fredag 16 oktober 2009

Dagen efter

Det är nu dagen efter operationen av min tennisarm och jag har lyckats med att få några timmars sömn på förmiddagen efter en fantastiskt fin cocktail med morfin och annat.

Dags för en liten recap som någ kommer att ta tid att knacka ner nu när jag tvingas skriva ehändig pekfingervals som en polis;
jag anlände igår till Kungsbacka sjukhus vid 9-tiden och fick då ta på mig en städrock, en transparent grön basker och ett par mycket underliga tubsockar av gasbindetyp + tossor på fötterna. Frukosten den morgonen hade bara utgjorts av en kopp kaffe och ett glas äppeljuice. Väl på plats i sängen fick jag ett rejält kosttillskott av en massa piller som skulle vara bra 'sen'.

Jag låg där och väntade till ca 10:30 innan det var dags att gå in till operationsrummet. Innan detta hade jag haft lite pillowtalk med narkosläkaren, som kände igen mig sen förra gången för 2 år sedan (måste sagt nåt dumt eller nåt), och vi gick igenom proceduren som väntade. Kirurgen, som opererade mig förra gången, kom förbi och vi snackade armbågar - jämförde den högra med den vänstra och han skulle göra exakt samma denna gången. Ett riktigt tungt operationsteam måste jag säga - en professor i ortopedisk kirurgi och en narkosöverläkare, kan man vara i bättre händer?

Väl inne i operationssalen släckte dom mig rätt fort (började väl intressera mig för mycket i hur maskinerbna funkade) men jag hann iaf övertala kirurgen att ta några bilder på eländet. Ska få dom vid återbesöket.

Vaknade med armen gipsad vid 2-tiden och kände mig allmänt ok (läs hög). Gjorde inte ens ont(!) Fick ett par mackor och en kopp té medan jag väntade på att kirurgen skulle debriefa mig. Han kom förbi vid halv 3 och berättade att det såg ungefär lika illa ut i denna armbåge som den andra fast det hade inte gått lika långt. Senan behövde visst inte kortas på denna sidan. Annars var det samma procedur som sist; skära loss muskeln, rensa bort onödiga tillväxter på senan, mejsla bort benvävnad, borra förankringshål och sy dit muskeln igen.

Fick en sjukskrivningsperiod som blev oväntat lång, tror inte att hela den tiden måste användas men det är väl bra att ha antar jag.

Väl hemma igen vid 4 tiden var jag väl rätt ok, natten däremot blev en mardröm som väntat (det var likadant sist). Morfinet och alla andra piller släppte vid 5 snåret å då kände sig P-A väldigt väldigt liten med hög tycka synd om faktor.

Nu går jag på den sista morfintabletten och känner mig rätt ok förutom att det är så himla tråkigt att bara gå här i sin ensamhet. Försökte ringa lite folk med alla är bara upptagna med jobb.

Ska börja titta på Sagan om ringen nu. Hoppas att nästkommande dygn blir lite lättare.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar