söndag 29 april 2012

Ett litet energiknippe


Efter att ha avhållit mig från att träna i ungefär en vecka och mest ägnat mig åt att släpa runt och plocka ur flyttkartonger så bestämde jag mig för att ta ett brejk i flyttbestyren och köra en spinning med bästa Cie Rozenqvist på SATS Landala idag.

Mitt kort är efter frysningen ännu inte aktiverat igen utan går aktivt igen den 1 maj (lite dumt datum kan tänkas med tanke på att inte en enda SATS anläggning har öppet den dagen). Cie fixade in iaf mig på en gästbokning och bjöd på ett enastående roligt pass.

Jag har hunnit glömma bort hur mycket energi och glädje denna lilla människa kan förmedla till en klass och jag njöt av varje tramptag (kan man säga så?). Nu är jag lätt mör i hela kroppen för passet var tufft, riktigt tufft. Höjdpunkten var en 12 minuters stående backe som var helt grym! Therese brukar köra 10 minutare  men detta tar priset. Blir nog en favorit i repris.

fredag 27 april 2012

Utkörd, uppkörd och inflyttad

I går morse körde jag ut från Uppsala på morgonen vid 8-tiden för att bege mig söderut mot Göteborg och nya lägenheten. Jag hann fram i god tid så jag hann få i mig lite mat innan jag fick ut nycklarna vid 15-tiden. Bilen när jag lämnade Uppsala var knökfull med pinaler och jag hade lite uppackning att göra redan i går kväll.

Idag fick jag hjälp av bäste Andréas att fixa med inflyttningen. Tidig väckning. Väckarklockan körde upp mig kl 5:45 och efter frukost plockade jag upp en lätt sömning Andréas. Vi hämtade ut lastbilen redan vid 7 vilket visade sig vara ett mycket klokt drag med tanke på att fem lägenheter skulle in i huset idag. Vi anlände med första lasset vid strax för halv 9 och hade väl nästa lossat allt när nästa gäng dök upp. Det får bara plats en bil i taget vid porten så först har kortast bärsträcka.

En riktig kämpe - Andréas
När vi kom med det andra lasset hade ytterligare ett gäng dykt upp och han precis backa upp till porten innan oss. Vi backade upp precis efter och använde baklyften för att komma så nära ett räcke så vi kunde langa grejer direkt över och korta sträckan till ett minimum. Vi delade på hissen och körde varannan gång.



Vi blev klara vid 12:45 och gick sen ner på den lokala pizzerian, Venus, för att få lite påfyllning i magen. När vi satt och käkade som bäst dök allas vår Linnéa upp från ingenstans så hon stannade en stund innan hon skulle vidare till centralen och ..just det,... Uppsala. Vi har bägge gått på Celsiusskolan.

Resten av dagen ägnade jag åt att plocka i flyttkartonger vilket jag fullständigt drunkade i. Att man samlar på sig så mycket grejer. Det värsta är ju att de saker man omedelbart behöver, hittar man givetvis inte.
En liten del av alla kartonger

Inflyttingen till huset ska ske under totalt 4 dagar under vilka man ska få in 26 lägenheter. Idag var vi fem som flyttade in. I morgon blir det 6. Full rulle. Dags att lägga sig. Jag har fått en försvarlig huvudvärk och ska upp tidigt i morgon för att hinna sno hissen innan det första flyttlasset anländer. Måste ner med en hög grejer till källaren för att skapa lite ytor.

Tack Andréas för hjälpen!

torsdag 26 april 2012

Råd med 24,000?

Här jag vi ett sjukhus som ska byggas om för en nätt summa av 6 miljarder. Undrar om det inte borde finnas utrymme till att pilla in några tusenlappar till sjuksköterskorna också?


tisdag 24 april 2012

Bättre än maten på Kronobergshäktet


Gårdagen bjöd på två roliga möten. Till lunch träffade jag Heino aka "Karriären" som jag inte sett på urlänge. Vi kom fram till att sista gången vi sågs var i 15-år åldern. Helt sjukt. Ändå kände vi igen varandra direkt, i mitt fall när han kommit innanför fokuseringsavståndet. Ser som Mr Magoo utan glasögon.
Det blev en långlunch i Kista Galleria pga svårigheter att få tiderna att gå ihop. Nästa gång vi är på samma ort ska det göras bättre.

Kvällen tillbringade jag på Kungsholmen med bästa Linda, bara några stenkast från Kronobergshäktet. Vi var på Olé-Olé, en fantastisk liten spansk restaurang med endast 14 sittplatser vid bord och sådär 10 barstolar. Det är alltid fullsatt och igår var inget undantag. Ska man ha ett bord där på helgen måste man boka i god tid, mycket god tid. Fantastiskt god mat, häktets mat håller nog inte samma klass ;). Vi tog in en massa tallrikar tapas och stoppade i oss tills det inte gick ner mer. Mycket trevligt som de alltid är i Lindas sällskap.



söndag 22 april 2012

Highlights..bright highlights!



Då jag har varit utan bostad i 8 veckor har jag tillbringat tiden med att jobba i Kista och bo i Uppsala hos min mamma i väntan på nya lägenheten. Under tiden har jag upplevt ett antal väldigt trevliga, roliga och udda saker. Många upplevelser faller snabbt i glömska men det finns några som sticker ut lite extra och som jag kommer att bära med mig under lång tid framåt.


Cyklisterna i Uppsala är något alldeles speciellt. I alla andra städer är hackordningen solklar, enligt lagen, fotgängare - cyklister - bilar. I Uppsala är det cyklister - fotgängare - bilar. Cyklisterna här färdas i en fjärde dimension, plötsligt uppenbarar de sig från ingenstans och efter att ha swischat förbi försvinner de tillbaka in i ingenstans. Högt och lågt, här och där. Egentligen ingen större förändring sen jag bodde här. Uppsala var, och är fortfarande, Sveriges Beijing.

Konserthuset, en spektakulär kub i aluminium och glas, som man smällt upp invid de gamla fina kvarteren vid Vaksala torg är ett exempel på saker som förändrats väldigt mycket. Påmminner till formen om ett kärnkraftverk och smälter inte riktigt in där den står. Den gamla fina Centralstationen som numera så fint kallas resecentrum har också fått sin beskärda del av nybyggnationer. Här har man däremot behållit den gamla stationsbyggnaden och kompletterat med en del annat. Det blir nog bra när det blir färdigt.


Upptåget mellan Uppsala och Upplands-Väsby har varit en källa till munterhet många dagar på väg till jobbet. Vid ett antal tillfällen, har glömt hur många, så har man meddelat att tåget skulle komma in på ett spår, t ex spår 8. Alla som stod på spår 7 sprang raskt över till spår 8, genom gångtunneln under spåren, och när tåget väl kom in glömde nån att slå om växeln och tåget kom in på spår 7 varav hela gänget var tvungna att springa tillbaka. Det är rätt fantastiskt hur en hop människor kan få vassa armbågar när man ska slåss om sittplatserna.



Den tillfälliga Träningen på SATS Uppsala kommer jag att komma ihåg länge. Dels pga platschefen Anders som gav mig en så bra deal att jag direkt tecknade ett 2 månaders kort, dels pga en fantastiskt duktig instruktör och fin människa, Anne Weyde, som jag cyklat för ett antal gånger och som snabbt kom att bli den som körde favoritpassen varje vecka. Framförallt 90-minutaren kommer jag att sakna.


Min Walkabout runt Uppsala som jag gjorde en dag för att se vad som förändrats sedan uppväxten var en skön upplevelse. Dels fick jag en lång skön promenad, dels  fick jag se det mesta från saker som förändrats till det oigenkänneliga till saker som är fortfarande är helt oförändrade sedan barndomen.


En grymt kul händelse var när jag hängde på mina gamla Estniska kompisar från ungdomstiden för att lira volleyboll en kväll. Askul att träffa en massa gamla vänner man inte sett sedan skoltiden! Sen kanske man inte ska gå ut fullt när man inte lirat på 30 år men gör man fel får man skylla sig själv - vilket jag nu gör - skyller mig själv alltså.

Jag passade också på att återknyta kontakten med några av mina gamla vänner t ex Mart, Piia, Musen samt Avo och Aime. Ruskigt trevligt att ses efter så många år och en fantastisk känsla. Många fler hade jag velat återknyta bekantskapen med men av olika anledningar blev det inte av. Förhoppningsvis hinner jag med ytterligare ett par stycken under de närmaste dagarna.

MENSA Uppsala passade jag på att träffa ett par gånger när jag inte hade något annat för mig. Jag var med på en fika på Upplands Nation och också ett mycket intressant föredrag om vattensplittring för framtida energi med efterföljande middag.

Om det kan räknas som en highlight vet jag inte men pizzabagaren på torget där jag bodde utmärkte sig med att ta extra betalt för pizzasalladen. Inte OK tycker jag.
Det visade sig också senare att ytterligare en pizzeria i trakten gjorde samma sak. Måste vara något som går här i stan. Låt oss hoppas det inte sprider sig till resten av landet.

Nu är det bara 3 dagar kvar innan jag tar mitt pick och pack och styr kosan söderut igen till min nya lägenhet dit jag flyttar in på fredag morgon. Tråkigt att lämna detta nu på sätt och vis när det hade funnits så mycket mer att hinna med. Samtidigt ska det bli kul att komma hem till Göteborg igen och få lite struktur på saker och ting.

torsdag 19 april 2012

Ni é la goa :)

Jag är precis hemkommen till Uppsala och kudden väntar. Det var upp 5:45 i morse och det blir samma tid i morgon så det blir följaktligen ett mycket kort inlägg.

Idag var jag varit i trakten av Danderyd, eller kanske närmare Täby (vad vet jag), på kvällen. Jag blev hembjuden till Avo och Aime som jag inte sett på runt 30 år, eller ja, vi sågs förvisso på volleybollen förra veckan men det räknas inte direkt.

Det bjöds på grillad fläskfilé minsann, grillpremiär för mig som inte längre bor i hus :-)
Vi åt och drack och tjötade och tiden bara rann iväg. Så otroligt trevligt. Ser redan fram emot att få träffas igen  i Metsakodu till sommaren och förhoppningsvis veckan innan i Göteborg.

Tack för en himla trevlig kväll! Go mat, go tjöt, ni é goa helt enkelt :-)

 

tisdag 17 april 2012

Skadeinventering

Höger axel gör fortfarande förbannat ont i vissa lägen så idag när gick till SATS så nöjde jag mig med en ynkans 30-minuters spinning och ägnade istället huvuddelen av tiden till att testa igenom en massa övningar för att försöka inventera vad jag axeln klarar eller ej. Resultatet blev väl inte så där särskilt upplyftande.

Rena axelövningar kan väl sammanfattas med rena katastrofen medan en del andra övningar funkade bättre. Problemet är ju armen sitter fast i axeln så belastningen hamnar på axeln oavsett.

Axelpress - nej.
Hantellyft åt sidan - nej.  Det gick nätt och jämnt med 4 kg, dryg 25% av normala vikter ett fåtal gånger. Det gör ont bara att lyfta armen utan vikter.
Hantellyft framåt - 30% av normalt.
Lyfta stång upp mot hakan - nej.
Inåtrotation - inga som helst problem :)
Utåtrotation - glöm det.
Bakåtrotation - inte det heller.
Hög rodd - 20% av normalt
Låg rodd - 50% av normalt
Lats 90% av normalt om jag drar exakt rakt neråt. Lite för mycket vinklat bakåt så är det inte lika kul.
Biceps curls med z-stång - 75% av normalt. Axeln tar tyvärr en del där.
Triceps - Inga problem.
Bröst - klarar knappt en armhävning utan att axeln ger sig.
Ta av och på en tröja - besvärligt.

Det blir att i huvudsak hålla sig till magövningar, ryggövningar på bänk, benövningar och spinning för att sedan komplettera detta med ytterst låga belastningar, mest att upprätthålla rörelsen, och låta smärtan styra under en tid så det hinner läka ut ordentligt.

Jag drabbades av något liknande men i betydligt mindre skala när jag testade Shape för ett halvår sedan. Övningen där man håller en stång framför sig med brett grepp och för stången över huvudet runt ner mot ryggen utan att släppa händerna ger en knepig vridning i axlarna. Där small högeraxeln första gången och sviterna efter det satt kvar i en månad även om det inte direkt påverkade vikterna nämnvärt.

Det är bara att gilla läget och köra på. Liten smolk i glädjebägaren blir att inte kunna köra de supergrymma Kinesispassen med Moa Richard fullt ut nu när jag kommer tillbaka. Hon lovade dock att sätta ihop lite specialövningar till mig utan så mycket axelpåverkan så jag borde kunna delta i alla fall. Sen vankas det 2-timmars spinning med Moa också :)

Kroppen är en helt fantastisk maskin egentligen. Till skillnad från alla de maskiner människan har hittat på så klarar kroppen av att reparera sig själv om man bara ger den rätt förutsättningar och omvårdnad.

söndag 15 april 2012

Tidernas kortaste volleybollkarriär

Efter att i torsdags ha varit med på volleybollträning för första gången på närmare 30 år så drogs jag med en hel del träningsvärkbåde i benen och armar. Volleyboll har ett lite annorlunda rörelsemönster än vad jag normalt är van vid vilket jag också hade räknat med. Träningsvärk är av godo och skapar muskeltillväxt.

Det som däremot inte är av godo är skador. Jag hade rätt ont i höger axel när jag kom hem på kvällen och ännu ondare på morgonen efter. Jag hade känt av det redan när vi övade smashar men jag trodde det var muskeln som protesterade. Träningsvärken släppte rätt snabbt men axeln värker fortfarande rätt illa. Jag har  svårigheter att lyfta armen rätt ut från sidan upp till axelhöjd utan att grina illa. Detta brukar jag i normala fall köra i gymmet med en 14 kilos hantel. Vissa vridningar går inte heller att göra utan smärta. Det känns som att det inte är något muskulärt utan någonting i leden som har fått stryk. Var nånstans i all den där röran på bilden ovan det är fel har jag inte en susning om men ont gör det.

Volleybollkarriären blev med andra ord superkort. Hur roligt det än var så kommer inte att våga lira mer nu. Jag är alldeles för mycket tävlingsmänniska för att låta bli att smasha om ett läge skulle visa sig.

Det är bara att acceptera att kroppen inte längre håller jämna steg med hjärnan. Visserligen är jag konditions- och styrkemässigt i mitt livs form men om inte lederna hänger med så hjälper det föga. Nu blir det väldigt kontrollerade rörelser i gymmet hädanefter och lätta vikter när axeln ska jobba. Jag hade sett fram emot att få börja köra lite Bodypump igen när jag kom hem men det sliter för mycket på axlarna så nu blir det gymträning och spinning som står på programmet de närmaste månaderna. Sen är det på´t igen när axeln är hel :)

Microsoft inte särskilt framtidssäkert?


Jag fick ett mail från Microsoft häromdagen som konstaterade att Marketplace från och med den 9 maj 2012 inte längre supportar telefoner med Windows 6.x.

Vad är det med det då?

Tittar man tillbaka i tiden ett antal år, innan alla Smartphones, så tillverkade man telefoner som var gjorda för att användas länge. Jag tror att jag faktiskt skulle kunna få igång de flesta av mina 15-20 gamla Ericsson telefoner jag samlat på mig sedan 90-talet. Anledningen är att de levererades "as is" med all nödvändig funktionalitet grundinstallerad.

Med Smartphones som kör operativsystem såsom Android, IOS (dvs IPhone) och Windows Mobile har verkligheten blivit en annan. Alla 3 har sina egna "Markets" där man kan hämta appar och greja med sin lur. Android har varit särskilt duktiga med både uppdateringar men även uppgraderingar av operativet till nya versioner. När Microsoft nu går in och slutar ge support till Windows Mobile 6.x så blir det många som köpt lurar för inte så länge sen som kommer att bli ledsna. Kraschar luren och jag måste fabriksåterställa den finns det inte längre några appar att hämta...nada!

Hur många versioner tillbaka skall man stödja? Microsoft kör 1 version, innevarande och den förra. Nu rullas Windows Mobile 8 ut och då dödar man 6:an.
Vad Android beträffar så kan man fortfarande få tag på appar till de tidiga versionerna av operativet. Android 4 är på väg ut och 2:an supportas fortfarande. Apple har inte släppt säskilt många versioner då de är hårt kopplade till själva lurarna så där är det inte heller några problem och man stöder de versioner man släppt.

Min gamla HTC Hero från 2009 lever fortfarande och går fortfarande att uppdatera från Android Market medan den jämförbart gamla Sony Ericsson Xperia X2 med Windows nu blir obsolet.

Kommer man som presumtiv Windows Mobile kund att våga satsa på en ny Windows 8 lur med bakgrund av att operativen kommer med allt tätare intervaller? Plöstligt släpper man Windows 9 och då är min 2 år gamla lur med Windows Mobile 7 osupportad fast den kunnat leva ett bra tag till.

lördag 14 april 2012

Pizzabagare hade dålig kläm på salladen

Kroppen var inte med när jag vaknade i morse. Jag kände mig lite hängig igår och idag fick jag känna på det ordentligt. Har softat hela dagen och inte gjort någonting. 

För att hänga på trenden och fortsätta med att göra ingenting så bestämde jag "oss" för att käka pizza till middag. Jag gick ner till pizzerian som ligger dörr i dörr nere på torget. Pizzeria Brantan, som uppenbarligen fått sitt namn av torget, var en leksaksaffär när jag växte upp här. En svindyr leksaksaffär måste tilläggas.

Pizzerian följer den andan visade det sig. När jag skulle betala för pizzorna, som ligger i prisklassen 65-80 spänn, så ville snubben ha 10 spänn extra för en pizzasallad(!) Pizzasallad, som är bland det billigaste man kan få, gjord på strimlad vitkål som nån klämt lite på med olja och vinäger. 10 spänn! Nä du!

Jag reagerade nog rätt häftigt på detta och det bara slank ur mig:
 "Hallå, pizzasallad ingår ju alltid!"
 "Nej, det gör det inte", svarade pizzabagaren.
"Jo *fnys*", sa jag, "jag har ALDRIG varit med om att behöva betala extra för pizzasallad!"
"Var då någonstans?", frågade bagaren.
"Öhh..ska vi ta och börja med resten av landet?", utbrast jag.
Lite pressad blev han väl så han backade lite.
"Bara för att du är så bestämd så får du salladen av mig men jag vill få förklara mig", sa han.

Sen kom det en utläggning om nåt med att köpa Mercedes utan fälgar och en massa dravel om att alla tillbehör inte alltid ingår och här ingår inte salladen.

Visst, jag köper det. Man kan prissätta på olika sätt. Men om det nu har blivit kutym att pizzasallad ingår när man beställer pizza så förväntar jag mig att det ingår sallad. Köper jag en Mercedes förväntar jag mig givetvis att det följer med fälgar. That's it. Inte krångligare än så.

Slutligen måste jag lägga in en liten passus om att det:
  1. det kanske är en Uppsala-grej att man tar betalt för pizzasallad.
  2. en ny landsomfattande trend håller på att sprida sig.

Oavsett vilket, pizzan var god men inget märkvärdigt. Salladen hade inte varit värd att betala extra för. Jag kommer inte tillbaka.

fredag 13 april 2012

Tabata-intervaller, så grymt!

Efter gårdagens volleybollträning så kändes kroppen sådär, en lätt "dislokerad" axel, ont på utsida lår, ont i fotleder och höger underarms insida (smashträningen kanske??)

In på SATS Uppsala för att köra lite bröstträning på vilket med tanke på axeln inte var helt 100 men det gick i alla fall med 15% sänkning av belastningen. Jag följde upp det hela med en halvtimma magträning för att sen springa bort till spinningsalen för dagens höjdpunkt, Tabata.

Tabata, en fantastisk träningsform som är intervallträning med ett grymt intensivt tempo där man verkligen maxar träningseffekten under ett minimum av tid. 20 sekunders maximal ansträngning följt av 10 sekunders vila. Man upprepar detta 8 gånger vilket ger en set av 4 minuter. Detta set följs av en period av återhämtning (läs träning med lägre intensitet) och så på detta igen några gånger.

Dagens spinningpass, med den bästa Anne Weyde, genomfördes helt i denna anda med undantaget av återhämtningen. Vila är mesigt...eller hur?
4 minuter Tabataintervall - 10 minuter backe, 4 minuter tabataintervall - 10 minuter backe...och så ytterligare en vända. Vem i hela friden behöver vila ;)
Grymt pass, taggad instruktör med en skön glimt i ögat och en ruskigt motiverad klass som gav allt - kan det bli bättre? Knappast!

Med bara knappt 2 veckor kvar häruppe har jag bara ett möjligt pass kvar med denna sköna instruktör vilket känns lite tråkigt men allt gott har ett slut. Jag kommer antagligen komma tillbaka en vecka i juli för att pilla med mammas sommarstuga - har jag tur så kanske det finns ett pass att haka på då :)


Knivman med JÄTTEFARLIG kniv i Uppsala Stadshus


Jag kom ut från min träning idag och gick till busshållplatsen på Vaksala torg precis som vanligt. Bussen brukar normalt komma efter ca 5-10 minuter lite beroende på när jag kommer dit.

Idag var det dels ovanligt mycket folk, dels väntade jag i en halvtimma utan att det dök upp nån buss. det där var inte riktigt sant för buss 4,6 och 7 stannar normalt vid hållplatsen, nu kom 110 och 115 och en massa andra bussar åkte bara förbi.

Efter att ha blivit rejält kall och börjat huttra gick jag de 2 kilometerna hem istället. Fortfarande ingen buss.

Väl hemma fick jag höra att det vid 16-tiden hade gått in en knivbeväpnad man, som fått utvisningsbeslut, i Stadshuset och hotat att ta självmord om inte beslutet upphävts. 

Stora torget, där nu Stadshuset ligger och alla bussar passerar, spärrades av och hela busstrafiken i Uppsala lamslogs vilket förklarar varför det inte dök upp nån buss när jag som bäst behövde den.

Man kan ställa sig frågan varför i hela friden man spärrar av hela Stora torget och lamslår i stort sett hela Uppsalas busstrafik i flera timmar för ett litet problem som att det står en snubbe inne i en anslutande lokal och det värsta som kan hända är att han blodar ner golvet med sig själv?! Alternativet att kniven skulle vara så jättefarlig att varenda kotte på Stora torget hade löpt risk att bli knivskurna känns onekligen lite avlägset.

Hade han haft en bomb, javisst, det är ju en helt annan sak. Nu lämnade personer lokalen och kom ut för han var ju ingen gisslantagare utan hotade faktiskt bara sig själv. Polisen kanske inte kände till detta kl 16 men det borde framgått med önskvärd tydlighet en kort tid senare. 

Ibland blir jag lite fundersam över hur hotbilder tolkas. Mer om detta på UNTs sida.

Tillägg: Kl 19 upgavs att Uppsalapolisen "odramatiskt övermannat" knivmannen som lagt ifrån sig kniven. Behöver man övermanna nån i detta läget kan man undra?

Sa jag att det snöar förresten? Brr.

Sopbils-race



Jag jobbar hemifrån idag. Behöver läsa in mig på lite programmeringslitteratur och det är skönast att göra detta halvliggandes i en skön fåtölj och fötterna på bordet, inte direkt en acceptabel sittställning i ett kontorslandskap :)

Vid 9-tiden hördes det plötsligt ett himla tutande och dieslar som startade upp. Kollade ut genom fönstret och fick se 3 sopbilar som stod på torget på linje. Gubbarna hade varit på Konditoriet och fikat nu när polisen äntligen lämnat stället :)


Sen drog de iväg hela gänget, ut mellan buskarna, ut på gatan och iväg som små skott. Det värsta racet!

Volleyboll-bambi


Dagens träningspass blev lite av det mer udda slaget vad mig beträffar. Jag blev övertalad, det var iofs inte såå svårt, av Mart Klaar att hänga på när det gamla gänget jag växte upp med lirar volleyboll på torsdagar.

Riktigt lyxigt blev det när jag först fick åtnjuta en god middag hemma hos Mart och Ann innan vi åkte till Skärholmens sim och idrottshall för att lira lite boll. Väldigt kul var också att en hel drös gamla vänner som jag inte sett sedan jag flyttade till Göteborg dök upp. Riktigt roligt. Det blev en dubbelriktad överraskning då MArt inte hade sagt att jag skulle komma.

Det blev en regelrätt volleybollträning med 1 timmes teknikträning följt av match där undertecknad förtvivlat försökte hänga med efter att inte ha rört en sån här typ av boll på närmare 30 år. Lite som Bambi på hal is där :)

Konditionsmässigt var det inga som helst problem men det finns ju en och annan muskel, framförallt för sidledsförflyttningar, som inte hänger med riktigt. Det kommer nog att kännas i morgon. Axeln har jag ont i men det är väl inte så konstigt när man viftar som en väderkvarn i stor iver att träffa bollen. Sen måste man få in reflexer om man ska göra nån nytta på planen. Det går ju inte att aktivt försöka analysera varje grej, det tar för lång tid.

Askul var det och har jag bara möjlighet så hänger jag på nästa torsdag igen.

tisdag 10 april 2012

Trippat fram som med snäv kjol

När jag vaknade i morse hade jag riktigt ont i benen. Träningsvärken var kännbar, mycket kännbar. Framsida lår, baksida lår, utsida lår, rumpan. För att inte tala om ljumskarna, jäklar vad det gjorde ont. Detta var helt förväntat då jag körde benträning i förrgår för första gången på nästan ett halvår och jag hade känningar redan igår. Andra dagens träningsvärk brukar vara värst.

Egentligen hade jag inga större problem på morgonen med att gå men efter att ha suttit still några timmar på en kontorsstol var det värre. Bara att försöka räta på sig och gå iväg och hämta kaffe, haha, vilket skämt. Där stapplade jag fram med pyttesteg, knappt en fot långa. Jag kan precis föreställa mig hur det är att trippa fram i en supersnäv kjol (förutom att DET inte gör ont).

Eftermiddagens träning idag skulle normalt ha varit ett 90 minuters styrkepass följt av 90 minuter spinning men då dels Anne inte körde spinningen idag, dels att jag tvivlade på om jag över huvudtaget skulle klara 90 minuter så bestämde jag mig för en kortare kombo. Det blev ett 30 minuters styrkepass följt av en 30 minuter spinning istället.

Nu ska man inte låta sig luras av att en 30 minuters gul spinningklass på SATS nödvändigtvis behöver vara enkel. Ger man järnet från början, dvs är uppvärmd innan man kommer in, bara lägger på belastning och aldrig släpper av så kan man köra slut på sig själv totalt. Lite jobbigt var det att stå upp då ljumskarna stötte i sadeln för varje tramptag när jag gungade från sida till sida men det var bara att plocka fram hornen, lägga på grymmaste minen, bita ihop och köra.

I morgon kommer det att ha släppt lite och på torsdag, lagom till Volleybollen, räknar jag med att kunna ta stora kliv igen!



måndag 9 april 2012

Walkabout i en stad där tiden delvis stått still

Med en fantastisk träningsvärk i benen och hamstringsen sedan gårdagens benträning och med rätt schysst väder utomhus bestämde jag mig i morse för att göra en walkabout i Uppsala för att kolla på vad som förändrats sen jag växte upp här.

Jag greppade kameran och begav mig iväg på något som till slut blev en 3-timmars promenad runt stan.


Min gamla grundskola, Brantingsskolan, är i stort sett oförändrad, sedan jag gick i där. Det är inte mycket som förändrats där inte. Bättre ventilation på taket ovanför matsalen, 60 meters banan är ersatt med en gräsmatta och rökrutan mot Gröna gatan är borta, thats it.


Celsiusskolan där jag gick i gymnasiet står också mer eller mindre oförändrad men tvärs över gatan söderut har (bilden nedan) det vuxit upp ett koloniområde där det innan var en stor gräsplan.



Precis invid gamla E4an vid korsningen mot Hjalmar Brantingsgatan finns en busshållplats för de som snabbt önskar lämna stan varthän resan än bär. Tittar man på skyltfloran kan man komma i stort sett vart som helst om man vill iväg från stan :)


De flesta stora gator i Uppsala som går mot centrum verkar ha haft den grundläggande idén att de alla pekar mot antingen Uppsala slott eller mot Domkyrkan. Vad stadsarkitekten tänkte när han tillät att man fick uppföra detta förskräckliga monument över modern dåraktighet på Vaksala torg, "Forsmark 4", kan man undra. Där man tidigare i Hjalmar Brantingsgatans förlängning såg Domkyrkan sträcka sig upp över gamla låga hus ser man nu några torn bakom en aluminiumfasad.


Över Vaksalaskolans gamla fina anrika byggnad ser man också detta metallschabrak som lite påminner om invasionsstyrkornas stålfasader i HalfLife 2.


Här är den, Forskmark 4, Uppsalas Konserthus i all sin "prakt"?


Lite coolt iofs om man labbar lite med vinklar och färger.



När jag närmade mig centralen, eller Resecentrum som det numera så fint heter, hittade jag denna intressanta cykel helt intejpad. 


En av bänkarna på den östra delen av Resecentrum.


Centralen är inte sig själv lik längre. Mycket glas och metall och det gamla stationshuset, som visserligen står kvar, försvinner nästan lite.


Uppsala är en cykelstad och det märks om inte annat framför Resecentrum där det antagligen finns fler cykelställ än i Bejing. Notera att denna bild är tagen på Annandag påsk då man kan anta att inte särskilt många har rest till jobbet eller plugget.


Walkabouten förde mig till Svandammen och Flustret där jag förvisso inte såg några svanar men desto fler måsar som slogs med änderna om de fåtal brödbitar som en del godhjärtade människor delade med sig av. 




Flustret.


Jag gick en tur söderut längs Fyrisån och den lilla hamnen där alla egendomliga små husbåtar låg, den ena knepigare än den andra. praktiskt med små hus på pråmar. Man slipper fastighetsskatten och man kan ta huset med sig när man flyttar. 



Studenternas idrottsplats måste man passera på en walkabout. Här låg isen fortfarande kvar efter bandysäsongens sista match häromveckan. Arbetet med att demontera läktarna var i redan full gång trots att det var helg.



Jag gick upp om S1:s gamla kasernområde där man numera inte hör ljudet av marscherande gröna män utan istället möts av tankens tystnad. Här är det numera ett Science Park där det bedrivs högteknologiskt tankearbete.


Efter S1 var det dags att röra sig längs Dag Hammarskölds väg bort mot Slottet. Akademiska sjukhuset såg i stort sett ut som innan med alla sjukhusbyggnader men det hade också tillkommit några nya byggnader.


Även på andra sidan Dag Hammarskölds väg har man börjat bygga. Jag tyckte att området sjukhuset låg på innan var väldigt stort men det räcker tydligen inte till. Här ska det byggas protonbehandlingsklinik mot cancer, Sveriges första.


Jag passerade slottet och gick sedan västerut förbi Botaniska trädgården och rundade sedan Uppsala kyrkogård där jag passade på att gå förbi och säga hej till farsan, mina morföräldrar och min moster som ligger där. Efter detta gick jag in mot centrum igen till de gamla fina kvarteren ovanför Domkyrkan.





Undrar om skorna tillhör de som struntat i skylten?


En typisk skylt för Uppsala kan man tycka. Inga regler gäller uppenbarligen om man är cyklist.



Platsen för den årligen återkommande forsränningen på Valborg.


Denna anrika byggnad på Stora Torget var tidigare en bank om jag inte helt missminner mig. Nu serverar Max hamburgare i denna lokal med kristallkronor och högt i tak.


  En lite öppnare planlösning av torget än när jag bodde här.


Skomakargatan, backen upp från Brantingstorg där jag växte upp. Jag var helt enkelt tvungen att gå förbi och kolla om den gamla cykelaffären fortfarande var kvar sedan jag var liten. Jajjemänn!
Ibland har tiden verkligen stått still!