att SL kommer att tillföra ett mervärde här med t ex fler sittplatser för de resande.

fredag 9 november 2012

Dummare än tåget

Nu börjar jag få rutin med att pendla mellan Uppsala och Kista med Upptåget och SL - efter bara en vecka. Man kan tänka sig att fler har fått rutin på detta, t ex de som normalt brukar pendla på denna sträckan.

I vanliga fall upplyser man bara över internhögtalarna att man ska hålla biljetten redo när konduktören kommer. De senaste dagarna har man däremot haft biljettkontroller varje dag vid samma tid och då har man varit väldigt tydlig med att nämna att man kan köpa biljett i automater, köpa SMS-biljett eller handla av konduktören. T o m de som gått på innan Uppsala borde fattat att nåt var på gång.

Efter konduktören har passerat har biljettkontrollanterna följt efter ca en vagn bakom och satt dit alla som inte begrep varför man var så övertydlig i budskapet över högtalarna.

Man upphör aldrig att förundras! Vissa är dummare än tåget :)

onsdag 7 november 2012

Varsel igen...jajjemänn

Då har det varslats i industrin igen, denna gången på Ericsson där jag jobbar. Idag fick vi reda på att det ska skäras ner med ca 10% i personalstyrka i stort sett rakt över linjen. Så nu ska det jobbas på "som vanligt" i 4 månader tills beskedet kommer i mars. Jag som precis hade fått lite inspiration - hur lätt är det att prestera med ett sånt hot hängande över axeln? Många huvuden som hängde idag.
Ericsson har hittills alltid varit reko vid avskedningar så vi får hoppas att man är detta  denna gången också.

tisdag 6 november 2012

Som en smäck!

Jag fick ett meddelande från min favoritinstruktör på SATS Uppsala, Anne Weyde, om att hon skulle vikariera på en 90-minuters pulsspinning idag. Jag skyndade såklart från jobbet bara för att drabbas av ett major strömavbrott mellan Upplands-Väsby och Märsta vilket fick all tågtrafik på sträckan att stå still.

Efter många om och men, bussning via Arlanda, järnet hem för att greppa träningsväslan, järnet ner till bussen, tillbaka till stan igen, infann jag mig på SATS i tid en liten stund innan passet skulle börja.

Detta pass går nog till historien som det tuffaste passet jag varit med på detta år. Musiken var asgrym, helt i min smak med Nightwish, Within Temptation, Rammstein....kändes nästan skräddarsytt för undertecknad :)

Pulskurvan stack snabbt iväg och sedan höll vi den högt genom hela passet med omväxlande tunga backar och snabba raksträckor. 20 minuters intervaller, grymma intervaller, avslutade första delen av passet och då toppade jag 98% och kände mig lätt illamående. Redan där, efter 45 minuter, rapporterade träningsklockan ett PTE, Peak Training Effect, på 5.0 (av 5 möjliga). Ett riktigt gott betyg. Max jag haft innan är 4.8. Jag tror att jag hädanefter kommer att använda PTE som betyg på hur effektivt ett pass har varit. 5 av 5 på detta pass :)


Mot slutet körde vi lagintervaller två och två och medan den ena trampade puschade den andra för allt vad tygen höll. Taket lyfte nästan! Så trötta, så nöjda vi alla var efter passet :)

Nu kommer det bli spinning med Anne varje lördag och någon torsdag emellanåt resten av denna månaden. Jag ser redan fram mot nästa pass. Av med hatten - den satt verkligen som en smäck!

måndag 5 november 2012

På SATS tar man hand om sina kunder

Nu när jag ska tillbringa ett tag här uppe i Uppsala så behöver jag ha någonstans att träna då jag är van att dra iväg sådär 12-15 timmar i veckan på träning. SATS och Friskis&Svettis finns att välja på och SATS är såklart favoriten. En av de främsta anledningarna är att de har en av de bästa spinninginstruktörerna jag cyklat för - Anne Weyde. Sen är det för att det är SATS helt enkelt och att man slipper snorungarna som trängs på F&S. Då mitt träningskort endast gäller i Göteborg måste jag köpa en separat månadskort på plats.

SATS policy är främst att sälja årskort vilket gör att en enskild månad drar iväg i pris och blir väldigt dyr jämfört med t ex F&S. Anläggningsansvarige, Gustav, han tar hand om sina kunder. Jag fick ett förmånligt pris på ett månadskort iom att jag är en trogen kund på SATS sedan flera år (och att det skulle vara väldigt svårt att cykla med Anne om jag hade varit hos F&S). Sånt här gör att man känner sig viktig som kund och att man stannar kvar som kund även om man kanske måste flytta på sig i framtiden.

Tack! I like!

Väderskydd som heter duga


Jag fick testat kamerans vädertätningar på allvar när jag tog en timmes promenad runt Kristianstad centrum i  regn och blåst på lördag förmiddag. En vanlig enkel systemkamera hade jag knappast utsatt för detta men min Canon EOS 5D Mark II har ordentliga tätningar. Så har också zoomen FD 24-105 1:4 L.


Både kamera och glugg dröp av vatten när jag kom tillbaka men ingen skada skedd. Så skönt att ha prylar som klarar lite väta om det behövs. Det är ju inte alltid som solen skiner. Visst kostar det men det lönar sig i längden.


20-års firande i skåneland

Helgen har varit minst sagt späckad och inleddes med en tur ner till Kristianstad i Skåne för att fira Paulines 20-årsdag. Vi anlände från olika håll vid lunchtid på fredagen, checkade in på hotellet och samlades för att äta middag hemma hos Pauline och Johan på eftermiddagen; storasyster, Annette och hennes föräldrar samt jag och min mamma.

Det blev en jättetrevlig och lyckad kväll med god mat och trevligt umgänge. Kul också att mamma äntligen fick träffa Johan och se hur fint de bodde i sin lägenhet mitt i stan.

På lördagen samlades vi för en lunch och fick möjligheten att träffa Johans pappa, hans respektive och Johans bror. Vi åt och tjötade och hade oss i ett antal timmar tills det var dags för mig och mamma att bryta upp och sätta oss på tåget till Uppsala där vi skulle börja förbereda hennes flytt.

fredag 2 november 2012

Marknadsföringen som kunde ha funkat

I söndags när jag cyklade mot bröstcancer på Rosa Dygnet så delade Sportlife ut små godispåsar med diverse prover och dylikt. I påsen hittade jag, och alla andra, ett månadskort på Sportlife - en riktigt bra grej - kan tyckas.

Givetvis ett smart drag av Sportlife, Rosa Dygnet körs ju i deras Exclusive-anläggning, att få nya medlemmar. Om man vänjer sig att träna på ett ställe under en hel månad ökar sannolikheten att man fortsätter av ren vana. När man nu slopat bindningstiderna gör det saken ännu lättare att bara fortsätta.

Problemet är bara...det smarta draget var inte smart nog i min åsikt. Kortet är begränsat till att bara gälla under november, bara under bemannade tider och det går inte att förboka pass, bara dyka upp som drop-in och chansa.

Hur smart var detta egentligen? Undrar hur många som redan tränar någonstans, och har missat det finstilta, ger bort ett "månadskort" på Sportlife för att sedan märka att det inte gäller längre? Hur många gånger behöver en person stå där som drop-in på ett fullsatt gruppträningspass innan vederbörande tröttnat och tycker att Sportlife suger? Gymmar man bara är det så klart ett riktigt klipp.

Smartare hade kanske varit att man delat ut riktiga kort där man fick välja en av anläggningarna att träna på och som t ex automatiskt förnyas om man inte säger upp det i slutet av varje månad. T o m kanske ge första riktiga månaden till ett rabatterat pris. Då har man en stor möjlighet att vänja in och behålla kunden. Bara en reflektion.