söndag 11 april 2010

Estlandsresan - Del 2 - Västkusten

När vi vaknade på morgonen var vädret inte alls lika inbjudande som dagen innan när vi traskade runt i Tallinn. Det var låga moln och det regnade lätt. Det var dags att åka söderut mot trakten av Pärnu som ligger vid västkusten och hitta gården där mamma tillbringade somrarna som barn.

Moderniseringen och utvecklingen har börjat i städerna, främst i Tallinn, så ju längre ut på landsbygden man kommer dessto längre tillbaks i tiden förflyttar man sig. Det var intressant för ungdomarna att få se hur det såg ut förr i Estland (och även i Sverige) och framförallt få se hur farmor växte upp.

För att ta oss runt i Estland hade vi hyrt en bil och vi hade turen att få en splirrans Merca C180 som bara gått 14 km! (den köptes in samma dag som vi la beställningen). En ren fröjd att köra! (och den drog många blickaar till sig ute på landsbygden för att inte tala om i Narva)

Att åka sydväst i Estland är som att ta sig till Skåne ungefär. Det är väldigt platt och relativt öppen terräng till skillnad från t ex den sydöstra delen, vilken vi aldrig han med, som ser ut som lite som Fylke med små böljande kullar och dalar. En annan kul sak med södra Estland är alla storkar. Det fullständigt dräller av storkbon (med tillhörande storkpar).

Vi skulle ta oss till Rame, en by som ligger strax norr om Pärnu, ca 1km från kusten. Mamma har dåligt lokalsinne och jag hade inte varit där på mer än 10 år (och då var det på sommaren med grönska) så vi antog att vi skulle bli tvungna att leta runt ett tag.

Efter någon timmes körning varav de sista milen på rätt dålig grusväg kom vi så äntligen fram till den lilla byn Rame som består av ca 6 hus. Plötsligt, efter en kurva, plingade det till i huvet och ett antal flaggor höjdes; gård med grönt hus till vänster, väg 90 rakt ut till höger, liten väg in till vänster i en bakåtböj och ett halmtak ett par hundra meter innanför - vi var framme. Mamma kände inte igen sig alls utan ville åka vidare. Jag körde in på den lilla vägen som var delvis översvämmad och några hundra meter in i skogen ända fram till den gamla gården för att alla skulle slippa vada och få behålla fötterna torra. Då började även mamma bli övertygad.

Gården var i riktigt dåligt skick, rent uselt faktiskt med den stod kvar iaf. När vi var där för lite mer än 10 år sedan bodde det en gammal alkoholiserad gubbe och det var rätt illa åtgånget redan då. Nu stod det tomt men det fanns tecken på att någon ändå hade varit där rätt så nyligen. det låg t ex inte alltför gamla fimpar lite varstans.

Vi ägnade en bra stund med att dokumetera, kika in genom alla fönster och dra i alla dörrar innan våra magar började protestera och det började bli dags för lunch. Vi tog oss de sista milen ner till Pärnu (en stad som Varberg eller nåt med fina långa sandstränder). Dock blev det inte många bilder tagna i Pärnu för alla var så hungriga. Dessutom kommer det mer till sin rätt på sommaren.

Efter att ha ätit ville alla åka tillbaka till Tallinn och shoppa så det var bara att ge sig av norrut igen.

Nästa dag var det dags för Narva - rakt österut från Tallinn vid den ryska gränsen. En helt annan sida av landet med bara ryssar och tung industri. Mer om detta i nästa inlägg.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar