söndag 25 april 2010

Fästingar och människor samma skrot och korn?

Så här års är det dags för de sedvanliga artiklarna om den kommande fästingplågan. Saxat ir dagens GP kan man läsa om vissa likheter till människorna...

Do sälja den bil? jag kopa den bil!

Jah har ägnat ett par veckor åt att försöka sälja vår gamla krockade Mitsubishi Carisma på blocket. Med intryckt bakdörr och skärm från en busskrock och en något justerad front så kan man inte få ut något fullpris för bilen. Det kostar alldeles för mycket att reparera.

För att testa la vi priset på över 30-tusen för att se om det fanns någon som var intresserad. prisbilden på okrockade diton ligger på runt 50-tusen.

Inte många hörde av sig, en och annan med skambud som 'jag tar den för 15000 så får du en snabb affär' men inget seriöst.

Andra exempel är:

'jag är intreserad av bil... jag bejuder ¨på 19000kr tack'

eller

'jag ska betala 19000kr.Bilen behöver 9000kr extra för din krokte.Tänka på 19000kr kontant direkt.'

eller

'jag bor i norrköping och jag har bara 22000kr om du vill sälja den bil jag ska komma till dig och köpa den bil'

Vi sänkte priset till strax under 30-tusen för att bli av med skiten. Den kostade trots allt skatter, försäkringar och boendeparkering bara att den fanns där. Jag blev helt nerringd och nermailad. En hög med mail med et ena mer hårresande skambudet efter det andra. Vad tror folk? Finns det nån som säljer en vara till någon eftar att ha blivit förolämpad? Inte jag iaf.

Jag hade bokat in en kille till kl 10 på lördag morgon som kom norrifrån, Oslo eller nåt. Nästa, från Malmö, ville komma kl 9. Sen ringde en kille från Helsingborg och tjatade till sig att komma redan på torsdag kl 17. Han var så på att han tyckte att jag skulle ta bort annonsen från Blocket för han skulle bara ha bilen (är du dum eller?).

Kl 14 på torsdag ringde han och sa att han skulle komma vid 5 på fredag. Bara för att stämma av med honom dubbelkollade jag överenskommet pris. Du hade han 'missuppfattat' priset till 5-tusen mindre än vad vi hade sagt (och det sades många gånger).

Yttterligare 2 killar ringde på torsdag vid 5 tiden och den ena dök upp redan vid 7 och vi gjorde affär. Jag skickade SMS till alla som skulle komma för att titta för dom i god tid skulle bli informerade och slippa åka i onödan. bara några minuter senare blev jag utskälld i telefon av snubben från Helsingborg för att han minsann var först och hade blivit lovad bilen. Dumjävel! dels var han inte först, dels dök han inte upp på överenskommen tid - inte mitt fel att han dribblar bort bollen.

Den enda som hörde av sig och tackade för informationen var en kille med ett namn som jag faktiskt kunde uttala.

Nu är väl bilen som bäst på väg ner mot forna Jugoslavien fullastad med begagnade prylar som snubben (som för övrigt var både seriös och trevlig) ska tjäna sig en hacka på. Plåtjobb lär vara billigt där.

torsdag 22 april 2010

Ur askan i elden...

...eller 'en dag med SJ'

I går skulle jag till Kista och som vanligt var det meningen att det skulle flygas till Bromma. Pga denna vulkan som jag inte ens ska försöka stava till så hamnade jag i en situation som tvingade mig att ta tåget istället.

Tåg har aldrig varit ett alternativ tidigare när vi bodde i Onsala. Transporttiden till stan var lika lång som till Landvetter. Tidsförlusten varje dag blev för stor helt enkelt. Nu hade jag plötsligt inget val.

Jag hamnade på ett långt X2000, mycket långt X2000, i själva verket 2 kompletta X2000 tågset som dockats ihop till en enhet något längre än den längsta perrongen i Göteborg C. jag satt i den första vagnen vilket fick mig att börja undra om jag skulle gå till Stockholm. På vägen fram såg jag flera personer som normalt brukar stå på Landvetter vid gaten till 6.40 planet till Bromma. Tåget var helt fullsatt. Snacka om att SJ tjänar pengar på detta.

Resan upp gick non-stop utan försening(!) och var allmänt behaglig. Sov bort en stor del av tiden. Framme i Kista var jag 9.30 istället för kl 8. OK, jobbar man ca 1 timme så går det på ett ut.

Hemresan blev sen, tåget gick 19.10 och jag var inte hemma förrän vid strax före 23. Stannade vid varje mjölkpall på vägen, ja nästan iaf.

I det stora hela så var det rätt OK att åka tåg. Det finns en del fördelar; man kan ha datorn på hela tiden, det finns tillgång till Internet, bra med benutrymme, inget lock i öronen och man slipper dessa j..la säkerhetskontroller. Restiden är en nackdel, det tar ca 3 timmar längre tid per dag. Man får åka hem lite tidigare och jobba ett par timmar på tåget istället. Hittar jag bara en kombination med ett snabbt direkttåg tillbaka så jag är hemma runt 8 så är detta ett alternativ att tänka på i framtiden. Det blir billigare för firman också.

Det ni! Det var det inte många som trodde att jag skulle erkänna :-)

söndag 18 april 2010

Aftonbladets journalister rena mesarna!

Aftonbladets journalister måste vara bland det mesigaste som finns. Såna där som pissar ner sig så fort någonting skiljer sig från det trygga normala. För några månader sedan när det snöade så skrev dom om skräckväder.

Nu är det ett litet vulkanutbrott på Island, ja...jag vet... flygtrafiken påverkas, men att börja babbla om panik redan i detta skede antyder väl en del om Aftonbladet.

fredag 16 april 2010

Oäkta äkta?

Hur tänker man här egentligen? Hur äkta känns den grekiska kebaben med endast svenska råvaror?

torsdag 15 april 2010

Företagsamt!?

Jag var uppe i Kista i början på veckan och sprang på en kul detalj i fikarummet. Ett bra sätt att hålla möblerna rena är att se till att folk inte sitter på dom.

söndag 11 april 2010

Estlandsresan - del 3 - Narva

Dag 3 av vår resa till Estland hade vi avsatt till att besöka en helt annan del av detta land - Narva. Narva ligger vid den ryska gränsen, 21 mil från Tallinn och bara 12 mil från St Petersburg. Det som utmärker Narva förutom de 2 mäktiga borgarna som ligger bara några hundra meter från varandra på ömse sidor om floden som utgör gränsen, är den tunga industrin och alla ryssar.

Narva var det mest rysstäta området under okupationen, det var där mycket av den tunga industrin förlades med närhet in mot övriga Sovjetunionen. Här fanns brytning av oljeskiffer, 2 enorma kraftverk för oljeskiffret, kemiska industrier som spydde ut sin skit i Östersjön och antagligen en massa annat vi inte känner till. Befolkningen var nästan uteslutande ryssar för att arbeta i dessa känsliga industrier.

Nu, hela 19 år efter frigörelsen från Sovjet, ser det fortfarande för jävligt ut. Många av industrierna är övergivna, fönster gapar tomma. Oljeskifferbrytningens spår med enorma svarta högar (läs berg) av slaggprodukter syns på lång väg. Enorma komplex med arbetarbostäder står lite varstans, tråkiga och sovjetgrå, byggda av grå tegelstenar gjorda av pressad aska (ser tråkigt ut, håller inte särskilt länge innan det börjar vittra sönder och det går inte att fästa någon form av färg eller puts på dom). 83% av befolkningen i Narva är fortfarande etniska ryssar vilket antagligen är anledningen till att det inte händer så mycket. Till skillnad från Esterna vill dom ju inte ha någon förändring. Det blir antagligen bättre när den gamla generationen ryssar ersätts med en yngre.

T o m Leninstatyn står kvar, väl undangömd i borgen bara ett stenkast från den ryska gränsen, där står lenin och pekar 'hemåt' mot ryssland. Den stod mitt på torget innan men har fått en mer passande plats numera. Från början skulle den tas bort helt, precis som i resten av landet, men tja...andelen ryssar var för stort. Vi såg faktiskt några ryska tanter stå och sukta vid ett annat kommunist monument med en röd stjärna på. Detta var också den enda platsen vi besökt som fortfarande hade skyltar i affärer på ryska och priser i rubel.

Vi tog en titt i borgen och åkte runt i staden för att se hur det såg ut. Det finns inte mycket kvar av ursprungsbyggnader. Det mesta är uppfört av kommunisterna på 50-60 talet. Maten intog vi på Narvas finaste resturang, den Gyllene Måsen, som hittat ända dit. En Big Mac går alltid ner!

Det blev mycket intryck denna dag. Det gick att föreställa sig hur det såg ut på rysstiden. Detta är ytterligare en helt annan sida av landet.

Fler bilder från Narva hittar du i bildbanken.

Estlandsresan - Del 2 - Västkusten

När vi vaknade på morgonen var vädret inte alls lika inbjudande som dagen innan när vi traskade runt i Tallinn. Det var låga moln och det regnade lätt. Det var dags att åka söderut mot trakten av Pärnu som ligger vid västkusten och hitta gården där mamma tillbringade somrarna som barn.

Moderniseringen och utvecklingen har börjat i städerna, främst i Tallinn, så ju längre ut på landsbygden man kommer dessto längre tillbaks i tiden förflyttar man sig. Det var intressant för ungdomarna att få se hur det såg ut förr i Estland (och även i Sverige) och framförallt få se hur farmor växte upp.

För att ta oss runt i Estland hade vi hyrt en bil och vi hade turen att få en splirrans Merca C180 som bara gått 14 km! (den köptes in samma dag som vi la beställningen). En ren fröjd att köra! (och den drog många blickaar till sig ute på landsbygden för att inte tala om i Narva)

Att åka sydväst i Estland är som att ta sig till Skåne ungefär. Det är väldigt platt och relativt öppen terräng till skillnad från t ex den sydöstra delen, vilken vi aldrig han med, som ser ut som lite som Fylke med små böljande kullar och dalar. En annan kul sak med södra Estland är alla storkar. Det fullständigt dräller av storkbon (med tillhörande storkpar).

Vi skulle ta oss till Rame, en by som ligger strax norr om Pärnu, ca 1km från kusten. Mamma har dåligt lokalsinne och jag hade inte varit där på mer än 10 år (och då var det på sommaren med grönska) så vi antog att vi skulle bli tvungna att leta runt ett tag.

Efter någon timmes körning varav de sista milen på rätt dålig grusväg kom vi så äntligen fram till den lilla byn Rame som består av ca 6 hus. Plötsligt, efter en kurva, plingade det till i huvet och ett antal flaggor höjdes; gård med grönt hus till vänster, väg 90 rakt ut till höger, liten väg in till vänster i en bakåtböj och ett halmtak ett par hundra meter innanför - vi var framme. Mamma kände inte igen sig alls utan ville åka vidare. Jag körde in på den lilla vägen som var delvis översvämmad och några hundra meter in i skogen ända fram till den gamla gården för att alla skulle slippa vada och få behålla fötterna torra. Då började även mamma bli övertygad.

Gården var i riktigt dåligt skick, rent uselt faktiskt med den stod kvar iaf. När vi var där för lite mer än 10 år sedan bodde det en gammal alkoholiserad gubbe och det var rätt illa åtgånget redan då. Nu stod det tomt men det fanns tecken på att någon ändå hade varit där rätt så nyligen. det låg t ex inte alltför gamla fimpar lite varstans.

Vi ägnade en bra stund med att dokumetera, kika in genom alla fönster och dra i alla dörrar innan våra magar började protestera och det började bli dags för lunch. Vi tog oss de sista milen ner till Pärnu (en stad som Varberg eller nåt med fina långa sandstränder). Dock blev det inte många bilder tagna i Pärnu för alla var så hungriga. Dessutom kommer det mer till sin rätt på sommaren.

Efter att ha ätit ville alla åka tillbaka till Tallinn och shoppa så det var bara att ge sig av norrut igen.

Nästa dag var det dags för Narva - rakt österut från Tallinn vid den ryska gränsen. En helt annan sida av landet med bara ryssar och tung industri. Mer om detta i nästa inlägg.