söndag 2 september 2012

Se inte den här filmen

Jag var sugen på en krigsfilm och sprang på en av otaliga rullar om Pearl Harbor med den stora skillnaden att denna var Japansk. 2:a världskriget skildras ofta från en sida, ja inte bara det kriget utan det mesta som händer i världen skildras från amerikansk synvinkel, kanske mest beroende på att det är där världens största filmindustri finns.

Japaner brukar i amerikanska filmer gestaltas som korthugget skrikiga människor som sällan ler, håller stenhårt på ära och bugar sig till höger och vänster. Dessutom framställs ofta den japanska soldaten som brutal och fullständigt orädd. Med tanke på den amerikanska kunskapsnivån om dess omgivning så kanske en japansk film skildrar den japanska kulturen och sättet på ett trovärdigare sätt än vad en amerikansk film gör. De var intressant att se attacken på Pearl från japansk synvinkel.

Filmen handlade i Admiral Yamamoto som var hjärnan bakom attacken och, som verkar gemensamt för alla länder i världen, politikernas sätt att schabbla bort det hela. Tanken var att förvarna amerikanerna och ge dem en chans att sluta ett avtal, en puck som dribblades bort totalt. Det var väldigt lite krig, för att klassas som krigsfilm, och väldigt mycket dialog och vardagsscener i Japan. Filmen var rent ut sagt skittråkig.

Avslutningsvis kan jag konstatera att det amerikanska sättet att gestalta japaner inte riktigt gör japanerna rättvisa. Det är i själva verket mycket skrikigare på japansk film. Där satt två män på en restaurang och skrek korthugget åt varandra och såg ut att ha det hur trevligt som helst. Befäl gapade åt soldaterna så de nästan blev röda i ansiktet och soldaterna svarade med att skrika tillbaka - och då fick de beröm och peppning. I en scen blev en högre officer utskälld av en högre politiker. DÅ skreks det ordentligt. Däremot i familjelivet och framförallt i samverkan med barn fanns det många fina leenden och lågmäldhet.

Sa jag att jag aldrig ens orkade se klart den.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar