onsdag 18 januari 2012

Lämnar Koh Samet mot nya mål

Idag var det dags att lämna den fantastiskt fina ön Koh Samet för att bege sig mot den totala motsatsen -  Rayong. Rayong är en större stad, huvudorten i regionen och jag valde den för att få en bild av stadslivet (och lite vila för huden också).

Dagen började med en god frukost på mitt lilla hotell med mina engelska värdar innan jag knallade iväg  norrut till stranden vid Ai Noh Na som, enligt hotellägaren, inte skulle vara så belamrad med folk som den västra stranden.


På vägen dit såg man många typiska thailändska boenden, ofta bara ett skjul vid vattnet. En del hus jag såg var helt öppna på sidoväggarna och framåt mot vägen. Bakväggen, och sovrummet längst in, bestod dock av solida väggar. Skönt med ventilationen - lite taskigare med insyn kanske.


Man kan kanske tycka att thailändare bor tråkigt med tanke på skjulen och att det ofta brukar vara lite skräpigt runt omkring. Thailändare älskar grälla färger. Man smyckar både det ena och det andra om man har ekonomi till det. T ex ett litet vattentorn.


När jag kom upp till den norra stranden vid halv 10-tiden fann jag den vara helt tom. Det var bara att välja plats :)  Jag stannade ca en timme och läste min bok, kollade in fiskebåtarna och bara njöt.


Det mörknade på söderöver och det såg ett tag ut som om det skulle börja regna. Dom hade lovat åska och regn till idag men det blev såklart ingenting av det. Vi vet ju hur metrologer fungerar. 


Självklart måste man bada på en sån otroligt fin strand. DEssutom med tanke på hur öde den var så var det heller ingen fara att lägga ifrån sig alla prylarna och bara hoppa i en stund.


Efter badet så gick jag tillbaka till hotellet och checkade ut. Efter detta blev det en lång och svettig promenad till hamnen i stekhet sol, nä det blev inget regn.

Väl på båten tillbaka till Ban Phe så blev det iaf svalt och skönt ett tag. Vi var en liten skara som skulle därifrån. En salig blandning av folk, allt från kineser till holländare.


 


Framme i Ban Phe så kollade jag upp varifrån bussen mot Rayong gick och hur den såg ut. "Den går på huvudgatan, är blå och tutar" fick jag reda på.  OK
Jag passade på att slänga i mig en lunch bestående av Chicken Red Curry och en öl innan jag gick ut och väntade på nämnda buss. Denna restaurangen hade jag testat innan med Björn och Nilla så det var ett säkert kort.


Mycket riktigt, så småningom dök där upp en blå Song Thaew som tutade som en "blå". Bara att vinka och man blev upplockad. Det gick inte fort genom stan. Jag antar att motorn var alldeles för hårt belastad av generatorn som skulle förse tutan med ström, haha.

Till slut när han väl lämnade stan och slutade tuta så gick det lite fortare och efter en halvtimma ungefär så hade vi väl tillryggalagt dom 20 kilometrarna till Rayong. Priset - endast 25 Bath (6.25)

Det är tur att man har en navigator i luren trots allt. Insåg plötsligt att Song Thaewen svängde av och jag inte skulle komma närmare hotellet. Det var bara att trycka på knappen och hoppa av i närmaste korsning. De sista 3 kilometrarna gick jag till fots i värmen innan jag kom fram till hotellet. Det blev ett bra träningspass där.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar