lördag 6 februari 2010

Augmented Reality

En term som i allt större omfattning berör oss i vardagslivet är 'Augmented Reality' eller förstärkt verklighet som man skulle kunna kalla det på svenska.

Det är framförallt den nya generationen telefoner, iPhone och Android telefoner, som realiserar den här typen av funktionalitet.

Augmented Reality är att lägga på 'lager' av nyttoinformation på en existerande bild av verkligheten. Detta har redan funnits i årtionden - i militära sammanhang. Head-up displayer som i flygplan projecerar stridsdata på fönstret framför piloten för att snabba upp beslutsprocesserna i strid.

Man har börjat med att även projecera trafikdata till förare i en del nya bilar men framförallt har den nya generationens touch-telefoner, med inbyggd GPS och kamera, fört fram nyttan till konsumenterna. det är bara att rikta kameran på sin telefon i en rikting och få reda på avståndet till närmaste Max restaurang eller få reda på vad huset 200m bort är till salu för.

Ett bra exempel på applikation är 'Layar' för Android. Applikationen innehåller ett mycket stort antal lager som man kan välja mellan. Jag testade t ex med att lägga på ett lager med twittrare. Genast visades en radarbild med ett antal punkter varvet runt och medans telefonen rotarades runt kunde man se att 'Sven Svensson' hade haft synpunkter om 'ditt och datt' 40 m bort. Kul!

Restauranger, mackar, bankomater, fastighetspriser, twittrare, sevärdheter...you name it. Allt kan man lägga på som lager.

I en värld av Web 2.0 där allt handlar om kommunikation, communities och personalisering passar detta egentligen inte riktigt in. Överlagrad realtidsdata på en verklighet ligger lite längre bort i tiden innan det hamnar 'i var mans mun'. Visst, det finns redan men alla kan ju inte springa runt hållandes en telefon utsträckt framför sig. Det kommer att krävas lite bättre interface innan det blir riktigt användbart.

I en snar framtid när nästa generation verktyg, låt oss kalla det Web 3.0, finns kommer verkligeten att se lite annorlunda ut; alla kommer att vara ständigt uppkopplade, varenda pryl vi har är ansluten till molnet, allt vi vill ha tillgängligt kommer vi åt var vi än befinner oss, allt vi gör stöds av situationsanpassad realtidsdata när vi behöver detta.

Tänk ett scenario när vi går ner mot busshållplatsen. När vi närmar oss dyker data upp i våra glasögon (coola shades givetvis) som talar om när nästa buss går.

Väl framme vid destinationen ser vi snabbt att en av våra kontaker befinner sig 200 m bort. Går bort och snackar en stund - ska vi fika? Närmaste fik ligger där borta ser man i sin display i glasögonen - överlagrat på verkligheten - närmare information om priser och utbud går att ta fram på head-upen, röststyrt givetvis.

I trafiken får vi realtidsdata på head-up displayer om köer, bensinmackar, rastplatser, serviceställen, (poliskontroller) etc.

På jobbet kanske man gör en tjänsteresa och besöker ett annat kontor och hamnar i ett rum någonstans med sin dator. Ett litet fönster informerar om att jag har ett parkollegor i närheten (baserat på information om deras placering och att dom är online just nu - kul, då kan vi ta en fika). Givetvis så finns information om närmaste skrivare och vad som står på matsedeln till lunch på de närmaste restaurangerna.

Har man inget jobb kan man strosa runt på stan och få överlagrad information om lediga platser medan man passerar olika företag.

Möjligheterna är enorma och mycket av detta finns redan idag i våra smarta telefoner, men som all annan teknik gäller det att tillhandahålla tekniken på ett så användarvänligt sätt att människor lätt tar det till sig och finner det användbart. Är det jobbigt eller krångligt att använda blir det bara en klick tokiga early adopters som kommer att testa. Rent tekniskt finns det egentligen inga begränsningar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar