lördag 9 juni 2012

Har självdiagnosticerat axeln till "Subakromiellt Impingement Syndrom"

Jag fick i dagarna röntgensvaren från Carlanderska för axeln där man inte kunde påvisa några mjukdels-, skelett-, eller ledförändringar. Bra det. Mjukdelar tvivlar jag iofs på att man kan se nåt på röntgen om det inte är stora förändringar. Så länge det inte är "hårda" saker som gått sönder var det enligt läkaren bara att träna på i försiktig takt. Bättre att man rör på axeln än låter bli. Smärta ska man inte vara rädd för. Jag blev faktiskt erbjuden Kortison, inte för att det läker nåt utan för att jag får lättare att röra mig. Nej tack, jag vet vad Kortison kan ställa till med.

Jag har efter detta lagt lite tid på att leta runt på nätet efter axelskador och symptom och kommit fram till 2 olika alternativ. Det ena är en Labrum-skada dvs på broskleden. Ledskålen och broskleden funkar tillsammans som en sugpropp. En smäll eller ett kraftigt ryck kan slita loss en del av Labrum vilket medför att  man belastar musklerna mer än nödvändigt då de tappar sin naturliga avlastning. Det går också att nöta ner broskleden genom att vara mycket upprepade rörelser vilket inte är aktuellt i mitt fall.

Symtom är att man har smärtor upptill i axeln vid utåtrotation i abducerat läge dvs man sträcker ut armen rakt från kroppen, flexar armbågen och böjer den utåt. Då ska man känna glapp i axeln,  klickljud eller  instabilitet.

Det finns två tester man kan göra för att kolla om det kan vara broskleden: O’Brien och Kranks.



Kör jag detta fram och tillbaka så knäpper det betänkligt i axeln när jag vrider armågen utåt. Dock får jag inte nämnvärt ont vilket är bra.



Här känner jag i princip ingenting och inte knäpper det något heller.

Slutsatsen är att trots knäppningarna så är det inte fel på Labrum, vilket också antagligen hade synts på röntgen. Skönt det för operationen lär inte vara helt trivial: "Man går in i axeln genom öppen kirurgi, öppnar deltoideus, muskeln som går som ett delta över axeln, och syr fast den del av Labrum som lossnat."

Det andra alternativet är SIS, "Subakromiellt Impingement Syndrom", som är läkarspråk för inklämd sena. Det är den vanligaste orsaken till axelproblem och drabbar rätt stor andel människor varje år.  Aktiviteter med stort rörelseomfång som t ex tennis är en vanlig orsak till detta problem.

Det finns ett litet näbb-ben, akromion, som sitter ihop med leden mellan överarmen och axeln. Smärtan kommer från under detta näbbenet vilket gör det svårbehandlat och det blir lätt ett problem när man har så ont i axeln att man knappt vill röra den och därmed hämmar läkningsprocessen när axeln inte blir aktiverad. Därför Kortison för att ta bort smärtan så pass att man kan röra på axeln, vilket är en förutsättning så att man kan påbörja rörelseträningen.
Två tester finns även här att göra för att se om man reagerar med smärta; Hawkins och Neers tester.


Här kände jag ingenting överhuvudtaget



Denna lilla övning däremot var inte rolig alls och gjorde rätt ont vilket kan antyda skador på antingen biceps långa huvud som sitter fäst i skulderbladet i en lång sena som går via axelleden (vilket också läkaren var inne på) eller problem i rotatorcuffen.

Det verkar som SIS är sannolikast i mitt fall vilket är bättre än alternativet. Detta går att bygga upp med tiden igen även om det kommer att ta väldigt lång tid. Jag läste att prognosen för att träna bort en sån här sak är mellan 3-6 månader innan man får resultat.  Jag har hållit på i 1,5 månader och det känns redan lite bättre.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar