fredag 7 januari 2011

Blir detta ett kommunismens årtionde?

 


Kommer det att bli ett årtionde där vi ser ett allt mer ekonomiskt försvagat väst och ett allt starkare Kina? Kommer det att bli ett årtionde där råvarutillgången börjar sina och alla håller på sitt? Kommer det att bli ett årtionde där Kina kapprustar för att stärka sitt försvar? Det finns en uppenbar risk att de närmaste 10 åren att bli ett tidevarv där konvergerande krafter samverkar till att stärka den idag försvagade kommunismen och vända saker vi ser som självklara över ända.


Sedan det kalla kriget mellan öst och väst i princip har upphört med Sovjetunionens demontering så har det senaste årtiondet har i allt större utsträckning präglats av en kamp mellan 'nord' och 'syd', den så kallade kristna västvärlden mot den muslimska världen. Krig och terrordåd har avlöst varandra och självmordsbombare har börjat bli, om än inte vardagsmat, något man måste räkna med och skydda sig mot i många länder. 


Tidigare när fokus för västvärlden låg i att skydda sig mot den stora stygga björnen i öst så lade man sig inte så mycket i vad som hände i de muslimska länderna. Visst, man knöt kontakter och skeppade vapen för att få över länder på 'sin' respektive sida men de lämnades i stort sett i fred. Nu när en mycket stor del av kommunismen försvunnit har man i allt större utsträckning börjat lägga sig i vad som händer i de muslimska länderna och det har givetvis skapat en del spänningar. Rätt eller fel? Inte min sak att avgöra men det brukar aldrig vara ens fel att två träter.


Kina är det sista kvarvarande kommunistväldet att räkna med. Nordkorea då? Det är pyttelitet att det knappt räknas. Medan vår uppmärksamhet har riktats mot terrorism och självmordsbombare har Kina snyggt manövrerat sig fram i världspolitiken trots händelser som av väst ses som allvarliga brott mot mänskliga rättigheter. Man har visat exempel på ökad öppenhet, man har visat exempel på lättnader i handel med övriga världen osv, saker som ser bra ut i våra ögon. Synar man saker lite närmare så är det fortfarande ett kommunistiskt styrt land med allt vad det innebär. Barnarbete, dåliga arbetsförhållanden, dåligt miljötänk, listan blir lång.


Kinas ekonomiska tillväxt


Kina är idag en ekonomisk raket. Allt fler företag lägger sin produktion i Kina pga den låga lönenivån. Kineserna producerar produkter i en takt vi aldrig sett innan och de västerländska företagen tjänar grova pengar på att ha produktionen i Kina. Kineserna är väldigt duktiga hantverkare och också väldigt duktiga affärsmän. Det är inte så underligt att allt också kopieras i detta land. I samma fabriker där det tillverkas orginal-märkesvaror sitter arbetare  och tillverkar kopior. Inte undra på att man knappt kan skilja produkterna åt. Det finns mycket pengar finns att tjäna på kopierade produkter och då man inte har riktigt samma synsätt på kopiering som vi har så går det att bli rik på kopierade produkter. Som sagt, kineser är duktiga affärsmän. Lägger man till en människosyn som gör att man kan töja rejält på arbetstider och förhållanden och också utnyttja barn till billig produktion så har man en oslagbar konkurrensfördel. Ju mer produktion som läggs i Kina desto mer beroende blir vi av Kina i och med att vi vänjer oss vid en viss prisbild på varor samtidigt som vi själva glömmer hur man producerar nödvändiga saker. 


Som alla andra tillväxt-länder så kommer också Kina att få en snabbt växande medelklass som kommer att ställa krav på välfärd genom ökad konsumtion vilket leder till högre löner men också större avsättning av varor på den inhemska marknaden. En ökande kinesisk konsumtion kommer att kräva en allt högre råvarutillförsel annars kollapsar den kinesiska produktionsapparaten. Därför är Kina är också väldigt aktiv i att investera sina inkomster utomlands. Kina försöker t ex köpa hela oljefält i exempelvis Sydamerika och Kanada. En sådan utveckling kan sluta med att olja längre fram i tiden inte kan köpas för pengar, utan kommer att ingå som spelbrickor i framtida geopolitiska allianser. 


Kinas militära tillväxt


Militärt råder upprustning i Kina. Kina är det land som kommer på andra plats efter USA i sina försvarsanslag. Kina har officiellt sagt att man ska ha en 18% ökning av anslagen i år till 330 miljarder kronor kanske en 10-del av USAs budget. Många experter anser att anslagen i själva verket är 2-3 gånger högre. Notera också att man får mycket för pengarna i Kina, det är därför alla lägger produktionen där. Får man ut 3-4 gånger mer per investerad krona än USA så är man ikapp. Försvarsanslag heter det så fint men Kina ändrar sin doktrin från rent försvar till en mer offensiv hållning och bygger upp flygvapen, marin och kärnvapen. Kärnvapen skall kunna avfyras från järnvägsbaserade, marina och luftburna enheter. Hela förändringen beräknas vara slutförd 2050 men kommer sannolikt att kunna bita ifrån sig ordentligt långt tidigare. Ett nytt antimissilsystem har provskjutits i januari förra året, i Taiwansundet har 1500 kryssningsrobotar utplacerats och detta sätter press på USAs dominans i Stilla havet. Också länderna runt Kina har anledning att känna oro. Som före detta militär så blev jag itutad att det inte är antalet flygplan, kanoner eller bomber som räknas, till slut är det soldaten som står på den erövrade höjden som räknas. Kina har många soldater, många.


Världens råvarutillgångar


Vi närmar oss raskt en punkt, en punkt där råvarorna börjar ta slut. Olja har länge varit en av de viktigaste råvarorna som påverkat mänsklighetens tillväxt. Faktum är att tillgången på billig olja har varit nyckeln till varje högkonjunktur. Vi närmar oss nu en punkt där oljan långsamt håller på att ta slut. Peak Oil är ett begrepp som pekar på den tidpunkt där den maximala oljeproduktionen har uppnåtts för att därefter minska. Kjell Alekletts forskargrupp beräknade 2007 att peak Oil kommer att inträffa mellan 2008 och 2018, andra mer optimistiska forskare tror att det kan dröja ända till 2030. 


Den stora frågan är; kommer det att bli fler högkonjunkturer efter Peak Oil? Det tekniska samhälle vi nu lever i är så bortskämt med billig och en till synes obegränsad oljeenergi, att vi kommer att behöva ompröva våra sociala beteenden, näringslivets struktur och våra tekniska tillämpningar när oljebristens dagar kommer. En del av oljan kan ersättas med andra alternativ, frågan är hur mycket.


Det finns värre bromsklossar för världsekonomin än oljebrist. Förutom Peak Oil finns det andra liknande områden som t ex som Peak Phosphorus vilket pekar på att fosfor, som används i gödningsmedel och är vital för jordbruket, kommer att inträffa runt 2030.  Metaller är också ett stort problem; i framtiden kommer världen uppleva brist av massor av metaller. Nickel pyr redan i fogarna, koppar står på tur, liksom guld. Alla väsentliga komponenter i industrin. Den som sitter på dessa tillgångar kommer i framtiden att ha stor makt.


Konvergens


Den konvergerande mardrömmen skulle vara om råvarutillgångarna runt om i världen börjar sina och Kina äger en stor del av dessa tillgångar. Samtidigt kräver den snabbt växande kinesiska välfärden allt fler produkter och föda. Västvärldens produktion som flyttat till Kina gör oss beroende av den Kinesiska exporten men vi får själva inte del av den i den omfattning vi behöver då kineserna går före. Lägg till detta att den kinesiska krigsmaskinen är tillräckligt stark för att Kina ska kunna försvara sina tillgångar mot vem som helst. Kina kommer att bli ett framtida maktcentrum. Kanske inte detta årtionde men kanske nästa.


 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar