tisdag 31 juli 2012

En mycket lång dag och spagettiben


I morse gick jag upp tillräckligt tidigt för att kunna sparka tuppen i röven. Vid 04:15 ringde klockan och det tog en bra stund innan jag begrep vad i hela friden som pågick. Stängde av larmet på telefonen men glömde den andra luren som drog igång bara ett par minuter senare. Då blev jag klarvaken.

Lätt illamående pallrade jag mig ur sängen och tvingade i mig frukost innan jag satte mig i bilen för att åka och hämta Nathalie och Daniel som jag lovat att jag skulle köra till Landvetter. Ungdomarna skulle åka söderut ner till värmen, ett smart drag om man vill se en sol nån gång i år.

Efter jag släppt av dem på flygplatsen åkte jag till jobbet och var föga förvånande 1:e man på plats vid strax efter 6. Det blev en tidig lunch idag med tanke på frukosttiden. Skönt, det var inte direkt nån trängsel på restaurangen vid 11.

Jag hann med att köra ett spinningpass med Andréas på SATS Kompassen vid 17:30 men då var inte kroppen särskilt på hugget. Kul pass men jobbigt. Riktigt jobbigt var det och benen kändes som spagetti efteråt. Jag tror jag skippar morgondagens spinningpass och håller mig till enbart gymträning.

Jo, jag passade också på att få håret nertrimmat till en lite värdigare längd, jag gilla inte när håret hänger ner över öronen ;)

I skrivande stund håller ögonen på att korsa varandra så det är dags att slänga sig på kudden. God natt.

måndag 30 juli 2012

Finfika och hemresa

En sista fika med Pauline på Duvanders Conditori innan tåget hem till Göteborg avslutade en fantastiskt trevlig helg i Kristianstad. Middag med min dotter, kollat in deras fina lägenhet mitt i centrala stan, bio och fika. Så trevligt!

Igår passade jag på att gå och se Batman tillsammans med Pauline och Johan. Vilken otroligt bra film det var! Helt klart den bästa Batman filmen någonsin. Har egentligen bara 2 frågetecken; hur lyckas motorcykeln göra en framhjuls rotation i sidled med vapnen där de satt fastsatta? Hur kan man släppa en kärnladdning i den storleken i havet utan attbstan sopas bort av en efterföljande tsunami? Bortsett från detta en riktig kanonfilm.

Nu sitter jag på tåget på väg mot Hässleholm där jag ska byta till en buss mot Ängelholm för att sen ta tåg sista biten mot Göteborg. Hoppas det regnat klart hemma.

söndag 29 juli 2012

Walkabout i Kristianstad


När jag kom fram till Kristianstad på lördageftermiddagen möttes jag på centralen av Pauline och vi promenerade hem till hennes och Johans lägenhet mitt i centrala stan. De bor i en jättetrevlig 2:a som är så fantastiskt bra planerad så att den känns betydligt större än den i själva verket är. Ändå är det gott om förvaringsutrymmen.
  

Vi gick till O'Learys och stoppade i oss en god middag medan vi kollade in folket, de få som fortfarande var ute, och snackade bort en stund. Sedan gick vi och köpte lite smågodis och hängde hemma i soffan till Batman the dark knight som förberedelse till Batman som vi ska se på bio ikväll.

I morse var vädret rätt dassigt med lätt duggregn så vi traskade bort till en av de få söndagsöppna affärerna, Claes Olsson, för att köpa en kontakt jag behöver. Sedan gick vi på walkabout i Kristianstad för att jag skulle få se lite mer av stan än jag sett tidigare. Vi tog ett varv ner mot Tivoliparken och Naturum. Naturum är ett slags Universeum i miniatyr.
Efter ett par timmar traskande när duggregnet övergått till mer riktigt regn så gick vi hem igen och vi sitter nu och blänger på OS.

lördag 28 juli 2012

Påminn mig att ringa Bruce först


Jag satte mig på tåget, Öresundståg för att vara exakt, för att åka och hälsa på Pauline i Kristianstad. Tåget var bokat för länge sedan och jag hade skippat platsbiljett för det kändes onödigt. Nästa gång, kan nån påminna mig att slå Bruce en signal för att dubbelkolla att han inte har konsert i Göteborg dan innan när alla ska hemåt.

Tåget var helt fullsatt och min sittplats jag fick som belöning för att vara ute i god tid fick jag lämna redan i Kungsbacka. Sedan var det att trängas med alla stående som bara blev fler och fler. Till slut var vi så många att vi trampade varandra på tårna och svettlukten började smått likna den i en spinningsal. Flera gånger gjorde tåget oförklarliga stopp för att "begära tillstånd att få fortsätta". På ett dubbelspår!

I Helsingborg gick de flesta av och tåget kändes nästan öde. Ja, alltså, gångarna blev nästan tomma. Det visade sig att det var festival i Helsingborg så de som inte åkte hem efter Bruce skulle till festivalen.
Efter Ängelholm fastnade vi bakom mjölktåget som stannade vid varenda mjölkpall på väg till Lund. Tur att jag hade över en timme i Lund för byte för tiden åts snabbt upp. Jag hann med en glass i solen innan det var dags att ta tåget vidare till Kristianstad. Gött med lite sol, det regnade när jag åkte hemifrån.

I skrivande stund sitter jag på tåget som snart rullar in till Kristianstad och min älskade dotter. Det ska bli så kul att få träffa henne igen.

fredag 27 juli 2012

Torsdagsmys

Torsdag bjöd på fantastiskt väder med sol från en klarblå himmel och höga temperaturer. Efter att ha jobbat min förmiddag satt jag på balkongen i en brassestol och bara njöt av solen och läste en bok i några timmar.

Framåt 17-tiden var det dags för ett par timmars träning med axelrehab följt av spinning med Cie. Trots det fina vädret blev vi ändå en hel del som cyklade tillsammans i värmen på Landala.

Efter träningen var det dags att dra sig hemåt för lite torsdagsmys. Therese kom över på kvällen för filmkväll och lite skönt häng. Vi käkade en bit mat, pillade i oss godis, drack vin, kollade på en bra film och bara satt och tjötade in på småtimmarna. Det var så länge sen vi hade möjligheten att bara få sitta i lugn och ro och snacka och tiden bara flög iväg. Det gör visst det när man har roligt har jag hört. En riktigt bra dag blev det!

torsdag 26 juli 2012

OKQ8 håller fast vid sina kunder

Jag skulle avsluta mitt OKQ8 konto och ringde kundtjänst efter att jag betalat in utestående belopp till deras konto.
- Gå in på vår webbsajt så kan du skriva ut en blankett där sade tjejen i luren.

Ok, jag tackade så mycket och gick in på sajten och började leta. Kortinformation ,bli medlem, nytt kort, spärra kort, villkor bla bla bla,men inget ställe där jag kunde säga upp kontot/kortet.

Till slut hittade jag under ett supportavsnitt en hänvisning till att avsluta konton. Där stod att man antingen skulle fylla i ett webbformulär där man angav att man ville ha blanketten skickad till sig eller så kunde man ringa kundtjänst och begära att få en blankett. Intressant!

Jag ringde kundtjänst en gång till och blev hänvisad till....gissa? Jo, till sajten! Efter att jag tydligt förklarat rundgången i det hela fick jag reda på att man kunde mata in "uppsägning" i sökrutan uppe till höger för att söka fram ett dokument som sedan gick att ladda ner.

Efter att ha utfört denna sökning kan jag nu meddela att länken till blanketten finns, hör och häpna, under avsnittet "Återbäring 2012" på en sida "Utbetalning och uppsägning". Känns inte så där värst logiskt.

Vad ska man säga?!

onsdag 25 juli 2012

En amerikansk yxmördande president

Jag var med Linnéa med bio och vi hamnade på Abraham Lincoln - the vampire hunter. Först undrar man...hur i hela friden kan man skapa en vampyrjägare av USAs första president? Inga problem, enligt filmen var det tydligen en vampyrjägare som BLEV USAs första president.

Filmen var riktigt bra, spänning från början till slut och inget var riktigt självklart eler förväntat. Man kan undra hur amerikaner tar hela idén med att Abe levde sitt unga liv som vampyrjägare och att, som man pekar ut i filmen, sydstaterna leddes av vampyrer, och inbördeskriget i själva verket var en strid mellan levande och döda. Det hela understöddes med överdrivna effekter, välgjorda - ruskigt välgjorda i bästa Matrix-stil, men ändå kraftigt överdrivna. Rätt slaskig film där Abe i rask takt med sin yxa terminerar den ena vampyren efter den andra.

Filmen avslutades i sann amerikansk "vi-är-bäst-i-världen-anda" där Abraham Lincoln konstaterar att kriget mot slaveri och förtryck är över och Amerikas Förenta Stater är ett land som står för frihet och mänsklighet  samt att vampyrer och annat som hotar friheten är drivna tillbaka till Europa och Asien. Så jävla hellylle amerikanskt men de flesta amerikanska hjältefilmer slutar så. Man har väl ett taskigt "lands-självförtroede" att försöka bygga upp.

Btw...Sydamerika nämndes inte som hemvist åt det onda men det ligger väl för nära för att vara politiskt gångbart.

Var filmen sevärd? Absolut!

söndag 22 juli 2012

Västtrafik - eller var det pesttrafik??

Jag skrev ett inlägg igår hur problematiskt det kan vara att få plats på en buss i Västtrafiks regi när jag skulle ta bussen till Kungshamn. Hade jag följt den kompletta resebeskrivningen hade jag dykt upp försent till bussterminalen , dvs långt bak i kön, och inte kommit med bussen. 20 personer kom inte med och ingen extrabuss sattes in.

Idag upprepade sig det hela när jag skulle hem. Jag, och några andra med mig, stod vid Hovenäsbron, sådär 3 hållplatser från Kungshamn, och såg buss 860 fräsa förbi utan att sakta farten. På skylten stod det "Fullsatt". Föraren vinkade :/

Notera bussen i bakgrunden. En ounyttjad resurs.
Jag hade en internetbetald SMS biljett som var giltig i 3 timmar. Nästa buss skulle komma 2 timmar senare. Vad fanns det för garanti att den skulle ha platser kvar? De andra skulle skicka hem sin dotter som skulle ta  tåget från Uddevala till Tidaholm. Där fanns inga andra alternativ än att köra henne till Uddevalla för att ho skulle hinna. Snälla som de var, det visade sig vara nästan grannar på campingen, så erbjöd de mig skjuts till Torp. Då buss 860 kör en massa omvägar var vi säkra på att hinna. Det gjorde vi inte. Kraftiga köer på vägen satte effektivt stopp för detta. Jag insåg efteråt att jag inte ens fick reda på namnet på min räddare!

Framme i Torp hade buss 841 till Göteborg redan avgått innan 860 hade kommit dit och där stod runt 50 personer som hade missat Göteborgsbussen. Nästa buss skulle gå en timme senare och rullade in knökfull och föraren vägrade ta ombord fler personer.  Senare rullade buss 871 in också knökfull med folk sittande stående i gången och sittande i trapporna. Ingen kom på. Då hade det gått drygt 1,5 timmar. Fler människor som skulle till Göteborg anlände efterhand

Föraren försöker kontakta centralen
Längre bort stod en buss vid vägkanten, nedsläckt. Föraren vilade. Den hade stått där en timme. Föraren i 871 ringde trafikledningen och ville att man skulle sätta in den som extrabuss. Inte då! Den skulle bli nästa buss 841 till Göteborg. Sent omsider rullade 841 in, dvs bussen från vägkanten. Den fylldes till bredden och alla kom inte ens med. Runt 10 personer fick vänta på nästa buss (gissa hur mycket senare den gick?...precis... 1 timme!)

Vi lämnade Torp innan 860 från Kungshamn hunnit dit dvs 860 var försenad. Hade jag nu inte fått skjuts från Hovenäset utan väntat på nästa buss och eventuellt kommit med den hade jag likförbannat inte kommit med anslutningen iaf.

Ett tag var jag inne på tanken att skippa bilen, tänka miljömässigt och resa kollektivt så mycket som möjligt. Jag tror jag skiter i den tanken. Västtrafik har slagit detta ur hågen på mig totalt. Jag kan inte ägna 5 timmar åt att ta mig en sträcka som det tar lite drygt en timme att köra med bil och betala lika mycket för.

Här hittade jag en sida för andra som inte heller är helt nöjda: https://www.facebook.com/pages/HATA-V%C3%84STTRAFIK-/125673307464549



lördag 21 juli 2012

Alla vill till havet


Lördag morgon. Solen sken från en klarblå himmel och det var nästan vindstilla. Kvicksilvret stod på 17 grader om man nu kan säga så om en digitaltermometer. Det var helt enkelt en kanondag.

Jag packade väskan med det nödvändigaste för att kunna sticka till villavagnen i Kungshamn över helgen. Bilen var upptagen på annat håll så jag tänkte ta bussen istället.


Tack och lov var jag på bussterminalen i god tid och var en de första som klev på buss 841 mot Lysekil. Bussen fylldes snabbt och till slut stod där ett antal stackare som inte fick plats. Kanske 20 personer som inte kom med, ingen extrabuss och nästa avgång 2 timmar senare. Västtrafik i ett nötskal. Swebuss har alltid extra bussar att sätta in. Tänk er minen på de som väntade på Hjalmar Brantingsplatsen och fick reda på att de fick vänta 2 timmar till. Vad händer om nästa buss blir full den med?

I Torp, en knapp timme senare, var det dags att byta buss till 860 mot Kungshamn. Även här blev det trångt på bussen men då jag var lyckades få en sittplats iaf. Här var det många som glömt checka ut från den förra bussen och föraren upplyste glatt att du får de betala till Lysekil. Västtrafik!
Först vid Hallinden gick det av såpass många att det gick att andas igen.

Nu har jag ätit lunch och placerat min lekamen i en solstol för att bättra på gymbrännan. En öl akompanjerar mig medan jag skriver dessa rader.

Att slå ihop kloka huvuden

Fredag kväll och After Work med Mensa väst på Bishops Arms på Järntorget, en månatligen återkommande begivenhet där nya och gamla medlemmar kan träffas och utbyta åsikter om precis vad som helst som råkar tas upp eller bara hänga en stund över en god öl eller två.


Igår var vi runt 10 som samlades varav hälften var där för första gången. Jag med mitt 3:e besök börjar bli "rutinerad". Många goda öl blev det, bl a en Innis & Gunn Irish Whiskey Cask som var riktigt intressant. Den kom i en fin liten låda och allt :-P

Ämnena för kvällen handlade om allt från infusion till retorik, patent, kopiering och 3D skrivare. En del sitter inne med förvånansvärt breda kunskaper om det mesta och det finns en hel del intressanta lärdomar att ta till sig av.


Jag gick därifrån med smaken av god öl och nya kunskaper.

fredag 20 juli 2012

Ett helvete att få upp pulsen

Efter en veckas toppad träning där jag kört på i lite intensivare tempo än vanligt är blir det skönt med ett par dagars återhämtning med bara vila och slappande. Totalt blev det 12 pass på 5 dagar vilket kan tänkas vara lite i överkant men det är gött att släppa på ordentligt ibland för att överraska kroppen. Den vänjer sig snabbt vid rutiner och då kan det vara bra att väcka den igen.

Man märker rätt snabbt när man börjar bli lätt övertränad. Jag hade ett mindre helvete att få upp pulsen över 80% på onsdagens pulspass. Mjölksyran började komma kraftigt redan vid 81% och det gör det normalt vid runt 90% för mig annars. Så fort jag slappnade av det minsta så rasade pulsen som en sten. Visserligen hade jag höjt min maxpuls med 6 slag innan passet men ändå. Först mot slutet lyckades jag pressa upp pulsen till 93% men då var jag inte kaxig.

På torsdagens spinning skippade jag pulsbandet och körde på känsla istället. Jag körde på strax under mjölksyratröskeln hela passet och baserat på onsdagens erfarenheter så kom jag antagligen upp i 90-92% framåt sista låtarna. det kändes så iaf. Det är rätt lustigt ändå; i början av ett pass kan benen kännas som betong och efter 5 minuter känns det som att det var ett helt felaktigt beslut att ens sätta sig på en cykel men efter sådär 20 minuter så släpper det och det är full fart igen.

Jag har kört på bra med min axelrehab och varit noga med att inte lägga på för mycket utan bara kört stabilisatorövningar enligt sjukgymnastens anvisningar. Det börjar ge resultat men jag är fortfarande ruskigt svag i vissa rotationer och fortfarande så hugger det till brutalt ibland vid obetänksamma rörelser i vardagslivet. Däremot börjar axeln hålla sig på plats mer och mer och det känns inte som den glappar lika mycket längre.

Måndag 
30 minuters axelträning följt av 45 minuters spinning vid lunch. Sedan 60 minuter biceps och triceps följt av en 75 minuters spinning på eftermiddagen. Lunchpasset blev ett tungt uthållighetspass från min sida där jag stod upp och trampade i 23 minuter på raken. Benen har känt av detta resten av veckan.

Tisdag
55 minuters lunchspinning. Försökte mig på en 20 minuters stående här också men det ville sig inte riktigt. På eftermiddagen körde jag 60 minuter axlar,mage, rygg följt av 55 minuter puls-spinning. Här var det segt i benen.

Onsdag
60 minuter axlar, biceps och triceps samt 55 minuter puls-spinning.

Torsdag
60 minuter axlar, mage, rygg samt 55 minuter puls-spinning.

Fredag
60 minuter axlar, mage, biceps och triceps samt 45 minuter spinning.

torsdag 19 juli 2012

Känd eller ökänd, skillnaden är hårfin


Jag reflekterade på ett intressant faktum idag när jag gick in på till träningen. Jag är känd på de flesta SATS anläggningar i Göteborg och jag reflekterade samtidigt över att jag också varit ökänd en gång i tiden fast i andra sammanhang. 

Det känns skönt att vara "känd". Alla de SATS anläggningar där jag brukar träna är jag känd av personalen numera och det är en härlig känsla. Jag behöver egentligen inte visa mitt kort men gör det iaf. Tar jag ut ett pulsband behöver jag inte skriva upp namnet för det fixar personalen i repan kvickt ändå. Jag lyckades med att förlägga mina gamla slita träningshandskar igår och detta följdes upp och jag fick dem idag, nåt jag inte hade räknat med. Tack! Instruktörerna snackar jag alltid med en stund innan eller efter passet och en del har jag lärt känna riktigt bra med tiden. En skön känsla!

Som en rak motsats till detta är att vara "ökänd". jag jobbade på ett företag som hette EHPT för en himla massa år sedan och där var jag en mycket IT-kunnig person som INTE jobbade på IT avdelningen. Givetvis så hjälpte jag användare med saker och ting även om det stred mot ITs rutiner, eller helt enkelt var för "för tidigt att implementera".

På ett besök på IT avdelningen på huvudkontoret i Stockholm fann jag min bild på en anslagstavla....men pilar i. Den där jävla typen som visste bäst och fick folk att ifrågasätta användes som piltavla :) Snacka om att göra intryck, att vara ökänd är "intressant" det också!

Oavsett vilket intryck man gör på sin omvärld, vare sig det är bra eller dåligt så blir man ihågkommen. Sen kan bra saker för vissa människor uppfattas som dåliga för andra. På SATS försöker jag ge tillbaka så mycket jag kan för den energi jag själv får, på EHPT försökte jag hjälpa medarbetare att lösa problem i en rigid IT miljö. Oavsett anledning tycker jag att om känslan får styra så blir det rätt.

Klistrad vid dig...


Detta är ett plåster...ett använt plåster. Plåstret låg på bänken utanför mitt skåp på SATS när jag hade tränat färdigt. Jaha, nån har förlagt ett plåster och glömt att slänga det. En gång ja, men...
Detta var andra dagen i rad. Samma skåp samma typ av äckligt plåster. 


Jag är en vanemänniska, som många andra, jag använder gärna samma skåp och tränar ungefär på samma tider. Det gör uppenbarligen "plåstermannen" också. Plåstermannen har tydligen en fru som plockar undan efter honom...eller en mamma.


Hur svårt är det att slänga saker efter sig? I rest my case :/

tisdag 17 juli 2012

Början på en stenhård träningsvecka

Denna vecka blir en stenhård träningsvecka. Jag började i går med ett 45-minuters spinningpass med Trixie Assarsson på SATS Kompassen. 45 minuters spinning är som ett 400-meters lopp, det går inte att hålla igen utan det är bara att ge järnet från början och öka efter hand. Jag körde stenhårt med en 23 minuters stående backe som verkligen sög musten ur benen. Sista 7 var en ren viljesak. 30 minuters axelträning hann jag med också innan jag var klar.

Pass 2 för dagen körde jag på SATS Landala och den bestod av biceps och tricepsträning följt av 75-minuters spinning med Lina Fleetwood, ett av de just nu absolut roligaste passen som går att köra. Benen var inte riktigt återhämtade från första passet bara några timmar tidigare men det släppte efter hand och mot slutet kände jag mig riktigt stark igen. Mot slutet av passet när Lina erbjöd sig fylla på vatten och ville att vi skulle skruva av korkarna på flaskorna först kom det nåt i stil med "Flaska av skruvarna från locken först"...tror Lina var lite trött också ;)  Sista 20 minuterna på detta pass är en riktig killer men benen kändes starka. Sa jag förresten att jag cyklade till Landala? 

Idag blev det en 45:a med Therese Nordström på Kungsgatan och senare en 55.a med Cie Rozenqvist på Landala. Ska se om jag hinner stoppa in en timme mage och ryggträning också.

Födelsedagsfirande


Igår så samlades vi för att fira Nathalies födelsedag hemma hos Annette och fick ett par timmars trevligt umgänge. Tråkigt att Pauline och farmor inte kunde vara med men bor man i Kristianstad respektive Uppsala så är det lite långt att ta sig för några timmars samvaro. Trevligt hade vi med god mat och dryck och jag tror Natta blev nöjd med presentutfallet också.

För att spara tid med bussbyten så tog jag cykeln vilket jag givetvis fick ångra när jag skulle hem igen. Ner till Korsvägen gick det med en rasande fart men sen blev det stopp. Man hade haft Gothia-cup invigning eller nåt på Ullevi och därifrån strömmade folk mot Korsvägen, eller ja, de strömmade åt alla möjliga håll samtidigt. Som en stor fet blobb som malde på utan att bry sig om vare sig bilar eller cyklister. Att möta en skock hjärndöda människor på cykel är inte det roligaste. Ingen flyttar på sig, eller ens upptäcker att man är där, förrän man nästan kör på dem och efter att de hoppat undan kommer nästa rad en halvmeter efter. Det tog en bra stund att "bana" sig igenom skocken som en värsta Ingemar Stenmark. Hoppas de snart åker hem igen.

fredag 13 juli 2012

Jag älskar arbete!

Den här veckan har jag jobbat "halvtid" eller egentligen haft semester halvtid. Jobbat på förmiddagarna, som jag ändå annars hade sovit bort, och tagit ledigt på eftermiddagarna. Gött att vara ledig efter lunch och bara göra roliga saker.

Igår så körde jag en asgrym 75-minuters spinning med Lina Fleetwood på Kungsgatan och hade Även Andréas som wingman på front row. Vilket jäkla ös det blev på det passet. Många där som körde Linas pass för första gången och de blev nog glatt överraskade. Vi skulle haft med oss Linnéa på front row också för att förstärka teamet lite men hon var tvungen att göra ett akut inhopp på jobbet istället. Jag körde passet med värk i korsryggen och var överlag nöjd med att fixa det hela utan att släppa av särskilt mycket.

Efter passet gick jag och Andréas ner till Danilo för att käka lite och för att titta på Linnéa där hon jobbar som kock. Som sagt, jag älskar arbete! Jag kan se på i timmar :)
God mat blev det och dessutom toppat med lite extra godsaker från köket både innan och efter. Stackars Andréas fick sin "heta" pasta med piri-piri, som Linnéa var helt säker på att jag beställt, ordentligt uppjusterad med kryddningen så vi switchade rätterna i halvtid så den stackarn fick andas igen :) Jäklar vad den tjejen kan laga mat!

Efter Linnéa slutat så gick vi in på Bergakungen och tittade på sena föreställningen av Spiderman. Mycket sköna effekter i den filmen. Man har nyttjat 3D-tekniken riktigt bra utan att överdriva för mycket men de bjöd ändå på en del hissnande åkturer. Riktigt bra var den med en skön blandning av action, spänning, kärlek och humor. Den kan varmt rekommenderas.


Telia bakåtsträvare i en tid av ökad kommunikation

Jag har en företagstelefon med ett abbonemang hos Telia som i princip innebär flat-rate. Abbonemanget innebär en rörlig kostnad per megabyte upp till ett maxbelopp på några hundra vilket i princip blir till ett fastpris då man når maxbeloppet på en dag eller två.  Anledningen är att vi ska kunna köra våra laptops utanför kontoret, mobilt med ett extra simkort, och ändå ha bra förbindelse. Lägg till detta smartphones med allt vad det innebär så är trenden helt klar; detta drar givetvis en hel del datatrafik.

Nu har det skett någon form av förändringar i avtalet och igår fick jag plötsligt en notifiering från Telia att då jag nått upp till maxtaket på datat dras hastigheten ner till slutet av månaden enligt gällande avtal. Mycket skumt - och olyckligt. Detta kom efter 2 veckor varav jag varit borta en vecka i skogen och inte gjort av med så mycket. 2,5 GB stod räkneverket på. Är det allt jag får per månad?? :-o Jag brukar dra runt sådär mellan 5 och 12 GB annars, lite beroende på.

Det känns som att i en värld där allt fler och fler blir mobila i sitt arbetssätt, där kraven på hastighet hela tiden ökar, där datamängderna ständigt ökar och priset per databit minskar, där går Telia i motsatt riktning och inför en begränsning på sina företagsavtal. Snart vill de väl att vi ska börja använda telegraf igen!


Jag har svårt att tro att mitt företag medvetet skulle förhandla till sig en sån här försämring med tanke på våra arbetssätt. Ska nog fundera på att byta leverantör, vi har några andra att välja på också. 


Bäst att sluta skriva här så inlägget inte blir för stort och kostar för mycket data ;)


Jag måste tillägga att dessa åsikter är till fullo mina egna och är på intet sätt förknippat med mitt företags synsätt eller åsikter. 


Jag kan också nämna att jag bor granne med Teliahuset i Göteborg (bara 150 meter bort) och jag har knappt 3G mottagning hemma, haha!

tisdag 10 juli 2012

Ouch!


Måndag, dvs igår, hemkommen från lilla vilsamma utflykten i skogen var det dags att ta tag i träningen igen. Jag körde en timmes axelrehab följt av en 75 minuters asgrym spinning med Lina (kan en spinning med Lina vara annat än asgrym?). Sista 20 minutrarna är...låt oss säga...väldigt speciella. Man börjar med en kadens på 70 RPM och ökar med jämna mellanrum upp till 120 RPM med samma belastning. 20 minuter(!) Sista 8 minuter är mördande :) Så jäkla kul jag hade!

Efter spinningen stötte jag på Cie i repan som ville ha lite hjälp med att flytta möbler så efter duschen så greppade vi en pizza på väg hem till henne och sen bar vi runt på soffor, fotöljer, skrivbord, soffbord, fler bord och en fet tjock-TV på Caroline Wijks sjuksköterskehem. Saker skulle upp på vinden och saker skulle ner. 

Vinden på detta bygget är rena krigszonen. Alla bara lämpar av alla prylar som en barrikad precis ovanför vindstrappan. Vi var mer eller mindre tvungna att klättra in för att hitta prylar...och avstjälpningsytor för det som skulle upp. Till slut fick vi ordning på prylarna och undertecknad drog hemåt efter ett gott värv.

Jag vaknade i morse med ajajaj i korsryggen och skyller detta på tjock-TVn! Är det någonting som är positivt för folkhälsan så är det platt-TV! Det är stört omöjligt att lyfta en tjock-TV utan att kröka rygg.

Spinningpasset idag med Lina blev också en höjdare med Linnéa som entusiastisk wingman men blev lite jobbigt mot slutet då man använder ryggen rätt mycket när man står upp och kör. Nu framåt kvällen när jag fått ligga ner och softa i soffan börjar det kännas rätt ok så det är bara på´t igen i morgon!   

Over and out!

måndag 9 juli 2012

Kollektiv semester

Förra veckan ägnade jag åt att vistas mitt ute i skogen i ett kollektiv av gamla vänner. Ja, kanske inte riktigt mitt ute i skogen och så gamla är inte vännerna heller för den delen även om några bättrade på åren under veckan.

Det blir svårt att sammanfatta en hel veckas intensiva aktiviteter och umgänge i ett enda inlägg men jag ska göra ett tappert försök i alla fall.
Bruno - en "Bolldog"
Ville man spela boll...i fred...fick hunden låsas in
När jag växte upp så samlades alla ungdomar med estniskt påbrå i Metsakodu, en liten anläggning med stugor och en hel del mark, i trakten av Mullsjö. Där hade vi både scoutläger och andra läger som t ex sport- och skytte läger eller konfirmationsläger. Vi har ett rätt stort gäng som träffades flera gånger om året på diverse läger och hade det kul. Förra gången jag satte min for på anläggningen var i mitten av 80-talet och det var i stort sett lika länge sedan jag träffade de flesta som var med. Några träffade jag i Stockholm för ett par månader sedan men annars har det varit många härliga återseenden.
Fika - en ständigt återkommande aktivitet

Förutom alla "gamla" vänner så har jag också fått förmånen att lära känna en del nya sköna människor både ungdomar och vuxna. Vi  var så där 8-12 familjer, beroende på när i veckan, med varierande mängd ungdomar i alla åldrar, totalt drygt 40 personer (och 2 hundar).




Zumban leddes av Linda

En normaldag bestod av minst en fast aktivitet på dagen, t ex volleyboll, brännboll, Zumba, Kurn - vilket är en estnisk variant på kubb (och mer hardcore), batik, diverse småpyssel och självklart stafetter!
Kurn - Stellan ska till och sopa mattan med motspelarnas uppställning
Varje dag hade vi så klart anordnad fika mitt på dagen för att hålla kaloriintaget uppe och middag, läs grillat, åt vi alltid tillsammans på kvällen. Nämnde jag bastu? Estländare och bastu. Det var bastu varje dag utom en - vedeldat såklart!
En riktig bastu!
Många historier har berättats på denna plats
Att komma tillbaka till Metsakodu var som att skruva tillbaka klockan, det sitter så mycket gamla fina minnen i väggarna där. Att bara sitta på en bänk i solen och hänga med folk - hur gött som helst. Vi gick promenader runt sjön, solade vid badplatsen, pillade med handarbeten, batik, vad man än kände för. Själv är jag mer för den tyngre sortens handarbete så jag, och några med mig, började hugga ved eller slipa knivar när rastlösheten satte in. Jag tror vi högg och staplade så där dryga 20 skottkärror ved på några dagar.

Tre födelsedagsbarn på samma bild med hela tjocka släkten
På torsdagen hade vi gemensam middag då var det 3 födelsedagar, Liisa, Aime och Mikael som firades under stor pompa och ståt. det var Indiskt på menyn och alla fick hjälpa till med att i "matlag" under Kaupos överinseende greja till de olika rätterna och tillbehören som behövdes. Vilken festmåltid det blev. Sent blev det också den kvällen. 


Vår alldeles egen Le grand chéf - Kaupo

Festmåltid!
Jag var ute och sprang runt sjön ett par gånger under veckan. Löpning är inte min grej och jag har ärligt talat inte sprungit mer än till bussen sedan 90-talet och knappt det men när axelskadan stoppade både brännboll- och volleyboll-deltagandet  så fick jag hitta på något annat sätt att jaga kroppen med. 5 km runt sjön blev en lagom sträcka följt av chins-, dips- och lite roddövningar.

Sista dagen körde vi stafetter och trots att det fanns en övning där som antagligen fått min sjukgymnast att ge skära tänder och ge mig bannor efteråt. Vi skulle springa/krypa snabbt på alla fyra och jaga en boll med huvudet vilket tar lite för hårt på pecsen när man ska ner och nicka bollen vidare. Men det blev all-in på den. Jäklar vad kul det var!
Mollie var den enda som höll sig på benen i denna snurriga  omgång

Här skulle man använda huvudet
Jag fick också en hel del fina bilder från denna härliga natur och sjön var rent av magisk en tidig morgon kl 4 med en slöja av sjörök i gryningen. Med detta härliga minne av både platsen och alla trevliga vänner så är det bara att se fram emot nästa gång vi kan återsamlas.

Tror den här bilden talar för sig själv


 Tack alla fina vänner för denna otroligt roliga vecka!