måndag 9 juli 2012

Kollektiv semester

Förra veckan ägnade jag åt att vistas mitt ute i skogen i ett kollektiv av gamla vänner. Ja, kanske inte riktigt mitt ute i skogen och så gamla är inte vännerna heller för den delen även om några bättrade på åren under veckan.

Det blir svårt att sammanfatta en hel veckas intensiva aktiviteter och umgänge i ett enda inlägg men jag ska göra ett tappert försök i alla fall.
Bruno - en "Bolldog"
Ville man spela boll...i fred...fick hunden låsas in
När jag växte upp så samlades alla ungdomar med estniskt påbrå i Metsakodu, en liten anläggning med stugor och en hel del mark, i trakten av Mullsjö. Där hade vi både scoutläger och andra läger som t ex sport- och skytte läger eller konfirmationsläger. Vi har ett rätt stort gäng som träffades flera gånger om året på diverse läger och hade det kul. Förra gången jag satte min for på anläggningen var i mitten av 80-talet och det var i stort sett lika länge sedan jag träffade de flesta som var med. Några träffade jag i Stockholm för ett par månader sedan men annars har det varit många härliga återseenden.
Fika - en ständigt återkommande aktivitet

Förutom alla "gamla" vänner så har jag också fått förmånen att lära känna en del nya sköna människor både ungdomar och vuxna. Vi  var så där 8-12 familjer, beroende på när i veckan, med varierande mängd ungdomar i alla åldrar, totalt drygt 40 personer (och 2 hundar).




Zumban leddes av Linda

En normaldag bestod av minst en fast aktivitet på dagen, t ex volleyboll, brännboll, Zumba, Kurn - vilket är en estnisk variant på kubb (och mer hardcore), batik, diverse småpyssel och självklart stafetter!
Kurn - Stellan ska till och sopa mattan med motspelarnas uppställning
Varje dag hade vi så klart anordnad fika mitt på dagen för att hålla kaloriintaget uppe och middag, läs grillat, åt vi alltid tillsammans på kvällen. Nämnde jag bastu? Estländare och bastu. Det var bastu varje dag utom en - vedeldat såklart!
En riktig bastu!
Många historier har berättats på denna plats
Att komma tillbaka till Metsakodu var som att skruva tillbaka klockan, det sitter så mycket gamla fina minnen i väggarna där. Att bara sitta på en bänk i solen och hänga med folk - hur gött som helst. Vi gick promenader runt sjön, solade vid badplatsen, pillade med handarbeten, batik, vad man än kände för. Själv är jag mer för den tyngre sortens handarbete så jag, och några med mig, började hugga ved eller slipa knivar när rastlösheten satte in. Jag tror vi högg och staplade så där dryga 20 skottkärror ved på några dagar.

Tre födelsedagsbarn på samma bild med hela tjocka släkten
På torsdagen hade vi gemensam middag då var det 3 födelsedagar, Liisa, Aime och Mikael som firades under stor pompa och ståt. det var Indiskt på menyn och alla fick hjälpa till med att i "matlag" under Kaupos överinseende greja till de olika rätterna och tillbehören som behövdes. Vilken festmåltid det blev. Sent blev det också den kvällen. 


Vår alldeles egen Le grand chéf - Kaupo

Festmåltid!
Jag var ute och sprang runt sjön ett par gånger under veckan. Löpning är inte min grej och jag har ärligt talat inte sprungit mer än till bussen sedan 90-talet och knappt det men när axelskadan stoppade både brännboll- och volleyboll-deltagandet  så fick jag hitta på något annat sätt att jaga kroppen med. 5 km runt sjön blev en lagom sträcka följt av chins-, dips- och lite roddövningar.

Sista dagen körde vi stafetter och trots att det fanns en övning där som antagligen fått min sjukgymnast att ge skära tänder och ge mig bannor efteråt. Vi skulle springa/krypa snabbt på alla fyra och jaga en boll med huvudet vilket tar lite för hårt på pecsen när man ska ner och nicka bollen vidare. Men det blev all-in på den. Jäklar vad kul det var!
Mollie var den enda som höll sig på benen i denna snurriga  omgång

Här skulle man använda huvudet
Jag fick också en hel del fina bilder från denna härliga natur och sjön var rent av magisk en tidig morgon kl 4 med en slöja av sjörök i gryningen. Med detta härliga minne av både platsen och alla trevliga vänner så är det bara att se fram emot nästa gång vi kan återsamlas.

Tror den här bilden talar för sig själv


 Tack alla fina vänner för denna otroligt roliga vecka!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar